Mahatma Gandhi (1869-1948). |
Nuförtiden tror jag inte så många svenskar på allvar
funderar över frågan vad meningen med livet är. Man vill bara verka normal utåt sett och
smälta in. Vara en Svensson och bilda familj, skaffa barn, äta, dricka, knulla,
titta på tv och åka på semester som alla andra. Skaffa hus och bil. Hålla sin häck
borta från psyk.
Meningen med livet pratas det ju inte så mycket om i svensk
media, eller på kafferasterna. Ingen har några klara svar att ge.
I Nyhetsmorgon verkar man anse att meningen med livet är maten. De lagar mat hela tiden. Och så är det för mången svensk. Det är den väg där alla vältrar sig. Man lever för sinnenas njutningar, vilket då är motsatsen till Herren Guds vilja. I stort sett samtliga svenskar lever alltså tvärtemot vad man ska göra. Alla har fel utan att inse det själva, vilket är ett spännande drama att följa.
I Nyhetsmorgon verkar man anse att meningen med livet är maten. De lagar mat hela tiden. Och så är det för mången svensk. Det är den väg där alla vältrar sig. Man lever för sinnenas njutningar, vilket då är motsatsen till Herren Guds vilja. I stort sett samtliga svenskar lever alltså tvärtemot vad man ska göra. Alla har fel utan att inse det själva, vilket är ett spännande drama att följa.
Men svaret på frågan är att försöka minska sina njutningar,
precis som Mahatma Gandhi gjorde på sin tid. Man ska utsätta sig
för fasta, askes, sexuell avhållsamhet, renlevnad, meditation och kontemplation
bland annat.
Genom dessa åtgärder kommer man att förandliga sig och till sist
kuva denna låga värld till fullo.
Det är målet.
Och förmodligen också det svåraste som finns.
Det är det som kallas visdom.
Det är det som kallas visdom.