Så sent som för ca 300 år sedan, på 1700-talet, var det bara de allra rikaste i samhället som hade råd att ha egna bibliotek, typ adelsmän, biskopar och kungen själv. Och det var bara dessa grupper som hade råd att dricka det nya fina teet i salongerna. För folket var denna dryck då ännu tämligen okänd. Och gemene man ägde som regel bara två böcker; Lilla katekesen och psalmboken, det var den enda horisont allmänheten hade på den tiden. Lärdom och kunskap var något hyperexklusivt som överklassen helst ville behålla för sig själv.
För hundra år sedan, runt 1900, hade nästan ingen en egen musiksamling, eftersom grammofonen då var något helt nytt och för de flesta också något helt ouppnåeligt.
Går vi tillbaka femtio år i tiden, till 1960-talet, så hade bara TV-bolag, filmbolag och storregissörer möjlighet att ha egna filmarkiv. En privat filmsamling var en oerhörd lyx på den tiden.
I dagens samhälle kan i princip vem som helst bygga upp ett eget ”bibliotek”, fixa en enorm skivsamling till en billig penning och till detta även kunna unna sig ett helt videotek om man så önskar. Vilken utveckling! Det är ju sanslöst! Jag tror inte vi fattar hur bra vi har det, vilka möjligheter som ligger vidöppna för oss. Vi får sluta fjanta med innebandy, fotboll och poker och ta för oss av kunskapen istället. För kunskap är vad livet handlar om, och nu har vi ju vapen för en hel safari...
