Playboyfotograferna som väl får betraktas som de mest
kunniga på området, jobbar ofta enligt samma grundregler för ljus och
färgsättning som de holländska barockmålarna gjorde på 1600-talet.
Det ska vara ganska dunkla bilder med punktljussättning och
varma, gyllene färger, för att få in lite brons- och guldtoner på modellen. Playboyfotografernas
favoritfärger är gult, brunt, rött och violett. De brukar i regel undvika
grönt och blått, alltså de kalla färgerna. Bakgrundsmiljön brukar man
försöka tona ner nästan ända till svart.
Ska man jobba i hemmamiljö med studiofoto, då behöver man
köpa minst två rejäla fotolampor, helst fyra. För det är ljussättningen som är
fotografens pensel och målarfärg. Satsa alltså på fast belysning ur olika intressanta vinklar och lägg undan blixten, då blir resultatet bäst.
Det bästa för slutresultatet är att börja jobba i ett rum
där du tagit bort allt yttre ljus, och sen tända upp steg för steg tills
stämningen känns rätt.
Det vanligaste för grundljuset och bildens färgsättning är
att rikta en omnibouncelampa upp i taket och utgå från det, och sedan addera
effekt på effekt tills man är nöjd. En sån riggning kan ta en halvtimme om man
är petig, men då blir resultatet i de flesta fall lysande. Effekterna kan vara starka
highlights på modellen, färgade glödlampor, levande ljus, färgat väggpapper, rätt
accessoarer och kläder, några symboliska föremål, eller vad man vill eller har
tillgång till. Var kreativ, det ger resultat.
Sedan gäller det att plåta kvantitet för att få fram kvalitet. Ett normalt jobb på Playboy på den gamla goda tiden, kunde innebära 200 rullar film och ca 6000 bilder, som efter grovrensning och finrensning blev till 12 st bilder i tidningen. Och det är likadant för en amatör om man vill ha fram toppklass. Fast i dag är det ju enkelt att plåta kvantitet tack vare digitaltekniken. Det är som med Lotto, rätt vad det är kommer jackpotten, men du vet aldrig när. Är man erfaren fotograf vet man att man måste upp i en stor mängd bilder för att få till vissa enstaka höjdpunkter i fotoserien där allt stämmer.
Sedan gäller det att plåta kvantitet för att få fram kvalitet. Ett normalt jobb på Playboy på den gamla goda tiden, kunde innebära 200 rullar film och ca 6000 bilder, som efter grovrensning och finrensning blev till 12 st bilder i tidningen. Och det är likadant för en amatör om man vill ha fram toppklass. Fast i dag är det ju enkelt att plåta kvantitet tack vare digitaltekniken. Det är som med Lotto, rätt vad det är kommer jackpotten, men du vet aldrig när. Är man erfaren fotograf vet man att man måste upp i en stor mängd bilder för att få till vissa enstaka höjdpunkter i fotoserien där allt stämmer.
Ett vanligt knep bland proffsen när det gäller ljuset, är att lägga punktbelysningen från sidan. Rakt framifrån är passfoto hos polisen, och att ha ljuset i ryggen på modellen, det är amatörernas grej.
Ska man jobba med tex levande ljus som belysning, då är det
kamerastativ och långa slutartider som gäller.
Nästan alla filmfotografer i Hollywood plåtar ju som bekant
med stativ, för det ger klart bästa resultatet rent kameratekniskt. Och
detsamma gäller om man ska digitalfilma vänner och bekanta. Att köra med
kameran på axeln som på Super 8-tiden, det blir Lars von Triers ”Idioterna”.
Så tänk på det; gärna kameran på stativ, genomtänkt
belysning och se till att ha skärpa i bilden innan du trycker av och passa på att ta en 300-400 bilder när du ändå är igång.
Då kan slutresultatet bli fantastiskt.
Då kan slutresultatet bli fantastiskt.