Krönika: Det här är krig

En bomb smäller av i "Syrien".

Man vaknar på morgonen och konstaterar att det var inget i tidningen i dag heller. Och inget på tv. Sen går man och lägger sig igen. Dagen är grismulen. Det känns som att världen är på gränsen. Man väntar på nya dödsfall. Att folk dör är det som händer. På tv gör de inget annat än att laga mat. Det är som den kusliga rysarromanen Hunger. Men det är ett spel för gallerierna. Man fejkar sitt intresse, i synnerhet då de uppspacklade kvinnorna. De svenska fnasken. Friheten har blivit värre än rättspsyk, livet värre än döden. Men börsen tokrusar. De har fått allt om bakfoten. Alkoholisterna har dock insett att allt hela tiden är på gränsen till sammanbrott. Det är därför de dricker. Stefan Löfven tar sig en mazarin till. Men inte heller det leder framåt. Allt leder bakåt. Man vill inte längre prata med varandra, bara bita ihop och försöka ta sig igenom en ny skitdag i helvetet. Stockholmsmedia gör sitt bästa. Sitt bästa för att pissa på allt och alla. Det här är doom. På Östermalm mår man nu så dåligt att man vädjar till regeringen om en liberalare drogsyn, trots att man har kvarterskrogar i vartenda gathörn. Konstnärerna jobbar rätt ut i tomma intet, musikerna spelar för döva öron, författarna skriver för blinda och clownerna gråter.

Det är någon form av krig i samhället, ett hatiskt inbördeskrig, där man medvetet jobbar emot sina medmänniskor just nu. Eller det har väl hållit på länge. Det är helvetet ni har, säger fåglarna. I det här läget är inte frågan vad man kan göra åt helvetet, utan vad man kan göra i helvetet. Vad man kan göra själv. Men att använda våld är nästan alltid ett mycket dåligt alternativ. Likaså att titta på utvikningsbrudar och att röka. Vi sitter fast i fällan som fiskar i en sump, längtar efter en lösning i en pump, sjunger Cornelis Vreeswijk. Det måste vara en Djävulens fälla. Och den går inte att slå sig ur. Så är det med de högre straffen. Likadant då med att bli gammal och ful, det hjälper ju inte våld emot. Det kan man bara sörja. I de flesta fall behövs inre strategier och smarta lösningar. Många gånger kan bara Gud själv göra något åt helvetesproblematiken. Men min känsla kring Sverige är att det här kommer att sluta som i Syrien, med ett fullskaligt öppet inbördeskrig med riktiga vapen, där alla skjuter för att döda. Så har det blivit i dagens Sverige. Det är som en skräckshow skriven av Stephen King. I detta läge kan man undra om det finns något mer laglöst än lagen.

Man märker nu att tidningarna inte har något att komma med. De är inga J.K. Rowlings. Vi har kört fast nu något så förbannat. Alla har vi hamnat i Djävulens grepp. Och det finns inget att göra. Jag har redan försökt med allt.

Vi måste vara fördömda.

Det här är doom.

Historiens onda män sänds i repris på tv. Kan man få någon inspiration där?

Jag tar ett glas Kallocain.