Professorn

Lektionsdags!

Hejsan allihop, jag heter Curt-Anton Pärsson och är professor emeritus på Ica. Jag har analyserat svenskarnas köpvanor i 60 år. Nu som 80-åring har jag funnit svaret. Och det lyder som följer: inget säljer så bra i butik som osten. Cheesy. Vilka ostbögar. I dag tänkte jag dock att vi skulle prata om en annan sak, det här jobbiga i livet som ni inte vågar prata med era föräldrar om: varför det aldrig är något bra på tv. Ja, det är ett tämligen märkligt och genomgående fenomen, och jag har funderat litet över det. Det kan ligga en form av konspiration bakom det här, för att göra oss galna av frustration, men det kan också ha naturliga orsaker, nämligen att kommersiell tv har mycket dålig ekonomi på grund av den stenhårda konkurrensen. Och då blir det ingen köttsoppa av det, utan då blir det bara blaskig buljong på alla kanaler. Det är förmodligen vad deras reklamslantar räcker till: någon slags utfyllnad, någon slags symbolisk uppehållande verksamhet, något som rör sig i rutan likt fiskar i ett akvarium. Det som dock talar för någon slags konspiration, är det faktum att man vid en genomzappning upplever det som att de medvetet pissar på oss. Där sitter några mongon och är utvecklingsstörda. Där köper en miljonär en lyxvilla vid havet. Där har vi en polis. Och en polis till. Vi får se några lejon döda en elefanthona. Upplyftande. En halvt döende byråkrat står och orerar om de schizofrena svenskarna, o.s.v. Visst känns det som ett ondskans bålverk? Och så här håller de på varje dag, år efter år. Det måste vara ett psykologiskt krig mot oss, ett Armageddon som aldrig tar slut. Just på grund av den anledningen, är inte tv tillåtet i kloster. Och så är det i stort sett världen över. Munkarna och nunnorna har insett att tv är skadligt för själen, och tittar därför inte. En av Djävulens favoritvitsar är: ”Välkomna ska ni vara allihop till tv-studion!”. Han insinuerar att livet inte är livet längre, utan har förvandlats till en ren tv-show. Så galet har det blivit. Man kan säga att våra liv nu påminner om storyn i den tänkvärda filmen Truman Show. Se gärna den. Ovanstående resonemang för tv gäller gratisutbudet. Betalar du kan du förvänta dig bättre kvalitet, och det får du också, även om SvD nu menar att: ”Netflix behöver man inte ha längre”. HBO anses i nuläget däremot ”oundgängligt”. Själv har jag 20 gratiskanaler, basutbudet. Man har i de högre samhällsskikten alltså redan tröttnat på Netflix, som tidigare tokhyllades. I USA ligger man på tv-sidan ungefär 30 år före Sverige i utvecklingen. Redan 1992 sjunger Bruce Springsteen att han installerar 57 kanaler, men att det inte finns något sevärt. Låten heter 57 Channels (And Nothin’ On). Han blir enligt låttexten så förbannad att han skjuter sönder tv:n. ”A message came back from the great beyond: 57 channels and nothin’ on”. Ja, så han såg ju redan på 90-talet, det jag, professorn, ser i dag. Tv dör av fri konkurrens har Ulf Lundell sagt. Även det var på 90-talet.

Slutligen:

Varför jämför en del lögnen med helvetet? Jo, för om man har ljugit bort sanningen har man inget att gå på, ingen karta att orientera sig efter när man är vilse i skogen, vilse i livet. Vi låter Bruce Springsteen summera dagens lektion. Häng med i texten nu: