 |
| Leder fetma till depression, eller depression till fetma? |
En relativt ny OECD-mätning anger att 30 procent av svenskarna var deprimerade 2020. Det innebär 3 miljoner personer. Det gör Sverige till det näst mest deprimerade landet i Europa. Bara Grekland är värre. Det här är ju halva befolkningen nästan, och då har vi att göra med globala makroekonomiska härjningar eller himmelska trollkrafter. Då handlar det inte längre om små personliga bekymmer som en skämmig finne på näsan. Depression på ekonomispråk är ju när det inte finns jobb och pengar till folk. Är det något sådant vi har här? En alternativ tolkning är närmast att ”maten är förgiftad”. Man kan ju säga att snart hela landet ”är knäckt”. Och vad talar vi om för krafter då? Därom tvista de lärde. Kan det vara ett Djävulens verk? För han är ju i landet. Ja, är det inte Djävulen så är det Gud som ligger bakom det här. Det tredje alternativet är en djup ekonomisk depression. Här snackar vi inte individer längre, här snackar vi nu hela nationer som är illa ute. Och det är naturligtvis en betydande skillnad. Att bara Grekland är värre än Sverige i Europa vad gäller depression, skulle ju då tala för att det handlar om en ekonomisk kris, men jag låter detta vara osagt.
24 procent feta i Sverige = 30 procent deprimerade?
Där kan det finnas ett samband.
DFP – Deprimerades och fetas
parti. Snart tar de över hela riksdagen. De feta och deprimerade börjar utgöra
ett mycket farligt svart hål i samhället. Gruppen är snart i sig det verkliga samhällsproblemet
i Sverige.
Folkhälsomyndigheten anser att sambandet och ordningen ser ut så här:
1. Låg utbildning.
2. Dålig ekonomi.
3. Social utsatthet.
4. Depression.
5. Fetma.
Forskarna fortsätter dock att forska på de deprimerades ”hjärnor”, skriver SvD i dag. Men troligen skulle grundorsaken vara något som har med ekonomi att göra. I alla fall om man får tro Folkhälsomyndigheten. Men i USA, som har 70 procent överviktiga, men mycket bra ekonomi och inte så många deprimerade, stämmer inte det här mönstret.
Inte i Sydkorea heller, som är världens mest deprimerade nation, med 37 procent deprimerade. Där är de ju smala nästan allihop. Där är det något annat som spökar. Depressionens orsaker skulle alltså se olika ut från nation till nation, om inte den minsta gemensamma nämnaren i samtliga fall är ”Djävulen”. Och han kan ju jobba på olika sätt i olika länder. Och vi har ju över 50 procent överviktiga i Sverige. Alla dessa kan inte vara socioekonomiskt utsatta, det säger sig självt. Slutsatsen skulle då bli att ”det har börjat med maten”.
Precis som i USA.
