En Maharishi-special

Här kommer några visdomsord ur den nyligen bortgångne Maharishi Mahesh Yogis utläggning av Bhagavad Gita.
Lägg dom på minnet!

De som leva för sinnena leva förgäves - en väg där mången vältra sig.
Den som praktiserar transcendental meditation får kunskap om alla ting, men den vise bör inte påtvinga sin livssyn på den som inte är upplyst.
Må den vise inte heller störa sinnesfriden hos dem som ständigt handla av sin handlings lust.

Den vise bör inte skapa splittring i sinnet på den som ännu är bunden till handling.
Det är inte mången givet att höra talas om självet. En del hör talas därom men förstå inte. Säll den som hör talas därom, än sällare den som anammar det.

Vis kallar verklighetskännarna den som förverkligat antingen kunskapens sanning eller tystnadens sanning eller bådadera.

En förverkligad människa är resultatet av många års strävanden i rätt riktning. Bara en sådan människa är en människa som alltid har rätt.

En förverkligad människa som är förenad kan inte ens gudarna skada.
Inte ens den vise vet vad Brahman är.
Men inte heller kan han säga att han inte vet vad det är.
Det ska du söka.
Vet att det är rent och odödligt, oberört av världens ondska.
Den som börjat söka det är förvisso skyddad från allt ont, ty allt ont sky det.
Mellan en själs atman och hans maya ligger en enorm avgrund.

Om någon vet vad som är rätt och ändå handla fel - det är synd. Men det som sker mot ens vilja det är inte synd.
Brahmas värld är ljuset och alla leva alltid i Brahmas rena stad, men det är dolt av serie bländverk.

Bara den som lever i renhet och återhållsamhet kan till fullo komma in i Brahmas rena stad.

Att leva i skogen är renhet och återhållsamhet.

Den som inte sträva efter att förena sig med naturens högre makter begå synd mot sig själv och Gud.

Alla varelser närs av föda. Föda är Brahma. Aum.

De som vandra den södra sinnliga vägen med guda och förfädersdyrkan går till månen när de dör. De som vandrar den norra vägen i hängivenhet, renhet och återhållsamhet går till solen.
Dagens liv, kiv och ävlan är mörker, men natten är ljus för den helige som ser.

När adharma frodas bli kvinnorna omoraliska. När kvinnorna bli omoraliska hotas hela samhället.
Om du vandrar hän i helig eld men narras av den första månskensstrimma är din bortgång som en månlös natt och som en sommar utan sol.

Det är solen som tvingar jordens själar att välva runt i sina ödens lopp, men till slut kommer alla att nå moksha, befrielse. Det finns ingen evig fördömelse.
Den som söker sanningen finner med tiden denna kunskap inom sig själv. Sålunda hinner självet självet i behaglig tid.

När självets skiljelinje är genombruten finns ingen mer handling du behöver göra. Inte heller behöver du förlita dig på någon person för något ändamål.

Om den som praktiserat transcendental meditation och uppnått en viss nivå avbryter sina övningar kommer denne med tiden att börja tvivla på sina egna erfarenheter.

Vad som är tillåtet på en lägre nivå är kanske inte tillåtet på en högre nivå.
Om du skåda verkan i vila och vila i verkan kan du nå Yogas ljusa tron.
Sök honom som står över varje tanke, högre än förnuftet självt.
Först när du kuvat denna låga värld till fullo är du redo att skrida till handling.

Allt som beror på beröring av yttre ting, däråt gläds den vise ej. Det finns ingen glädje i ändliga ting, ty det som börjat måste ha ett slut.

Men den vise, som lever utan krav och för vilken självet är uppenbart, äger inte mindre glädje än en himmelsk deva.

Om en person vill bli en gudshängiven måste han först bli sitt sanna själv, inte täckt av någonting. Annars kan inte Guds välsignelser nå fram till honom.

Var och en som sysslar med transcendental meditation märker hur ämnesomsättningen minskar för att slutligen upphöra helt.

Varje yajna, meditationspass, syftar till en viss grad av rening, varförutan ingen utväg finns. De som inte ägnar sig åt denna yajna äter sin egen synd.

Att nå middagssolens fulla klarhet är resultatet av flera års strävanden i rätt riktning.

I sin förvirring tror sig människan vara det materiella hölje som omger henne.

Den världsligt inriktade människan skrider med en villad håg djärvt till verket:

"Först ska jag göra detta ena, sedan detta andra".

Men världens Herre alstrar vare sig handling, idén om handling eller handlingarnas frukter.
Krossa onda lustars bojor med ditt visdoms svärd, hur svåra att krossa de än synes vara.

Tvenne strömmar dra genom världen; en ström av gudavarelser och en ström av demoner.

Gudomsegenskaperna befria men de demoniska förslava.

Trenne krafter spela i världen; Sattva som är klarhet, Tamas som är mörker och Rajas som är lidelse. Den som har höjt sig över dessa krafters spel är Brahma kär.

De som är av sattva skåda likhet uti allt, medan de som är av rajas blott skåda delar.

Endast dårarna tro att det inte finns liv på andra planeter.
Mången föredra tillfredsställandet av sinnena framför det högsta goda, som är ren sällhet.

Gudars dyrkare gå till gudar - dom få så vad de begära. Den som ändå inte är nöjd är av rajas.

Genom att handla rätt gynnar du devorna. Genom att gynna dessa devor kommer dom att gynna dig. Tillsammans kommer ni att nå det högsta goda.

Heaven sends – Hell bends

När det gäller att falla från renlevnad tillbaka i synd så är accelerationen som för en racerbil; 0-100 på tre sekunder.
Man tycker man gör allt rätt vissa perioder, men så hux flux är allt synd igen utan att man vet hur det har gått till.
Boogiestreet suger ner en i rännstenen direkt med sin svarta magi. Ett lillfinger så ryker hela handen.
Det är detta fenomen som står fullständigt klart för extrema renlevnadsmänniskor som munkar och nunnor. Dom släpper aldrig till det där lillfingret som vi andra gör. Dom vet att det är för farligt. Vi världsliga vill inte erkänna detta, så vi chansar på och lever farligt.
Men syndens värld är lömsk. Den snärjer sitt offer snabbt.
”Heaven sends, Hell bends”, säger ett lite cyniskt engelskt talesätt om livet på denna jord.
Och det är väl därför så många handlar emot sitt eget bästa. Dom kan för allt i världen inte låta bli frestelserna trots att de vet att de borde.
Charles Bukowski skildrade det som att sitta fast i något det inte gick att ta sig loss ifrån. Det var därför han drack så intensivt under hela sitt liv.
Min åsikt är att vi alla sitter fast i samma dygrop, samma träsk där vi kravlar på varandra och liksom drar varandra neråt hela tiden i ett slags avundsjukans dödsdans.
För det är inte mången givet att klara himlens vilja till hundra procent på denna planet.
Det är väl därför det bara finns en Jesus i kristendomen. Det är enligt dom bara en gubbe som har klarat gudarnas och demonernas test hittills. Vi andra är för ofullkomliga i våra själar för att lyckas nå ända fram även om vi gärna vill och försöker. Så det blir tillbaka ner i dyn igen för den stora massan.
Det som är utmärkande för all synd är att den ger intensiv njutning för stunden, men får en att må allt sämre på sikt. Börjar sedan lasten eller ovanan att eskalera, vilket de alltid tenderar att göra, så lever man riktigt farligt. Då börjar synden successivt ta över hela tillvaron inklusive ekonomin många gånger. Den kapar ens liv som en illasinnad parasit.
Det är bland annat därför vi verkligen behöver gudarnas hjälp i denna låga värld.
Enligt Maharishi Mahesh Yogi är det bara människor som nått sin fulländning som alltid har rätt i sina synpunkter. Alla andra tvingas fejka, ljuga och vara skenheliga i offentligheten. Det omtalade dubbelspelet alltså.
99,9% av världens befolkning har ännu inte nått sin kosmiska fulländning – och alltså har dessa i regel alltid fel när dom yttrar sig.
Så ligger det tyvärr till.
Man kan sålunda aldrig helt lita på en syndare oavsett hur fin titel denne har, för denne sätter alltid sina egna syndfulla njutningar framför sina heliga löften, det vet ju vilken alkoholistfru som helst.
Synd är som chips; once you pop, you can´t stop.
Man vill bara ha mer och mer och kan aldrig få nog.

En annan sak som är utmärkande för synd är att alla onda ting hänger ihop, som ett enda stort gangstergäng.

Precis som i Georg Stiernhielms 1600-talsdikt "Herkules" där syndens härskarinna Fru Lusta alltid är i följe med sina döttrar; Flättja, Lättja och Kättja. Även Broder Rus är med på ett hörn.

Faller man av på ett område drar hela följet in menar Stiernhielm.

Det är därför det heter att fördärvets väg är bred men att den rätta vägen är smal.
Mycket av denna världens olycka har sin rot i okontrollerad synd av olika slag. Helvetet har många strängar på sin lyra och är berett att förse var och en med vad den behöver, men det finns alltid en dold hake.
Det är dom hakarna himlen vill upplysa oss om och få oss att undvika för vårt eget bästa.
Men vem är helt utan synd i dagens värld?
Den som är det kan kasta första stenen sägs det.

Det aktuella speakers´ corner-försöket i Borås blev ett jättefiasko.
Nästan ingen vågade sig upp i talarstolen.
Det bevisar väl hur rädda och osäkra alla är just nu.
Och framförallt – ingen verkar ha någon analys längre, ingen egen teori, ingen egen ideologi och då är det förstås väldigt svårt att föra talan.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Det återstår att se.

Läs om Heaven and Hell i Svd; http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1455393.svd#tw_link_widget

"That distant sound is L.A. burning down"

När den vackra, älskade, seriösa och rika popstjärnan i New York; Sophie B Hawkins sjunger i en låt att; ”det måste finnas ett annat liv än det här”, då förstår man ungefär hur läget är i världen.

Inte ens framgångskonceptet kan längre hjälpa en, vilket även Britney Spears är ett tydligt exempel på.
Hawkins avlutar sin klagan med att sjunga; ” California here I come”.
Hon tror att hon ska hitta det riktiga livet där i Kalifornien. Det var också vad the Mamas and the Papas trodde på 60-talet i låten California Dreamin´.
Så allt är sig likt, ingenting har hänt sedan dess. Alla som tjänar stora pengar flyttar fortfarande till L.A.
Kalifornien som livets sista naturreservat alltså.
När det gäller dagens fixering vid business så är den heta grytan och ursprunget New York medan nästan hela den livsstil vi lagt oss till med i dagens Västeuropa har sin källa i Los Angeles.

Allt det vi nu är som besatta av kommer därifrån; datorer, gym och bodybuildingidealen, längtan in i Hollywoodfilmens drömvärld, porrindustrin, accepterandet av gaykulturen, silikon, joggning, nyandlighet, vitaminätande och hälsotrender. Även viss subkultur därifrån börjar tränga igenom, som Charles Bukowskis böcker. Men hans värld är ju en slags total antirörelse mot all den ytliga L.A.-glamouren. Han är nog närmare en slags sanning om livet än det officiella Kalifornien vi vill se. Och som Buk brukar säga om de framgångsrika; ”Deras problem kanske kommer senare.”

Vi på anstalten Sverige får å vår sida leva under järndisciplinen – liksom den inpräntade devisen att ”Arbeit macht frei”.
Den har de väl fått oss alla att tro på?

Och i ”lägret Sverige” gömmer man undan trösten för fångarna. Men man gör det så att det nästan inte går att genomskåda genom att påstå att det är för internernas eget bästa.
Hela maktapparaten består av en ondskans elit som byggt upp ett system som ska gynna dem själva här och nu och trycka ned de flesta andra.
Hundpatruller är inget normalt säkerhetsskydd i en normal och god värld – om man inte kallar internering normalt.
För mig känns Sverige som en mix av gamla Stasiösttyskland och Nazi-Auschwitz. Det är i alla fall vad jag vaknar till varje morgon.
Kvällstidningarna är lägerblaskorna.
Medialt leder alla livstecken till L.A. Systemalt leder allt till Tyskland. Vi fångar här i Kvasi-Stasi-Nazi-Sverige får en flukt på en liten grupp utvalda i Los Angeles, som ska illustrera det riktiga livet utanför murarna. De är jordens ”chosen few” som ska nära drömmarna om att livet inte är ett straff utan en gåva.
Men de vackra, rika och berömda är livrädda för verkligheten och sanningen, eftersom de byggt upp en ogenomtränglig mur mellan sig och oss ”vanliga” i Saint Tropez, London, New York, Paris, Los Angeles, Malibu, Hawaii osv. Dom tycker sig vara så rena och heliga i sin lyxiga värld och med sina perfekta kroppar. Muren är till för att hålla misären, fattigdomen, fulheten och smutsen på tryggt avstånd. Ändå är det enda som intresserar dem just smuts, snusk och fula grejor.

Lite dubbelt, eller hur?

Litet av önsketänkande, skulle man kunna säga.

Man vill både bada i snusk och smuts, samtidigt vill man hålla den borta från sig. Den ekvationen går inte riktigt ihop för mig. Den formeln måste med nödvändighet krackelera en dag för dom.
Jag bara väntar.


Nu brinner Hollywood igen!

Nu är det rena eldhavet i Los Angeles porrkvarter!

Los Angeles brinner i slutet av september 2005. Hollywoods mer ordinära storstjärnors lyxvillor hotas i samma våg. Porrstjärnor och ”riktiga” stjärnor är goda grannar.

De tillhör samma maffia…

Vill du bli stjärna? Läs det här först...

På tal om omoral och stjärnfall, här kommer några exempel på megakändisar som har drabbats av förödande slag mot liv, hälsa och annat i unga år:

1. Elvis Presley – dog av hjärtproblem på grund av droger, 42 år gammal.
2. Freddie Mercury, Queen, dog av AIDS, 45 år gammal.
3. Bon Scott, AC/DC, dog av alkohol, 33 år gammal.
4. Jimi Hendrix, heroinöverdos vid 28 års ålder.
5. Jim Morrison, the Doors, omtvistad dödsorsak. Blev 28.
6. John Lennon, the Beatles, sköts när han var 40.
7. George Harrison, the Beatles, dog vid 58 p.g.a. lungcancer.
8. Phil Lynott, Thin Lizzy, dog av en heroinöverdos, 37 år gammal.
9. Ian Curtis, Joy Division, självmord vid 24.
10. Rick Allen, Def Lepard, förlorade en arm i en bilkrasch när han var 21 år.
11. Cornelis Vreeswijk, 50 – cancer.
12. Fred Åkerström blev bara 48…
13. Marie Fredriksson, Roxette, fick en hjärntumör vid 44 års ålder.
14. Elliot,”Mama”, Cass, Mamas and the Papas, dog av hjärtattack vid 31 års ålder.
15. James Dean, död i bilkrasch med sin Porsche Spyder vid 27 års ålder.
16. Marilyn Monroe, 36, officiellt självmord via överdos, eventuellt mord.
17. Ted Gärdestad, självord vid 41.
18. Sid Vicious, Sex Pistols, dog av överdos, 21 år gammal.
19. The Ramones…tre av fyra har dött en förtidig död i femtioårsåldern. Två av cancer, en av överdos.
20. Brian Wilson, geniet i the Beach Boys, drabbades av drogproblem, psykiska problem och matmissbruk när han stod på toppen av sin karriär vid 26 års ålder, ungefär.
21. Anastacia, bröstcancer vid 30 – dessutom har hon haft Crohns tarmsjukdom sedan barndomen.
22. Mikael Rickfors, rockartist, Sverige, drabbades av allvarlig blodsjukdom, 46 år gammal.
23. Chris Stein, Blondie, drabbades av en vanligen dödlig genetisk sjukdom när han var 33.
24. Wolfgang Amadeus Mozart, musikgeni, blev bara 35.
25. Celine Dion drabbades av ett slag när hennes make fick cancer.
26. Michael Jackson, diverse ansiktsplastikkirurgi och självmordsförsök vid 47 års ålder.
27. Leila K, stor stjärna på 90-talet i Norden. Har drabbats av hemlöshet och diverse fängelsestraff.
28. Maradona, argentinsk fotbollsstjärna, har lidit av kraftiga vikt och drogproblem.
29. Ozzy Osbourne, Black Sabbath, sönderknarkad. Säger sig leva med en förbannelse än idag.
30. Martin Fry, ABC, cancer vid 26.
31. Patti Smith, känd amerikansk 70-talsartist, råkade ut för ett dubbelslag vid 48, när först hennes man dog av hjärtattack och sedan hennes bror oväntat tog livet av sig.
32. Andy Gibb, söp ihjäl sig på brodern Robins gods bara 30 år fyllda.
33. Maurice Gibb, the Bee Gees, dog en förtidig död vid 54 års ålder.
34. Agnetha Fältskog, Abba, har fått allvarliga psykiska problem.
35. Liberace, showpianist, USA, dog av AIDS, 68 år gammal.
36. George Best, fotbollsstjärna, dog av inre blödningar vid 59.
37. Brian Jones, Rolling Stones, mördad eller förolyckad vid 27.
38. Syd Barret, förgrundsfigur i Pink Floyd på 60-talet, blev schizofren, 22 år gammal.
39. Michael Hutchence, framgångsrik i INXS, blev 37 år. Självmord eller dödlig sexlek.
40. Paula Yates, uppnådde 40 års ålder – rockstjärnebrud från Wales. Var först ihop med Bob Geldof, sedan Michael Hutchence. Dog av sprit och tablettöverdos.
41. Ulf Lundell, allvarliga alkoholproblem i fyrtioårsåldern.
42. Mikael Persbrandt, allvarliga alkoholproblem i fyrtioårsåldern, precis som Lundell. Båda har dessutom en dragning till kvinnor som kunde vara deras döttrar.
43. Boy George, megapopstjärna på 80-talet, kokainmissbruk och arrestering för knarkinnehav 2005.
44. David Gahan, sångare och jättestjärna i megagruppen Depeche Mode, två självmordsförsök. Det första vid 33 års ålder, det andra ett år senare. Kom hel ur det. Sägs nu vara drogfri.
45. Gary Glitter, stor inom popen på 70-talet.Vid 61 års ålder (2005) anklagad för barnvåldtäkt på 12-åriga flickor i Vietnam. Riskerar att arkebuseras.
46. Gwyneth Paltrow, 33, (tidigare?) - en av världens vackraste kvinnor – lider nu av sina amhängbröst – nu är det banne henne dags för operation! Hehe. Man drar sig till minnes Hasse och Tages ord ur 88öresrevyn; ”vid trettitre är man passé” – särskilt om man lever på att spela perfekt kvinna. Men där naturen gäckar oss, tar kirurgerna vid! Vilken tur att vi har dessa nutida ”Jack the Rippers”, som kan skära upp oss och fixa till!
47. Prinsessan Diana – blev 36 år. Dog i bilkrasch, Paris.
48. Tage Danielsson, känd humorist och revymakare i Sverige, dog 57 år gammal i malignt melanom.
49. Monica Zetterlund, revyartist, sångerska i Tage Danielssons och Hans Alfredssons stall, dog en ond bråd död vid 67 års ålder. Blev bränd till döds genom sängrökning. Dessförinnan led hon av svår skolios.
50. Mikael Dubois, stor komiker i Sverige, blev bara 46 på grund av självmord 2005.
51. Totta Näslund, känd från Nationalteatern, blev 60 år. Tumörer tog honom 2005.
52. Jan Lindblad, känd naturfilmare i Sverige på 70-talet, blev 54 år gammal.
53. Lenny Bruce, omtvistad men älskad ståuppare och satiriker i 50- och 60-talets USA. Blev bara 40 p.g.a. morfinöverdos.
54. Lars Lindroth, känd som ”Ali Hussein”, populär svensk ståuppare på 1990-talet, körde ihjäl sig 26 år gammal, 1999, på väg från Norge till Sverige.
55. Edith Piaf, berömd fransk sångerska på 40 och 50-talet. Dog av cancer vid 47 års ålder. Hade då missbrukat morfin under 15 år.
56. LeeAnn Rimes, countrysångerska, 23, har lidit av allvarligt och obotligt exsem hela livet, med stora problem som följd.
57. Kurt Cobain, Nirvana, blev 27 – självmord eller mördad av sin fru; Courtney Love.
58. Sharon Tate, skådespelerska på 1960-talet och filmaren Roman Polanskis fru. Blev 26. Mördad av Charles Mansons gäng.
59. Dr. Alban – ekonomisk ruin vid 48 – efter ett årtionde av framgång.
60. Helene Backman, känd sexrådgivare, Sverige. Dog vid 44 av hjärntumör.
61. Joana Zimmer, aktuell popsångerska – har ingen syn.
62. Marvin Gaye, soul/popsångare. Uppnådde 44 år. Blev skjuten av sin far efter att ha sökt skydd hos familjen – på grund av att han fått föraningar om att han skulle bli mördad. (Där ser man… – man kan inte fly sitt öde till någon såkallad ”trygg” plats.)
63. Lisa Lopez från den populära gruppen TLC. Bilolycka, 30 år.
64. Aaliyah Haughton, stor amerikansk popartist inom hiphopen på 1990-talet, omkom vid 22. Flygkrasch.
65. The Notorious B.I.G. – amerikansk rappare och hiphopikon under 1990-talet. Blev mördad har jag för mig. Blev i alla fall bara 24.
66. Moana Pozzi, italiensk porrstjärna dog 1994 i levercancer, 33 år gammal.
67. Guy Debord, som indirekt bidrog till studentrevolten i Paris 1968 via sin pamflett Skådespelssamhället, sköt sig, 62 år gammal.
68. Frank Zappa, lungcancer vid 52. Trolig orsak; rökning.
69. Martin Luther King, medborgarrättskämpe för USA:s färgade, blev 39.
70. Malcolm X, likaledes amerikansk medborgarrättskämpe, blev också 39.
71. Che Guevara, medborgarrättskämpe i Latinamerika, blev också 39.
72. Bob Marley, reggaeikon, blev 36. Malignt melanom i en stortå, som spred sig till hjärnan.
73. Jesus, kristen ikon, blev 33. Korsfäst av romarna.
74. John F Kennedy, amerikansk president på 1960-talet – lönnmördad, 46 år gammal.
75. Keith Moon, the Who´s ursprungliga trummis. Blev bara 32.
76. Jan Stenbeck, svensk storkapitalist, åt och drack ihjäl sig. Blev 59.
77. Ronnie van Zandt, från den amerikanska sjuttiotalsgruppen Lynard Skynard. Blev 29. Dog i en flygkrasch tillsammans med två andra bandmedlemmar 1977.
78. Nico, eg. Christa Päffgen, modell och rockstjärna på 60-talet. Dog 49 år gammal i en motorcykelolycka på Ibiza.
79. Ronnie Petterson, F1-stjärna på 1970-talet. Dog i en racingkrasch i trettioårsåldern.
80. Adolf Hitler. Tysklands ledare under andra världskriget. Dog för egen hand, 56 år gammal när kriget var förlorat.
81. Eric Clapton var 45 när en av hans bandmedlemmar omkom i en helikopterolycka. Ett år senare föll hans fyraåriga son från 53:e våningen i New York.
82. Roy Orbison, amerikansk singer-songwriter. Megastor. Dog redan vid femtiotvå av hjärtattack. Hade innan dess hunnit bli ekonomiskt utblottad trots all tidigare framgång.
83. Viveka Seldahl. Skådespelerska. Dog en förtidig död vid 57.
84. Whitney Houston, 41, – har knarkat sig till uteliggarstatus.
85. Pugh Rogefeldt, svensk rockikon, 58, – akut till sjukhus med cysta i hjärnan i januari 2006.
86. Lars Winnerbäck, 30, musiker och låtskrivare. Drabbades av psykiska problem för ett par år sedan. Fick svårt att stå på scen bland annat.
87. Peter LeMarc, musiker och låskrivare, nu 47, vågade knappt gå och köpa mjölk när han var inne i en rejäl psykisk svacka.
88. Kylie Minogue, popikon, fick bröstcancer 2005 när hon var 37.
89. Rainer Werner Fassbinder, berömd regissör på 1970-talet dog när han var 37. Överdos?
90. Bruce Lee, film- och kampsportstjärna. Dog vid 32 under mystiska omständigheter; officiellt en olyckshändelse, kanske orsakad av en huvudvärkstablett.
91. Dean Martin, legendarisk amerikansk underhållare, råkade ut för en tragedi när hans son, 92. Dean Martin jr, dog i en flygkrasch bara 35 år gammal.
93. Jayne Mansfield, amerikansk sexsymbol på femtio och sextiotalet, dog i en fruktansvärd bilkrasch när hon var 34.
94. John Belushi blev 33. Stor filmkomiker på sjuttiotalet. Dog av en speedballöverdos.
95. Rudolph Valentino, den store älskaren under stumfilmseran, blev bara 31 p.g.a inflammation i blodomloppet.
96. Jeff Buckley blev 30. Mycket lovande amerikansk artist och låtskrivare. Dödsorsak; drunkning under en simtur.
97. Karen Bach, firad porrstjärna, tog en överdos tabletter när hon var 32 i januari 2005.
98. Jonas Indhe, 38. Komiker. Medlem av Killinggänget. Har ett självmordsförsök bakom sig där han hoppade ut genom ett fönster på tredje våningen.
99. Chris Farley, känd amerikansk komiker på 90-talet dog liksom Belushi av en speedball. Farley blev 33.
100. Mikael Ljungberg, olympisk guldmedaljör i brottning. Tog livet av sig i November 2004. Hade konspirationsteorier som han presenterade för kvällspressen dagarna innan självmordet. Ingen lyssnade. Han hängde sig på en sluten avdelning 34 år gammal…

101. Michelle Meldrum, artist och Europe-stjärnan John Norums fru, dog den här veckan av en hjärnblödning. Blev 39.

Saxat ur boken "Tellus 729"

Läs om Alice Cooper som har omvänt sig och överlevt i DN; http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2374&a=805288

Kvällspressens saggiga formel vevas runt, runt, runt

Det finns vissa koncept som återanvänds hela tiden. Ja visst, i världen i stort - men nu tänkte jag beröra kvällspressens maskineri som vevas år efter år.

1. Scandal beauties – varje ny presenteras som mer övertygande än den förra, med fördelaktiga bilder och rappa reportage. Men deras blamager har varit de samma i årtionden. Vad som dock aldrig berörs är vad som händer med dem sedan, när de plockats ned från stjärnhimlen och möter verkligheten.
2. Radikalen som säger att nu får pressen skärpa sig, vilket den givetvis inte lyssnar på.
3. Det låtsade samvetet – gärna helt malplacerat, som i fallet Terri Schiavo. Eller i enlighet med punkt 17.
4. Katten i trädet och den modige brandmannen.
5. Tranorna vid Hornborgasjön.
6. Styckmord. Då går man igång på alla fyra cylindrar. Då är det fest i Kapernaum! Äntligen får man frossa loss i litet schyssta grejer!
7. Rymlingarna. Stackars människospillror utmålas som livsfarliga psykopater kapabla till massmord närsomhelst, hursomhelst, varsomhelst. Fångas dock till allas besvikelse tillbaka på ett par dagar.
8. Slicka uppåt, sparka nedåt. Den bestående ordningen hyllas dagligen. Det spelar ingen roll om hela eliten är det verkligt livsfarliga psykopatgänget. Dom ska man i alla lägen hålla sig väl med!
9. Avrättningen. Av någon i etablissemanget man antingen har kört slut på eller helt enkelt vill ha bort i personliga eller politiska syften.
10. Det årliga svältreportaget från Afrika.
11. Kungahuset. Något ambivalent behandlat. Man vet inte riktigt hur man ska ställa sig till det – men det säljer alltid ett par tidningar extra…
12. Berg och dalbanan. Någon stjärna på dekis, som Kicki Danielsson, får åka den. Det medför att man ömsom hyllas, ömsom häcklas i en vild färd som brukar avslutas enligt punkt 9.
13. Pseudonyheten. Man plockar upp ett löst rykte på internet utan faktakoll. Blåser upp och dementerar nästa dag. På så sätt får man två löp på ingenting.
14. Konsumentrutan. Det enda fall när den vanliga människan kommer in. Vi är ju som bekant främst konsumenter.
15. Galna hajar och krokodiler som äter människor. Det är en bra krydda i tidningen, nästan lika bra som punkt 6; styckmordet.
16. Vägra alltid ta ställning! Är det något känsligt ämne som berörs får två krönikörer skriva varsin motsatt artikel, så har tidningen alltid ryggen fri. Det kallas att belysa ett ämne, men lämnar läsaren mer förvirrad än hon var innan.
17. Uppropet! Undantag från punkt 16. För att undvika moraliskt haveri, men samtidigt utan att stöta sig med någon med verklig makt, startar man en insamling för barn i en annan del av världen, långt härifrån! Håll problembilden borta från Sverige, till varje pris!
18. Guldhjältarna! Gruppsexknullande multimiljonärer presenteras som hela svenska folkets frälsare. De har ju tagit medalj!
19. Sympati för ofarliga ultraminoriteter, gärna med någon sjuk böjelse. Det är så nära ett ställningstagande man kan komma.
20. Den fejkade valundersökningen. Man ställer frågan så att de tillfrågade ska förstå vad man vill ha för svar. T ex :”Är du mycket missnöjd med Fredrik Reinfeldt?”(Underförstått – visst är du?) Det fungerar nästan alltid…
21. Algblomningarna, slutligen. Under sommarens riktiga nyhetstorka. Det sista halmstrået för att fylla upp tidningen i juli, augusti.

”Vem vill bli miljardär?”

Dagens ungdomar är optimistiska om att kunna jobba sig upp från botten till miljonärsstatus i framtiden.
Hehe - ett ganska skevt perspektiv!
Alla går och inbillar sig att just dom ska bli livets stora vinnare.

Alla solidaritetstankar är som bortblåsta från jordens yta.

Nu vill alla kunna ståta med titeln ”miljonär” på visitkortet.
Vad har tagit åt folk?
Det här är verkligen korkat!
Dom tror att dom ska kunna finna lyckan genom att sitta och räkna pengar, som små Joakim von Anka-karikatyrer.
Dagens unga verkar helt ”screwed-up”.
Det går inte att låta bli att skratta åt dom, för dom letar efter lyckan på helt fel ställe.
Tror dom mig inte får de väl läsa Lundells tolv romaner där det klart framgår att varken ära, berömmelse eller rikedom hjälper mot livsleda, ångest och meningslöshet.
Lyckan är, om den ens existerar, definitivt ingen handelsvara.
När dessa blåbär vaknar upp till realiteterna en dag, får de vara glada om de överhuvudtaget går runt, tror jag.

Men okej, att vara miljonär idag är ju i och för sig inte alls samma sak som när begreppet myntades. Idag är det ett ganska devalverat begrepp som inte betyder någonting egentligen.
En miljon ger varken någon större frihet eller ekonomisk makt.
Nej, låt oss tänka stort en stund!
Jag tycker vi satsar på att bli miljardärer allesammans istället!
Låter inte det mycket bättre?

Gud så puckat och enkelspårigt att gå omkring i livet och bara vara fokuserad på pengar!
Livet funkar inte så.
Innan rikedomarna mot förmodan börjar ramla in, hinner det hända många oförutsedda saker av det tråkigare slaget som kan göra pengarna tämligen värdelösa.
Det är Lundell ett praktexempel på.
Och även så många av världens absolut rikaste som bor i gamla ruckel, flyger ekonomiklass, kör gamla vrak, klipper sig själva, handlar lågpriskläder och i vissa fall även återanvänder gamla tepåsar.
The Rich Man´s World ser i de flesta fall inte alls ut så som folk tror.
Den präglas mer av extrem snålhet än extrem glamour.

De verkligt rika kommer ganska snabbt på att de inte kan köpa sig ett uns av den jordiska lyckan.

Det är det som är det komiska…

Trollkarlarna från Oz säger en sak och menar en annan

Alla höjdare säger en sak och menar en annan.
Det är det vanliga nuförtiden. Man känner på sig vad lyssnarna vill höra och levererar det för att kunna hålla masken, kunna hålla skenet uppe och bli accepterad.
Man spelar alltså teater i princip hela tiden.
En politiker sa nyligen att han gillade närheten till folket, det var därför han tog jobbet.
Haha - säkert!
Den mannen skulle förmodligen vilja isolera sig med sin familj i greve Draculas slott i Transsylvanien, men det kan han ju inte säga; alltså drar han till med det mest politiskt korrekta han kan komma på.
Det är då lögnen börjar lysa igenom.
Så där är det alltid.
Man håller en maximalt from fasad face to face, och så kommer knivhuggen när offret vänder ryggen till.
Folk har jätteproblem med sanningen nuförtiden.
Det blir så när deras liv börjar gränsa till den totala lögnen; då kommer det bara grodor ur deras munnar, det säger sig självt.
Det upplever jag överallt i dag.
Alla låter jättefromma som om dom vore helgon hela bunten, men när det börjar låta som om dom bara läste en utantilläxa – det är då man vet att dom ljuger.
Då är det bara tomma ord.
Bakom den fromma fasaden, bakom fårakläderna finns nästan alltid en förklädd varg.
Man pratar från officiellt håll bara ”kinesiska” nuförtiden. Det vill säga man rabblar bara rena klyschor och är aldrig riktigt sann.
Det gäller för alla kända personer och särskilt då politiker.
För det otränade ögat lyckas man med det dubbelspelet genom att ha rätt frisyr, snygg kavaj och slips och genom att prata vacker retorik. Då ser inte så många genom ytan. Då är det ingen som ifrågasätter ens motiv eller hur man egentligen mår själv.
Sen åker man hem och korkar upp vinet och pustar ut, för ”teaterscenen” är en jobbig arbetsplats.
Den är jobbig för själen.
Se bara på de professionella skådisarna, dom pimplar ju nästan varje dag hela gänget.
”Teatern” kräver som sagt en hel del booze för att man ska känna igen sig själv sedan, rent privat.
För under deras yta pågår i själva verket något jättekonstigt och jättehemligt som gränsar till totalt vansinne, och som dom inte törs anförtro en människa.
Roger Waters sjunger så här om politiska höjdare i ”Pigs”:
”Haha, you White House, a charade you are. Could be a laugh, but you´re really a cry, keeping your feelings off the streets.”
Alltså dom gömmer sig, ljuger, dricker och spelar teater för att de är så otroligt rädda för den sanning därute som dom vet att dom är för små för att klara av. Det är därför dom måste bygga upp alla dessa illusoriska maktmurar omkring sig, likt trollkarlar från Oz.

Tidens skiftande ideal - tes och antites

Vad vänsterrörelsen höll på med på 1960-70-talen?
Man försökte ringa in allt som var ont och undvika det. Och det gjorde man ju rätt bra.
Som till exempel;
Coca Cola, Mac Donalds och andra multinationella bolag.
Kapitalismen i allmänhet.
Man odlade en from look. Killarna hade långt hår, skägg och stickade tröjor. Tjejerna var mjuka i batik och sjalett.

Man gick i terapi.
Man hade alternativ press som trotsade etablissemanget.
Man kämpade för sin rätt och tog fajten mot föräldrar och andra auktoriteter.
Man ifrågasatte gamla mossiga traditioner som jul.
Man kastade ut TV:n. Barnen fick inte ens se barn-tv.
Man hade gamla bilar, men helst en gammal cykel. Pengar hade man alltid skralt med.
Man valde bort köttet och blev vegetarian.
Man hatade reklam.
Man umgicks i kollektiv och åt havregrynsgröt tillsammans istället för oxfilé ensamma.
Man sökte andlighet. Det var en stor rörelse.
Musiken var medveten och tog tag i jobbiga ämnen. Inte bara blaj som idag.
Man sökte alternativa livsvägar eftersom man inte ville slava åt mammon.
Man trodde inte på Hollywoods sagor.
Man var totalt antiamerikansk och anti-USA.
Man dyrkade solen och samlades i parker.
Man var emot kärnkraft.
Man odlade den alternativa konsten som bröt ny mark hela tiden.
Man ifrågasatte gamla unkna traditioner som melodifestivalen och skönhetstävlingar.
Man flyttade ut på landet, bort från de destruktiva städerna. Tillbaka till naturen var devisen.
Man tältade och cykelsemestrade.
Man trodde på livet som ett äventyr. Kapitalet var tyrannen.
Man hade schyssta värderingar, stod för en moral och reagerade på orättvisor.
Man gillade inte poliser. Dom sågs som systemets försvarare och maktens knektar.
Man gillade inte kostymgubbar som politiker och näringslivets toppar. Dom såg man som värsta avskummet som helst skulle läggas upp på giljotinen.

Vilken enorm rörelse, det var ju så rätt tänkt och så konsekvent!

Att undvika allt korrumperat för att slippa bli korrumperad själv.
Man såg allt klarare på den tiden.
Idag däremot har etablissemangets reaktionära krafter slagit tillbaka med full styrka och alla verkar ha fallit tillbaka i total omedvetenhet igen. Alla har åter hakat på Mammons hjul och köpt kapitalets hemliga låda utan att veta vad de får på köpet. Idag är alla totalt aningslösa och tror blint på auktoriteterna, samtidigt som man säljer sina själar billigt på realisation.

Alla gamla ideal har dött ut och ersatts av sina raka motsatser - ett mycket märkligt fenomen!

Jag förstår att Ulf Lundell inte fattar nånting.

Det gör inte jag heller...

Men det är väl förmodligen den gamla historiska gången mellan tes och antites som återigen manifesterar sig.

Snart slår väl pendeln tillbaka med full kraft...det skulle inte förvåna mig.

Ett recept på lyckan

Robin Sharmas självhjälpsbok Munken som sålde sin Ferrari har varit en storsäljare litet överallt i världen. Det måste ju betyda att väldigt många är i behov av hjälp just nu. Och det betyder också att vi kan vänta oss nya trender i världen snart, när så många tar del av något som är så pass sant.
En av poängerna med boken är att det är först när man släpper lite på sin egoism och börjar tjäna något annat än sig själv, som utveckling kan komma till stånd.
Men det gäller att ge förändringar av sin livsstil tid. 21 dagar tar det för en sund vana att etablera sig på grund av kroppens neurologiska omvandling. En månad tar det för en ”vis” livsstil att sätta sig och ge ökade energier.
Sharma förordar ritualisering av de nya vanorna för att de ska bli enkla att omsätta i praktiken och få en sakral innebörd.
Man ska inspireras av stora personligheter genom minst 30 minuters läsning per dag. Sedan är det bra att börja skriva ner sina drömmar och formulera målsättningar för att på så sätt sortera ut det viktigaste man har i huvudet av de 60 000 tankar som snurrar runt varje dag.
När målen är uppsatta gäller det att ha självbehärskning, självdisciplin och viljestyrka på livets väg. Annars fladdrar man bara hit och dit och kommer ingen vart.
Har man inte formulerat något mål för sig själv så är det inget mål. Man kan inte träffa en måltavla man inte ser, som det uttrycks.
Robin Sharma fokuserar på tankekontroll. Min guru, Maharishi, fokuserar på uppåtgående energier.
Det är en viss skillnad.
Sharma säger att man ska börja vara uppmärksam på sitt inre liv och att det är nödvändigt att börja ta kontroll över sin inre trädgård och inte släppa in ett enda ogräs, d.v.s. negativa tankar.
Regeln om 20 innebär att bara 20% av våra handlingar bär varaktig frukt.
Han menar att västvärlden är ett komplicerat samhälle som lätt leder till oroliga själar och sinnen.
Födan ska vara levande, d.v.s. vegetarisk.
Energiläckor ska undvikas. Det kan vara för stora portioner mat, droger eller människor utan omdöme. Även spel och dobbleri är energitjuvar eftersom de ger en orealistiska förväntningar och stjäl ens fokus från nuet.
Man ska inte bry sig om vad andra säger om en, utan vara sann mot sig själv.
Kineserna säger att det finns tre speglar av en själv.
Ens egen uppfattning.
Andras uppfattning.
Och sanningen.
Sök sanningen uppmanar Sharma.

Allt skapas två gånger; en gång i tanken, sedan i sinnevärlden.
Tankar är kraftfulla energipaket som är lika verkliga som sinnevärldens element. Det är ju en revolutionerande upplysning. Och något helt nytt för oss i västvärlden, men så ser indisk visdom på detta.
Det som skiljer en vis man från ordinära människor, är att de senare ständigt handlar av lust, medan en vis ser strategiskt på livet och kan pressa sig att göra saker som tar emot. För att få skörda senare.
Den som studerar andra flitigt har förutsättningar att bli vis. Den som flitigt studerar sig själv kan nå upplysningen och sitt högsta jag.
Observera att andligt arbete alltid strävar uppåt, inte nedåt. Däruppe har vi solen. Därnere har vi helvetet, enligt mina visioner. Och det är solens klarhet som är målet enligt mig och Maharishi. Där fattas den sista insikten hos Sharma, men han är i övrigt väldigt nära sanningen. Han missar också en annan väsentlig del av tillvarons fördolda mysterier. Nämligen att djuren är mycket högre utvecklade än vi och kan med lite egen tränad perception bli våra ciceroner på vägen mot utveckling. Där har Sharma helt missat en viktig bit av sanningen. Annars är det bra. Men som sagt, det finns många hemligheter i djurvärlden som berör mänsklighetens själsliv. Vi är inte deras herrar som vi vill tro. De är sina egna. Och de står Gud mycket närmare än vad den genomsnittliga människan gör.
Följer man detta kommer förunderliga saker att inträffa. Man kommer att föryngras och få betydligt mer kraft. Och alla goda vanor tillsammans formar en positiv karaktär som i sin tur formar ett positivt öde.

"Allt är normalt - det finns ingen anledning till oro."

Allt är normalt, det finns ingen anledning till oro.
Det här är myndigheterna som anropar folket!
Jag upprepar; allt är normalt!
Och det finns ingen anledning till oro!
Det finns absolut ingen anledning till oro!
Men håll dörrar, fönster och ventiler stängda!
Då finns det ingen anledning till panik.
Nej, just det – det var det jag menade – det är inte oro ni ska vara rädda för, utan panik.
Men det finns det heller ingen anledning till.
Att vara panikslagen menar jag...
Men håll dörrar och fönster och ventiler stängda!
För säkerhets skull...
Oj!
Rapporterna strömmar in just nu från världen!
Vi hinner inte med!
Men Sverige klarar sig alltid!
Om man håller dörrar, fönster och ventiler stängda vill säga.
Bli inte panikslagna!
Allt är normalt!
Jag upprepar; det finns ingen anledning till oro, panik och inte heller katastrofkänslor.
Svenska myndigheter har läget under kontroll.
Det ordnar sig alltid på slutet.
Är det inte så Hollywoodfilmer brukar sluta?
Just det!
Se en Hollywoodfilm med lyckligt slut ikväll!
Men håll dörrar fönster och ventiler stängda.
Brandröken börjar bli så tjock nu…
Och undvik katastrofkänslor – det är det viktiga!
Det här är en bra värld!
Det har vi i Sverige bestämt.
Och det är väl vi som bestämmer?
Eller hur?
Det här är myndigheterna som kallar på svenska folket!
Ryktena om jordens undergång är betydligt överdrivna!
Kom ihåg det!
Gå och lägg er!
Ta ett djupt andetag, slappna av och somna in!
Men kolla först att alla dörrar, fönster och ventiler är stängda…
God natt!
Sov gott och ni är allesammans välkomna till en ny underbar dag i denna fantastiska värld i morgon!

Meddelandet slut.

( Aj!, nu fick jag magknip. Skit också!)

Dom dekadenta romarna söp bort sig ur historien

Vinkonsumtionen i Romarriket ökade kraftigt mot slutet av deras storhetstid.
Ett ganska lätt fenomen att tolka.
De dekadenta romarna söp ner sig undan för undan, bort ur historien.
Kanske depraveringen kom som ett Guds straff för romarnas korsfästelse av Jesus?
Kanske var även kejsar Caligulas tyranni (37-41 e.Kr) och kejsar Neros galna regim (54-68 e. Kr) någon form av straff för romarna?
För att inte nämna Vesuvius utbrott 79 e. Kr, som ödelade två städer – däribland Pompeji, som bekant.
Tidpunkterna stämmer ju tämligen bra.
Undergångens tecken för imperiet, liksom.
Guds, eller gudarnas finger mitt i historiens skede, som så många gånger förr om man läser historieskrivningen litet mellan raderna.
Vad har då egentligen kännetecknat de civilisationer som gått under?

Jo, alla har hyllat omoralen, våldet, kriget, människooffer, rusdrycker och den sexuella lössläpptheten. Ända sedan Babylons dagar har dessa saker kännetecknat de historiskt fallna samhällsbyggena.

Och vi är inte mycket bättre själva i dag i västvärlden.
Men muslimerna är som bekant rabiata motståndare till all form av sprit. Många mästarbrujos som jag läst om är också starkt emot. De ser alkoholen som en bluff som får en att sluta kämpa med sig själv och göra framsteg. Buddhister, TM-rörelsen och Hare Krishnas ser sprit som oheligt, något som snärjer den rena själen vid de smutsiga sinnena, den lömska mayaslöjans värld.
Sedan kan man ju tillägga att till dessa brinnande hängivna extremister sällar sig den torra vetenskapen, som generellt är starkt emot alkohol, men då av fysiska skäl.
De kristna är de mittemellan – de ljumma.
Sedan har vi de religioner som gärna ser spriten flöda, som ser den nästan som en helig gåva från makterna. Det gäller främst de blodiga och våldsamma kulturerna där ett liv inte varit så mycket värt, som våra egna vikingar. Även de blodtörstiga Mayas, Inkas och Aztekerna uppmuntrade till sakralt rusdrickande. ”Religionen” nazismen lät också ölet flöda som det alltid gjort i Tyskland. Ölhallarna var enormt viktiga för nazismens framväxt. Det var där fröet började gro, det var där Hitler trivdes.
Sedan har vi ju grekisk och som sagt romersk religion som båda hyllade vinet som en sanningens inspirationskälla. Dessa båda kulturer utmärkte sig för sina oerhört våldsamma erövringskrig.

En annan kultur som spårat ur på grund av alkohol är den aboriginiska i Australien. Sedan den vite mannen började förse dem med öl och whiskey har hela deras tillvaro blivit ett enda inferno av missbruk, kriminalitet och våldsamheter.
Minsta lilla sak kan utlösa ett storbråk, säger en polis.

Och nu visar siffrorna från vårt eget land att alkoholkonsumtionen ökar stadigt från år till år. Kurvan pekar uppåt med en fem-tio procent om året.
Hehe, är den här bonnvischan också på dekis nu?

"Jag existerar, alltså finns jag"

”Och finns jag så är jag naturligtvis existensialist.”
Dom flesta orkar dock inte sätta sig in i vad denna ism står för. Dom orkar inte studera de olika grenarna. Man läser inga böcker i ämnet. Man slår inte ens upp begreppet i ett uppslagsverk, ändå är alla existensialister idag och särskilt då inom psykiatrin, för något måste ju även dom ha att tro på. Det är en lära som man i mångt och mycket kan forma efter eget gottfinnande. Man kan till och med hitta på en teori som passar en själv, för det är ingen idag som har tillräckligt med kunskap för att säga emot.
Och det ligger märkligt nog en del i detta.
Existentialismen har så många grenar och företrädare att den kan betyda nästan vad som helst nuförtiden. Men så har det inte alltid varit. Rörelsens anfader, Sören Kirkegaard, menade att livet visserligen var fritt, men att det fria valet begränsades till om man skulle bli en Jesu efterföljare eller inte. Det var vad friheten bestod i ifrån början i existentialismens historia.
Men de som har utvecklat frihetsidén sedan dess, som Jean Paul Sartre, har fjärmat sig från religionen och slagit fast att existensen går före essensen, dvs livet har ingen i förväg fastslagen sanning som går att rätta sig efter.
I den senare utvecklingen lägger man inte ens någon vikt vid individernas tankeverksamhet, utan det är endast handlingarna som formar existensen och våra liv.
I själva verket har existentialismen med tiden blivit en av de mest religionsfientliga läror man kan tänka sig. Gör vad du vill, det spelar ändå ingen roll, är mottot. Raka motsatsen till religionernas alla tabun alltså.
Att få tillskansa sig den friheten är naturligtvis frestande för alla aningslösa moderna människor i metropolisstäderna.
Tacka ”sjutton” för att alla bekänner sig till existentialismen!
Det är ju frihetens religion!
Det är ultramodernt och sista skriket naturligtvis, men då får vi också ta konsekvenserna av detta och inte döma Hitler och nazisterna på något sätt för de var ju bara fria människor - lika fria som vi är idag. Dom gjorde ett mörkt val, men enligt Sartre kan ingen säga om dom gjorde rätt eller fel utifrån några absoluta principer för sådana finns inte. Det är det som är denna filosofis svaga punkt. Den lägger grunden för en värld utan moral och medmänsklighet – vill vi hamna där?
Förstår vi riktigt konsekvenserna av det?

Kanske är vi där redan, det är ju så bekvämt!

Vi sover som vakna och är vakna när vi sover

Drömvärlden man upplever när man sover är egentligen mycket verkligare än den vakna verkligheten om man tänker efter.
Vår vakna verklighet är många gånger mer ogreppbar än drömmarna och är den inte det är den oss i längden tämligen likgiltig eller meningslös.
Men en dröm är aldrig likgiltig.
Den är alltid skrämmande angelägen. Har man sedan en hyfsad tolkningsförmåga blir dom ännu viktigare.
Hur många gångar är den så kallade verkligheten så där brännande intressant och symboliskt pockande som de flesta drömmar är?
Sällan tycker jag.
Givetvis inträffar det som under nyförälskelsens magi osv men mycket mer är det inte.
I sina naturliga drömmar möter man en mycket spännande laddad värld, medan den vakna vardagen präglas av triviala ting och slentrian.
Alltså skulle man kunna säga att man egentligen är ”vaken” när man sover och som regel ”sovande” i vaket tillstånd.
Och medan ”verkligheten” präglas av lögner, präglas drömmarna av sanning.
Det är därför vi dras till konstens och filmens värld, för dessa knyter ihop natt och dag och gestaltar vårt drömtillstånd på ett tilltalande sätt.
Brujos i Mexico menar att drömmarna är en av de viktigaste nycklarna för att kunna träda in i de högre dimensioner som normalt gäckar oss.
För ens egna drömmar ljuger inte.
Men när vi är vakna möts vi ofta av lögner och bedrägligt sken från alla möjliga håll.
Det är det som är skillnaden.
Dessa brujos arbetade utifrån modellen att försöka överföra vakenhetens självkontroll in i sitt sovande medvetande och på så sätt föra över drömmarnas fantasmer till sin dag. Alltså att gå in och ut mellan världarna efter eget behag. Det är då det börjar hända intressanta saker omkring en som är riktigt värda att leva för.Kapitalismens rationalitet och nyttiga förnuftstänkande har i själva verket berövat livet på dess högre mening. Det är den det gäller att återerövra och inte vara så godtrogen inför alla dom dumheter dom försöker pumpa oss med.

En fotbollskrönika inför EM

Det är ett tecken på att man börjar tappa stinget och analysförmågan när man engagerar sig i fotbollsdummies.
För det enda bestående med denna sport är de kroniska skadorna, allt annat som bjuds är bara luft som publiken får hålla till godo med.
Jag kan redan nu för mitt inre se Zlatan bli nersparkad i gruppspelet i en brutal glidtackling och få bäras ut på bår.
Sverige är ett fotbollstokigt land, tyvärr.
Vad kan det bero på?
Det kanske är för att fotbollen inte kräver så hög IQ, vare sig av publik eller utövare.
Man kan bli rik på skiten trots att man är en riktig idiot egentligen.
Det är väl detta faktum som tilltalar massorna och gör det folkligt.
Men sporten vilseleder folket bort från viktigare frågor i deras liv.
Det ser jag som en fara, men samhällets makthavare tycker nog att det är bra.
Och sedan all denna överdrivet dräglande, stort uppslagna mediaexponering fotbollen får. Denna dumma, falska hjältekultur!
Som om dessa stackare vore några frälsare!
Nej sparka boll hör barndomen till och låt det stanna på den nivån.
Allt annat är villfarelser och dyrköpta illusioner för den lättlurade massan som inte vet vad de ska göra av sina liv.
Men där finns egentligen inget budskap att lära sig något av annat än att ”alltid kämpa på”. Men det snappar man ju upp i första matchen man ser. Har man sett en match har man i själva verket sett alla.
Nej all idrott är en kommersiell bluff. Jag kan sammanfatta gången så här;Först kommer törsten. Massor av svett och urin följer. Prestera, inte vara. Kan helt enkelt inte vara stilla. Få medalj. Glädja mamma och pappa. Bli folkkär. Bli miljonär. Skaffa fotomodell. Skaffa vrålåk. Skaffa lyxkåk. Lägga av. Inte veta vad man ska göra sedan, törsten alltmer okontrollerbar. Börja supa på allvar. Skilsmässa. Dåliga affärer. Konkurs. Fundera på comeback.

Alla vill köpa sig en biljett till Paradiset

Jag fick låna en stuga i helgen vilket jag trodde skulle vara rena drömmen.
Men jag säger så här: man kan inte få några kickar i en stuga som man inte kan få i en lägenhet också.
Så bra, då vet jag det.
Då var den myten avslöjad.
Med tanke på priserna så får man väl kalla stugdrömmen en ren bluff.
Då kan jag göra mig av med den avundsjukan och garva åt priserna istället. Där kan folk känna sig blåsta.
Inte ens för 1-2 miljoner kan man få sin biljett till paradiset som alla tycks tro.
Prisnivån indikerar ju något sådant.
Men man måste jobba på ett annat sätt än via pengar för att nå dit.
Det handlar mycket om levnadssättet precis som buddhisterna påstår.
Man måste försöka hitta glädjen utan pengar på nåt sätt.
Det är väl det som är meningen med livet.
För även om du pröjsar två miljoner för ett hus, så är det fortfarande samma utmaning att ta sig igenom dagen utan alkohol. Den biten kommer man inte ifrån så lätt.
Alkoholen är en knäckfråga oavsett samhällsklass.

Den tål att fundera på.

Hollywoodstjärnorna är så vidriga.
Dom tror att dom ska kunna köpa lyckan i ett paket. Ett storskaligt paket där ALLT ingår. Och när det inte längre funkar kommer knarket in; kokain, heroin och cannabis.
Hollywoodstjärnorna är helt uppfuckade av Djävulen.

Alla vill ha en biljett till paradiset, kosta vad det kosta vill.
Alla är beredda att göra vad som helst för den biljetten.
Men paradisets nycklar låter sig inte köpas så lätt.

Fråga Björn Ranelid var man hittar dom...
I övrigt kan man väl säga att de upptrissade huspriserna i Sverige är ett slags indirekt eller rentav direkt djävulsbevis.

The War

The War; en dokumentär om de amerikanska soldaternas upplevelser under andra världskriget.
”Först var man naiv och modig och visste inget om livets olyckor, men undan för undan började man tappa sitt mod tills man en dag inte hade något kvar. Det var det värsta ögonblicket”, sa en.

En pilot läste vad han skrivit från fronten till sin flickvän;
”Jag har hittills alltid gjort min plikt i kriget och inte väjt för någon fara för att försvara mitt land och min framtid, men nu har jag sett så mycket fruktansvärda saker att mina drömmar börjar dö”.
En annan soldat sa att det värsta med kriget var att man så ofta hamnade i situationer där det inte fanns några utvägar.

Ett kompani beordrades till en hopplös räddningsaktion. Dom förlorade 400 man för att rädda 250.

På slutet när kriget i praktiken var avgjort, gjorde tyskarna ännu hårdnackat motstånd i de täta, dimmiga skogarna runt Aachen.
Man hade preparerat hela området med minor, så kallade ”bouncing Betties”, som smällde av i skrevet på jänkarna.
De amerikanska soldaterna såg varken varandra eller fienden när de långsamt kröp från träd till träd, alltmedan de överröstes av kulsprute- och artillerield. Skogen var så snårig att man tappade orienteringen på kartorna.
”Den som sa att han visste var han var ljög”, menade en officer.
Upplevelsen var så förödande att många blev psykotiska. Andra sköt sig själva i en fot eller en hand för slippa undan.
”Dagarna var så hemska att jag bad om mörker. Nätterna var så hemska att jag bad om ljus.”
Man förlorade 35 000 man på en 5 kilometers framryckning som varade i flera månader.
Pluton efter pluton skickades in av officerarna och de flesta blev massakrerade.
Det var kort sagt ett av krigets värsta amerikanska fiaskon och värsta helvete.
”Krigets vackraste ögonblick var när jag fick lämna den där djävla skogen”, sa en fd infanterist.

Charles Bukowski, en av mina favoritförfattare, var på vippen att kallas in i kriget, men han lyckades lura armépsykiatrikern att han var sinnesslö. Så han slapp krigets fasor. Hans drömmar hade redan dött av utanförskapet under skolåren, som hade gjort honom mer cynisk, mer desillusionerad, men även smartare än sina jämnåriga. Han var redan i tjugoårsåldern så bitter att han sket i vilka som vann kriget egentligen. Det betydde ganska litet för en samhällets förlorare. Han ägnade krigsåren åt att dricka sig full på barer runtom i USA istället. Hehe, vilken kille han var. Ett geni.

Åtta miljoner i losergänget

Här kommer litet siffror på vad folk gör i Sverige.

1 miljon i arbetsför ålder är öppet eller dolt arbetslösa.
2,5 miljoner sitter i skolbänken i en eller annan form.
1,5 miljoner är ålderspensionärer.
1,5 miljoner är kommunalanställda.
Minst 0,5 miljoner är landstingsanställda.
Och jag gissar på ca 0,5 miljoner statligt anställda varav jag med säkerhet vet att det är
16 000 poliser.

Dessa tillsammans utgör 7,5 miljoner ickeproduktiva eller om man så vill 83% av befolkningen som står utanför det riktiga näringslivet där pengarna och makten finns.
Ägandet och pengarna i Sverige kontrolleras av två procent av befolkningen, eller i antal räknat 90 000 familjer.
Med tanke på dessa siffror skulle jag vilja kalla det svenska samhället en ren flopp, ett dåligt skämt och ett rent feodalsamhälle. Vi har lurats till att försvara något vi egentligen inte har anledning att tro på.
Nästan alla står utanför de verkliga möjligheternas område.
Vi är bestulna. Men smärtan och kedjorna är delade och nästan ingen är fri, fast landet kallas fritt.
Det är vad jag kallar helvetets demokrati.
Och det är vad det är frågan om också.
En demokrati där ingen ska kunna ”flyga”.
Det är inte en procent som står utanför som Bandidos tror.
En procent står innanför.
Alla andra står utanför.
Så ligger det till.
Nästan 8 miljoner i losergänget…
Det är inte många av oss som nånsin kommer att kunna ”flyga”.
Vår skara kommer inte att frambringa särskilt många ”vinnare” om man säger så.
- Hur mycket vi än spelar på lotto…
Det är den krassa verkligheten.Vi får berika oss på andra sätt. Det är vår enda utväg om vi inte gör revolution.

Buster, en engelsk 100-plussare

Buster, en engelsk 100-plussare har rökt och bärsat sedan 1913 – han går fortfarande till puben på en ”afterwork” iklädd sin blå uniform med keps, när han slutat på bilfirman där han jobbar några timmar om dagen.
Han har aldrig förlitat sig på någon säger han, det är en av hemligheterna med hans långa liv.
Född på barnhem på ”Dickens” tid som han säger är han van vid tuffa tider.
”Då uppskattar man dom goda tiderna”, menar han.
”De som har det lätt från början brukar bryta ihop direkt när problemen sedan kommer.”
”Hur mycket röker du?”
”Så mycket jag kan. Varför frågar du om öl och cigaretter, det låter som jag gjort något fel.”
Buster känner alla människotyper vid det här laget. Han har sett alla sorter i sina dagar.
”Om jag inte hade lärt mig att se vad en människa går för hade jag inte suttit här idag.”
Han har exakt samma attityd och framtoning i sitt yttre som tuffingen Charles Bukowski hade när han levde.

Hans raka motsats är en annan 100-åring i England som till skillnad mot Buster lever helt isolerat i sitt stora hus och helst inte vill spendera ett pund.
Hans släktingar menar att han måste ut och roa sig men då svarar han att han roar sig när han räknar sina pengar.Ändå vet han om att han snart ska dö.

Vetenskap mot religion och hur mår folk egentligen?

Det ökade intresset för intelligent design visar att vetenskapen börjar stå inför en kris.
De vetenskapligt lagda får ge allt de har nu för att hålla tillbaka de troende.
Det finns en annan kris också.
Den att vissa fått för sig att dom ska kunna leva utan tro, vilket inte är särskilt hållbart i längden.
Det är där vetenskapen fallerar och det är där alla mystiska svårförklarliga problem kommer in, för det kan inte gå så bra för en värld som lever mer på tvivel än på sin tillförsikt.
Och nyttig vetenskap i all ära, men hur fan mår folk egentligen?
Hur många har blivit lyckliga i vetenskapens namn?
Inte särskilt många, det är det som är fiaskot med vetenskapen.
Vetenskapen mot religionen är som att ställa kokkärlen mot maten. Där maten är Gud och livet och redskapen givetvis är den tomma vetenskapen.
En man flippade ur i Sverige idag. Han rände vid niotiden in i en parkerad ambulans. Sedan vid ettiden försökte han preja ner en polisbil i diket. När gärningsmannen sedan konfronterades med polisen talade han osammanhängande om saker polisen inte vill återge. Förmodligen handlade det i någon mån om metafysik skulle jag kunna tänka mig.
Men det intressanta med den här historien är att den här galne mannen, det är vi idag. Vi tvingas schackla så mycket med sanningen att vi till sist crackar och i det skicket möts vi av ännu mindre förståelse. Vad jag menar är att detta på ett ungefär är vad det vetenskapliga samhället gör med oss. Det gör oss galna helt enkelt. Förr eller senare i livet kommer de allra flesta att cracka, men även i det läget kommer de att fortsätta ljuga för oss.Etablissemanget vill förtiga sanningen in i det sista.
Det är så dom håller oss i schack.

Intressanta människor, vilda fåglar och Yama Rama

På 70-talet såg man massor av människor som verkade spännande och intressanta.
Man blev nyfiken på folk på den tiden. Man såg levande ut helt enkelt.
Men idag – nästan alla typer som visar upp sig på TV blir jag spyfärdig av på några sekunder.
Det har hänt något.
Samhället är inne i en väldigt negativ trend som kommer att bli svår att bryta, en neråtgående trend. Man ser det på folks yttre. Alla försöker se ut som affärsmän eller politiker idag även om de är jättefattiga. Alla spelar teater alltså. Och alla har sålt sig billigt för att passa in i systemet. All individualitet har dött ut.
Man ska va entreprenör idag för att ha något människovärde.
Att sälja sin själ för pengar är högsta mode.
Eller så ska man va stjärna, trots att inget yrke har högre dödssiffror.

Samtidens populäraste dans är dödsdansen.


Om jag berättade att jag är bästa kompis med naturens alla vilda fåglar – vem skulle tro mej?
Möjligen syrran.
Möjligen hon.
Jag tror inte någon annan skulle kunna tro på det.
Ändå är det så.

Det är den första maj 2008 nu.
Futtiga 150 personer i arbetartåget i en relativt stor stad som denna är.
Trenden går spikrakt ner för arbetarrörelsen.
Det måste handla om en misstroendeförklaring mot materialismen som vägen till lyckan helt enkelt.
Det måste ha gått upp för folk nu att livet egentligen handlar om något annat än man kämpade för förr.
Och ”högerspöket” var inte så farligt som sosseeliten ville ha det till.
Det är väl därför partiintresset börjar svikta.
Eller så har vi det för bra och för övergödda för att orka bry oss längre.
Men jag tror att vi förmodligen befinner oss på randen till en ny tid med nytt innehåll.

På kvällen lanserar National Geographic Channel den vilda men intressanta teorin att det är utomjordingar som har lärt oss teknologi och även utgör beståndsdelar av vår arvsmassa.
Utifrån mina aningar kan jag säga att det är inte fullt så galet som man först kan tro.
Det ligger något i det, även om det är svårt att bevisa naturligtvis.

På natten drömmer jag att jag får äran att se världens huvudgud: ”Yama Rama”.
Det var en elefant.

Sedan fick jag smaka Yama Ramas gudomliga föda: ris med grönsaker, olja och kryddor.

Helvetet, sanningen om makthavare och oljekrisen

Jag har just läst en bra bok av Bengt Ankarloo; Helvetet.
Här kommer det viktigaste:

Daniels bok skildrar den djupaste pessimism bland de förslavade judarna. Livet är inte längre värt att leva.
Hoppet står till en slutlig katastrof, en världsundergång.

Den kristna läran om de eviga straffen formulerades av kyrkofadern Augustinus.


Runt år 700 eKr hade man preciserat bara fyra allvarliga synder som kunde leda till helvetet; falskhet, girighet, missämja och obarmhärtighet.
Under samma period i kristendomens historia såg man en värld där det onda från alla håll och med alla medel försökte komma åt och fördärva människorna.
Det är precis vad som gäller än idag, viskar Guds budbärare till mig i smyg. Inget har egentligen hänt sedan dess, även om alla tror det.

På 1200-talet formades idén om skärselden.
Ingen frälsning finnes utanför kyrkan sa påvarna på den tiden.

Man ansåg i den tidiga kristenheten att fattigdom och försakelse var säkraste vägen till frälsning.

Hugo St Victor, en medeltida tänkare, gav uttryck för den vanliga tanken att helvetets änglar hade friheten att härja bäst dom ville på jorden.

En del kätterska läror dök upp på 1200-talet. Katarerna på Balkan hävdade att allt kroppsligt-jordiskt var ont och att jorden och livet i sig självt var helvetet. Det enda sättet att komma härifrån var genom askes och total sexuell avhållsamhet så att man slapp återfödas.

Meteorologiska obekvämligheter räknas som helvetesstraff av Dante. Exempelvis regn, fukt, kyla, dy och lera.
Otyglad sexuell lusta straffas utanför helvetet enligt honom. Ett allvarligare brott var politiskt svek, eftersom det fick människorna att tappa tron på samhället.

Om man på 1200-1300-talet öppet vågade tvivla på helvetets existens var det inget ovanligt att man brändes på bål.

En lära som hette manikeismen dök upp på medeltiden. Den gav det onda ungefär lika stor makt som det goda över livet på jorden.
Det påstods att manikeisterna firade en orgielik gudstjänst. Det var den som blev förebild till de senare föreställningarna om häxsabbaten.


Dåtidens skolastiker menade att demonerna hade ett tyst medgivande av Gud att röra sig fritt i skapelsen. De var visserligen helt och hållet andar men kunde framträda som vilken levande gestalt som helst.

Genom syndafallet blev vår härlighet till bestraffning, våra njutningar till plågor, ljuset till mörker och vishet till dårskap.
Så blev vår lilla värld vänd upp och ner och fram och bak.
Årstiderna kommer ur led, monster och underbarn ger ytterligare bevis på att naturen är i oordning.
Precis som i nutiden.
Skämttecknarna på medeltiden skildrade gärna dessa inversioner som en illustration på att världen verkligen var helt galen och i djävulens våld.
Precis som dagens komiker gör.

Marthin Luther ville vara försiktig med eskatologin.
”Vi kan inte veta mer än det som står i bibeln”, menade han
”På andra sidan blir det helt annorlunda”, så mycket kunde han säga.
Och han tillade, att här på jorden blir vi bara till hälften rena och heliga. På andra sidan blir det antingen eller.

Runt 1500-1600 började man se de fem sinnena som portar genom vilka synden trängde in. Främst då genom munnen.
Man började dra paralleller mellan smuts och äckel och helvetet. Det var en epok då de mäktiga i samhället började odla en social exklusivitet i slutna palats och vidsträckta trädgårdar bakom höga murar och grindar, allt i syfte att stänga ute den gemena hopen med alla dess vedervärdigheter. Trädgårdarna skulle vara en spegelbild av Eden eller paradiset.

Under 1500-talet började den gryende humanismen att driva med kyrkans bild av helvetet. Man gjorde karikatyrer som menade att det inte var så farligt därnere. Det var rent av en fest.

På medeltiden ansåg de flesta människor att den mänskliga naturen i grunden var ond. Det var bland annat genom den utgångspunkten överheten såg sig nödd att kuva massorna med alla dess onda drifter så att inte samhällsanarki skulle bryta ut.

Men de rika libertinerna hängav sig hämningslöst åt sexuella och andra utsvävningar och drev gäck med kyrkans föreställningsvärld i största allmänhet.

Den tidens vetenskapsmän som Locke, Newton och Hobbes hade en deistisk världsåskådning, dvs att Gud har dragit upp urverket en gång i tiden och sedan dragit sig tillbaka. Så även om många på senmedeltiden kritiserade kyrkan var det få som förnekade Gud helt. Så långt tordes nästan ingen gå.

Filosofen Weber kallade sekulariseringen för en tragedi. Den rationella människan i det kapitalistiska samhället var som en fånge i järnbur.

Durkheim, runt 1900, menade att det nya samhället var som en religion i sig och onödiggjorde kyrkan. Industrisamhället var som en kropp där alla delar behövs och är beroende av varandra. Detta förhållande skulle uppfostra människorna nog.

Först under 1800-talet började vanliga människor i Europa bli läskunniga.
Och inte förrän mot slutet av 1600-talet avskaffades dödsstraffet för trolldom i Sverige och Finland. I Nederländerna skedde det hundra år tidigare. Men långt in på 1700-talet drogs svenskar inför rätta anklagade för att använda sig av svart magi.

Den sociala misären i Europas stora industristäder ledde till ett totalt ointresse för religionen bland massorna och påskyndade den påbörjade sekulariseringen.

1909 utspelade sig en debatt i DN som fick namnet ”djävulsstriden” där man för sista gången på allvar i Sverige tvistade om djävulen existerade eller inte.
En dåtida psykiater uttalade sig och ville få bort de religiösa dogmerna, annars riskerade ”melankolikerna” och ”hysterikerna” att bli riktigt sjuka av sitt grubbleri.
Hela etablissemanget, särskilt vänstern, ville eliminera kyrkans helvetesläror för gott, och dom fick som dom ville.
Den slutliga attacken på kyrkan som sanningssägare stod Uppsalafilosofen Ingemar Hedenius för. Han angrep både kyrka och lära i den långa religionsfientliga liberala traditionen från Verdandi och Folkets Hus till Dagens Nyheter, som vid den här tiden leddes av den numera bortgångne Herbert Tingsten.
Och det är där vi har hamnat och är kvar än idag.





Det är vädret som är gudarnas vapen.
Våra psyken formas av vädret. Dom kan skruva till det rätt så rejält den vägen.
Rent fysiskt också förstås vid översvämningar osv.
Att vädret styrdes av gudarna visste ju grekerna i sin religion, men den kristna kyrkan talar inte om detta alls.
Men precis som de kristna hade grekerna ett himmelrike för gudarna och ett elysion för de utvalda.
Nästan alla religioner påminner om varandra, men allt är förmodligen rena gissningar. Det är därför ens egna erfarenheter av livet blir så viktiga.
I grekisk mytologi möter de mänskliga hjältarna inte sällan varelser från den mörka sidan och underjorden såsom harpyor, cykloper och häxor. Det var något som var naturligt för grekerna, som en del av livet. Ett faktum som den kristna kyrkan har haft svårt att greppa och acceptera.
Det är det bästa med grekerna.
Det bästa med indierna är deras respekt för djuren som en länk till gudavärlden. Där träffar dom helt rätt, det vet jag av egen erfarenhet.
Det är en bit som kristendomen missar nästan helt. Det är en av kristendomens absolut svagaste punkter, dess ointresse för naturens hemligheter.
I vissa delar av Indien är en råtta värd mer respekt än en människa.
Och i Indien finns det helt klart fler heliga kor än heliga människor.
Det är en rätt intressant tanke att vörda djuren så intensivt. Den gillar jag.

En annan svag punkt hos kristendomen är att man har svårt att få ihop världens mörka sida med en allsmäktig, kärleksfull Gud. Där måste det vara något fel i resonemanget, menar många. Där finns det andra religioner som har bättre lösningar, till exempel den grekiska som menade att gudarna ville leka med människornas öden och pröva dom. Pröva deras mod, moral och dygd. Klarade man testet brukade belöningen komma.

Indisk och asiatisk religion lägger ansvaret för världens problem på individernas dåliga handlingar. Det är dom handlingarna som ger återverkningar i form av katastrofer och annat menar dom.
När hela kollektivet handlar fel det är då de stora problemen kommer som ett brev med posten.
Indierna menar att vi kan påverka våra egna och världens öde genom att handla rätt i stort och smått, och särskilt i det lilla. Dom flyttar ner ansvaret till oss själva. Det tunga ansvaret, men också möjligheterna till förändring.

Den kristna västvärldens historia är kantad av stora katastrofer och ond bråd död, medan naturfolken i Sydamerikas djungler har levt rätt så oberörda av världens ondska i flera tusen år.
Ändå är det vi som hävdar existensen av en kärleksfull gud som har makten i världen, inte dom.
Det måste vara massor av fundamentala fel på den här civilisationen. Jag tror rent av formen för den är ett allvarligt misstag. Den är för fyrkantig för att fungera i längden.
Den är bekväm, men jävligt aggressionsframkallande i och med att vi på botten bestulits på vårt naturliga sammanhang.
Västvärlden är en kultur som är lika ihålig som den skramlande plåt den bygger på.
Man flippar ur till slut.
Det är inte gudarnas fel.



Drömde att den svenska regeringen satt under jord och hade intresse av att den internationella kvalitetsfilmen nådde ut till folket och gick bra för att söva folkets sinnen. Hela Sverige var sammanbundet med underjordiska tunnlar av någon anledning.
Drömde också om den gamla finansministern Erik Åsbrink, att han var en riktig tönt som haft tur som kommit fram i rampljuset, men att det var synd om honom egentligen. Det kunde jag se på stranden vid havet där vi var placerade, men där han inte riktigt passade in.

Reinfeldt verkar ha en väldig fart på skäggväxten, vilket han inte längre kan dölja.
Framåt lunch börjar han se orakad ut, vilket ger honom ett skurkaktigt utseende, som en gangster från vilda västern.

Om man sätter en makthavare i en miljö där han inte passar in kan denne plötsligt se väldigt bortkommen ut;
En blekfet, tråkig politiker på en strand där alla är bruna och snygga, skrattar och har kul.
En inoljad bodybuilder på BB.
En hiskelig psykiater på catwalken.
Leker man med sådana tankar förstår man plötsligt hur små maktmänniskorna är innerst inne.
Alla broilers och specialister har mängder av situationer dom inte klarar av, där dom känner sig fruktansvärt små.
Det är ett kul tankeexperiment.
Samhällets makthavare är i allmänhet nördarna och töntarna som kompenserar sitt skadade ego genom att utöva makt över andra på ett rent psykopatiskt sätt.
Politiker är samma sak som skadade töntar som fortfarande lider av tonårstidens sexuella spel.
Men såna individer består hela tillvaron av.
Det är få som växer upp till någon slags sanning om sig själva.
De flesta håller på och kompenserar sin förlorade ungdom hela livet för att de inte fick vara med i gräddgänget på gymnasiet. Jag tror hela vårt samhälle ligger ungefär på den låga nivån. Det är en av rötterna till det onda vi har att brottas med.
Det är därför alla är så likgiltiga inför sina medmänniskor.
För att alla känner sig blåsta på konfekten.



Bensinpriset uppe i 13,20.
Jag hoppas det är ett tecken på att oljan börjar sina.
Man kan alltid hoppas.
Sedan börjar världens 200 miljarder helvetesmaskiner stanna en efter en.
Det blir en svår omställning för mänskligheten, men nyttig.
Tillbaka till stenåldern blir det som kommer att gälla.
Idag nytt rekord också för oljepriset; 125 dollar fatet.
2002 kostade samma fat 35 dollar.
2004 femtio dollar.
Nu eskalerar det rejält.
Och det beror på att oljeutvinningskurvan har vänt nedåt för första gången sedan man började utvinna.
Under de hundra år som bensinmotorerna har funnits har vi redan hunnit göra slut på hälften av världens samlade oljetillgångar.
Det som har hänt de senaste åren är att vi börjat använda oss av den svårtillgängliga och dyra halvan av resurserna. Det är därför priserna stiger.

De länder som har mest olja kvar av jordens sista hälft är ”lustigt” nog nästan samtliga västvärldens klassiska ärkefiender.
Jag listar;
1. Saudiarabien
2. Irak
3. Ryssland
4. Iran
5. Kuwait
6. Förenade Arabemiraten
7. Venezuela
8. Nigeria
9. Libyen

Inte direkt västs bästisar, eller hur?
Med siffror som finns redovisade på http://www.energikris.nu/ kan man lätt se att oljereserverna räcker en ca 30-50 år till, sen är det finito.
Och Sverige är bara en mygga bland tigrar när det gäller hur kvarvarande resurser ska fördelas. Vi kommer att få en tuff period det närmaste halvseklet.
Då kommer alla kulturnissar att få hålla käften, för det blir en prövningens tid för oss alla.
Vårt eget behov av olja kommer att prioriteras lågt i det kommande internationella storspelet.
Allt detta sammantaget kan mycket väl bli västvärldens slutliga fall eftersom vi byggt upp hela vårt system på antagandet att det alltid ska finnas billig olja tillgänglig, vilket det inte längre gör.
Om 1900-talet var en politisk maktkamp med förödande konsekvenser, kommer 2000-talet bli en lika förödande kamp om jordens kvarvarande resurser.
Rysslandsfonderna som nästan helt består av oljeaktier i världens tredje oljerikaste land kommer nog att gå bra framöver, om nu det kan göra någon glad.