 |
| Solkungen Ludvig XIV regerade i Frankrike år 1653. |
Världens längsta roman är på 13 000 sidor och heter Artàmene
eller Den store Cyrus. Den är från 1653 och skrevs av fransyskan Madeleine de Scudéry och
hennes bror Georges de Scudéry. Det är en nyckelroman där samtida personer,
bland annat drottning Kristina, skildras i förtäckt form som antika personer.
Titeln på detta jätteverk slår inte an, och den är menad att
vara litet knölig och löjlig. Ingen som heter Cyrus är särskilt stor. Det är
menat som en ironi. Och ännu mer ironiskt är det första namnet, Artàmene. Det
rimmar inte direkt på hjältenamnen Hector eller Akilles. Man ska förstå att här
talar vi i gåtor, detta är en nyckelroman. Det är 1600-talshumor. På svenska
idag under en totalitär regim hade jätteromanen kanske hetat Jebbadoull och den
store Rune, i fri översättning. Det låter verkligen som ett skämt det med,
särskilt när det summerar 40 bands innehåll. Då blir alla förtryckta underhuggare
nyfikna och vill läsa.
Enligt vad jag förstår skildrar syskonen Scudéry främst adelns
och överklassens tabubelagda och hemliga kärleksaffärer vid denna tid. Det blev
förstås skandal, och drottning Kristina, en av de utpekade, försökte få romansviten
indragen, dock utan att lyckas. Det hela är en svart komedi. Boken eller bokserien
är skriven under barocken, och då skulle allt vara överdådigt, överdrivet och preciöst.
Bonniers Världshistoria är vid en jämförelse på ca 7000 sidor.
Bibeln har ca 2000 sidor.
Marcel Prousts verk På spaning efter den tid som flytt spänner
över 4000 sidor. Karl Ove Knausgårds romansvit Min kamp är på 3600 sidor.
I väntan på döden som jag just nu skriver på och ni läser utdrag
från här på T-729, tänkte jag arbeta med fram tills jag avlider. Den får gärna
bli på 4000 sidor. Det gör inget. Det skulle då förmodligen bli Sveriges till
omfånget största skönlitterära verk.
 |
| Ett kommande storverk. |
