 |
| Rom ligger öde. |
Nu är det helvetet dag efter dag. Det känns aldrig rätt. I
Nyhetsmorgon står två strokepatienter och rör om i grytan och gaggar, en tredje
ligger i och puttrar. Rena Delikatessen. Alla går omkring med randiga ben.
Mysigt. Morgonens media är så hjärndöd att man får gå och lägga sig igen efter
en kvart. Invänta ett nytt friskt dödsfall. Det känns som att vara på hospice.
Här kretsar allt kring döden. Palliativ vård, vård i livets slutskede. Jens
Lapidus nya roman ”faller platt”. Det gör allt nuförtiden. Magplask efter
magplask, men aldrig en droppe vatten. Så andefattiga är journalisterna nu. Man
kanske skulle hungerstrejka och visa dom vilka bajskorvar de är innerst inne.
Utanför håller två kommunalarbetare på att gräva en stor grop. De ska begrava
sig själva där. Och se där – Kalle Rehn. Hel och ren och aldrig försen. Så
galant! Sex kråkor sätter sig på taket. Här ska någon snart dö. Här är någon
döende. Satanus! Behemot! Dagen äter den som är svag. Sen kommer natten, sen
nästa dag. Det är skrivet på både latrin och kräkiska. Jag vet inte vem skalden
var. Förmodligen Frasse Hansson d.ä. Colosseum håller stängt på grund av
pesten. Rom, den eviga staden, ligger öde. I sofforna ligger folk och haschar
och gråter. De har slut på spaghetti och kan inte greja mer. Allt har ju blivit
så otroligt tungjobbat. Det måste vara Cardigans album Super Extra Gravity. Det
måste vara dom! Det måste vara häxeri! Forza!, grinar den nyligen
hjärtopererade gamlingen från reklamtavlorna
När Rom ligger öde vet man att världen är hotad.
Har du tur får du dö i natt. Annars blir det tio år till.
