lördag 19 september 2020

Jesuiterna och Guds ironi

Ett kloster i Meteora, Grekland.
Han tokstollen Petter på Ica åker till jobbet även när han är ledig, för han har inget att göra hemma. Och likadant är det med stollan Rigmor, 70, på IVA. Hon kan inte heller hitta något liv i friheten, så hon fortsätter att jobba efter pension. Nu har han listat ut att det inte finns något liv i svenska småstäder, säger min vän Mia. Nej, och därför skaffar alla hund som ett surrogat för livet. I svenska småstäder är alla så jäkla onda och avundsjuka på varandra, att inget liv tillåts levas av någon. På de få pubarna är personalen till och med avundsjuk på gästerna. Städer som Nyköping jobbar på sin egen dödsdom, och det vet vi ju. Till sist dör de sotdöden. De förvandlas till rena straffläger. Ironin är att det nu kommer att bli så hårt att vi till sist inte vet om Gud är Gud, eller Döden är Gud. Munkar och nunnor brukar vara ganska fascinerade av döden. De går ju bara och väntar på den i princip, för då kommer deras belöning.

Nu vill Gud göra ironi av det här och skickar in jesuitorden för att göra kloster av hela Sverige. Byråkraterna och paragrafryttarna får som de vill, men med skruv tillbaka. Till och med BDSM-värstingarna i Stockholm har gått över på tantrasex. Det har funnits ett par kloster i Nyköping på medeltiden och där var livet säkerligen dödtråkigt också. Där svarar himlen med heligt ljus.

Dagen efter har den feministiska och demokratiska HD-domaren och paragrafryttaren Ruth Bader Ginsburg, 87, avlidit. Hon var ”på jobbet” typ så sent som för en vecka sedan. Det var med henne precis som med farbror Rigmor inom vården. En som inte hittade något liv i verklighetens frihet. Och det betyder i korta ordalag att man inte kommit på vem man i själva verket är i den kosmiska planen. Då har man inte hittat sitt sanna själv, utan tvingas spela en yrkesroll hela livet. Men det finns högre sanningar än så. Betydligt högre. Det vet ju t.ex. alla seriösa författare. Kan man inte komma på något annat kan man alltid skriva. Det är en bra start på sökandet efter sanningen om sig själv. Som jag ser det är det livsfientliga systemet en stor del av själva problemet. Jobbar du in i det sista med någon form av byråkratiskt pseudoarbete, har du alltså hela livet varit en belastning på mänskligheten. Och då kommer du att få brinna i helvetet efter detta.

Ett annat problem i livet är att vi har så svårt att umgås och ha trevligt utan droger. Ett tredje problem är allas vår stora skönhetslängtan, när nu det stora flertalet inte är så vackra av naturen. Där har ni tre stora kuggfrågor i livet.

Ett fjärde problem är alla dessa småstäder, där det till synes inte finns något att göra. Och så tycker alla där.

Ett femte problem är alla partypajare, de som inte tål att andra har roligt. Och de är många.

Ett sjätte problem är de 1,5 miljarder bilarna som förpestar tillvaron överallt och förvandlar planeten till en stor soptipp.

Ett sjunde problem är drogernas vara eller icke-vara i livet.

Sedan den där Petter kom till Ica, har all magi försvunnit där. Det verkar som tjejerna har slutat handla där också, för jag ser aldrig till några längre. Tidigare kunde man känna på Ica Supermarket, att wow, det här är som rena NK eller Kastrup, men sedan Ringaren i Notre Dame kom dit, känns stället lika magiskt som ett illaluktande utedass, vilket fler tycks ha upptäckt. Jag tycker mig märka att det är färre bilar på parkeringen nuförtiden också. Betydligt färre. Jaha, då var den eran över, då får vi söka magin i andra butiker här i staden. City Gross är inte helt fel t.ex. Där finns det grejer. Där brukar Gunnar och Solveig handla, livsnjutarikonerna i Nyköping.

Det finns förmodligen ingen lösning på detta jordiska helvete. Vetenskapsmännen har för länge sedan kastat bort nyckeln, och nu återstår bara nödlösningar fram till döden. Det är vad jag ser. Det vi har är gråt och tandagnisslan. Det vi har är helvetet på halsen. Det är det enda som återstår. Solen som skiner är en ironi. Det är en svart sol. Det finns ingen glädje kvar i det, ingen mening. Det är över och förbi. Vi lever moderna liv som i stort inte är mycket bättre än döden. Det är som att sitta i fängelse. Det är samma sak. Just i detta nu inträffar en masskjutning med automatvapen i New York. Två dör och fjorton skadas.

Det nya nya är ”Kumla”. Kumla ute och Kumla inne. Och då förstår jag att vissa överväger att ta några med sig till andra sidan, och som belöning få varm mat serverad.

Jesuiternas ordenslöfte lyder: kyskhet, fattigdom och lydnad.

Nyköpings mer moderna historia (vi har en forntida också) börjar med ett kloster. Gudhems nunnekloster som sålde dåvarande Nyköping till Birger Jarl 1253. Därefter började han att bygga själva centrum. 1280 grundades ett franciskanerkloster i Nyköping. Där fick jag upp ett spår mitt på dagen. Så spännande. Vi har i dagsläget ett existerande syriskt-ortodoxt kloster i gamla Ålberga motell söder om staden. Där bedrivs kristen verksamhet. Namnet är Korsets kloster och där finns fem munkar. Jag blir riktigt inspirerad. Om några år kanske de tävlingsinriktade svenskarna kämpar om att vara frommast? Så var det ju faktiskt på medeltiden i Sverige. Då stod dygden högt i kurs. På 1400-talet fanns ett kloster ute på Arnö i Nyköping som hette Nyköpings konvent. Det omfattade då Arnö herrgård, så verksamheten måste ha blomstrat. För några år sedan fanns ett indiskt kloster ute på Arnö. Det verkar numera nedlagt. Nu lyser solen in genom fönstret med ett rent medeltida gyllene ljus. Det är en bekräftelse på att jag är på rätt spår.

Livet är ont till sin natur. Det går inte att komma ifrån. Och nånting ont är det över Gud också. Vi som är födda fattiga förstår väl det, när det aldrig kommer några riktiga pengar till oss så att vi blir riktigt fria. Men lagen gäller trots det, säger juristerna. Och den skall följas. I övrigt gäller lagen om alltings jävlighet, som Bukowski sa på sin tid. Man kan träna upp kroppen som idrottsstjärnorna gör, och man kan träna upp sin smarthet och kunskap. Det senare är kanske viktigare. För att inte hamna livstid på Kumla då, utan fortfarande ha en chans i friheten. Åtminstone till några gyllene ögonblick, som Roy Andersson brukar påpeka.

Inte ens en skönhet är en skönhet i köttets värld. Ingenting är vad det är där, utan bara mellanstationer och illusioner på en lång och besvärlig resa. Ibland kan dock livet glimma till i något som verkar vara en förklaring. De evigas ljus eller nåd. Eller kanske rentav Guds försyn.

83-årige Åke vinner fem miljoner på Triss. Pengarna kommer ofta när du inte längre behöver dem. Som en Guds eller Djävulens ironi mot din kolossala dumhet och förslösade ungdom. Det är också ett uttryck för de evigas kolossala sexualfientlighet som ligger latent i samhället. Man lönar hellre äldre än yngre. Hellre fula än snygga. Hellre utvecklingsstörda än intelligenta. Det eftersom någon eller några vill göra världen till en bakvänd spegelvärld där vi inte begriper någonting. Då är vi hjälplösa, och det är i det läget de ansvariga vill ha oss. Någon vill ha alltihop till den totala lögnen, och man har lyckats rätt bra med det. I alla fall i media. Och det är just för att de eviga hatar sex som de gör så mycket fula människor och så få vackra. De fula trollen brukar dock ha mycket pengar i denna värld. Som GW och Plura t.ex. Det får de av makterna istället för knulla för att kunna bedriva sitt onda värv med ekonomiskt skydd i bagaget.

Gudarna har skapat en värld med en massa sexualfobiska men sexualfixerade knäppgökar och en liten klick kvinnligt villebråd som är top-notch. Sedan är jakten igång bland tokstollarna. Det blir ett helvete av det. Och dyrkar man kvinnligt villebråd lite för mycket, har man en tendens att bli villebråd själv. Så har makterna räknat ut det här. En sak vet jag dock, att sexbiten och passionen gör ont för de onda, rika trollen också, även om de utåt sett vill ha det till att det inte spelar dem någon roll längre. Men om det vore så, varför hoppar de på porrisar då? Jo, för att sex de facto spelar roll för nästan samtliga, och det gör ont. Det är helt enkelt därför vi är här. Vi har inte lockats ned av pengarna eller den vackra naturen. Fallet kommer av Djävulens fagra Eva, och av henne uteslutande. Men vi gör om det sedan i våra liv, och försöker förvandla vårt fall till andra intressen, som att samla guld, ägna oss åt gastronomi och gå ut med hunden. Men i själva verket är det skenverksamheter som aldrig riktigt engagerar själen. Under ytan förblir sexualknuten olöst. Och den pockar hela tiden på. Därför gillas inte porrisar, eftersom de saltar i gamla sår. Det gamla bedrägeri som gör att vi överhuvudtaget är här i denna jämmerdal. Det är det man vill glömma och transformera till ett på ytan normalt städat svenssonliv.

Är människorna på jorden Guds skapelse, eller resultatet av ett fall? Mina erfarenheter tyder på att livet är ett fall, en fälla och inte Guds goda skapelse. Sanningen om livet och folk i allmänhet är så pinsam, att man hellre ljuger och fejkar än är ärliga. Civilisationen åtminstone är inte Guds skapelse, utan Lucifers skapelse. Och det är han som har lurat ned oss från rymden till ”helvetet”. Ungefär detsamma sa Stagnelius redan på 1800-talet, men han kallade den onde för Demiurgen. Individerna är inte Guds skapelser, de är tomtar och troll från rymden, med Lucifers ekonomiska piska konstant över sig. Piska på latin heter fasces, och ur det ordet kommer ”fascism”. Livet är ju en sorts Djävulens fascism. Däremot existerar Gud och frälsningen som rena realiteter i våra liv. Men då måste du vara beredd att lämna livets lockelser bakom dig. Lämna fascistrallyt bakom dig. Jorden är ju fascisthelvetet. Och det är ju därför kärleken är så svårfunnen och Stockholm har 40 procent singelhushåll. Det här är ingen planet för kärlek. Att det vore så är nonsens. Däremot finns det mycket astralvarelser här. Gemensamt har vi, att vi alla är här för att bli piskade, nedskitade och förnedrade av Lucifers astraldominatriser. Djävulen har som målsättning att visa varje fallen stjärna vem som är kung på gravitationens planet. Det brukar han lyckas med också. Jag vet väldigt få genom historien som har klarat sig på jorden utan svåra prövningar i längden.

Idol-Kevin i Bengtsfors framför sin låt ”Svag” i Expressen. För några år sedan skulle låten ha hetat ”Stark”, för det skulle man vara då. Men den nya trenden inom konsten är att ödmjuka sig och erkänna sin litenhet som människa, då går man hem hos kvinnorna i publiken. Alex Schulman är inne på samma spår i sin senaste bok ”Överlevarna”, där han skildrar sin mycket tragiska uppväxt med likgiltiga och avvisande föräldrar. Där blir det naturligtvis klara poäng i dessa dagar, även om jag har för mig att han dragit den historien förr. Men på T-729 går vi vidare hela tiden. Det är en elitutbildning för kommande kungar och drottningar.

En ung vacker kvinna är världens bästa lockvara. Coop säger glass.