Alla dem vi är avundsjuka på i dagens samhälle som nu lever i sus och dus, deras problem kommer att komma, för så fungerar det. Charles Bukowski hade rätt i sina spekulationer när han utfattig tänkte i de banorna i 1950-talets grymma och orättfärdiga USA.
Man tar inget materiellt med sig när man lämnar jordelivet, inte heller pengar. Men om själen har ett minne kan vi tänkas ta med oss vår kunskap vi förvärvat om livet. Alltså torde kunskapen och erfarenheten vara viktigast för oss och det vi borde värdera högst.
För livet handlar mycket om psykologi, hur man själv upplever det. Tillvarons problem är sällan något absolut i sig, utan mer en fråga om hur man tacklar dem. En del kan ju som bekant lägga all sin vakna tid åt att älta sin stora näsa eller sin stora häck eller något annat oväsentligt som inte för dem någon vart. Det är typexempel på psykologins makt över tillvaron när man börjar hänga upp sig på små energikrävande förtretligheter hela dagarna.
Frihet är ett sinnestillstånd, inte ett visst antal kronor på kontot. Det är lätt att förbise i villervallan.
Många invandrare som flytt övergrepp, förföljelse och krig, upplever Sverige som ett riktigt paradis, medan vi övermätta svenskar har en tendens att haka upp oss på baksidorna med välfärden. Ännu ett klassiskt exempel på psykologins makt över hur vi upplever tillvaron.
Vi infödda svenskar tvingas jaga starkare och starkare kickar för att kunna känna något alls. Ett bra sätt är att studera Sveriges historia. Där får man helvetesperspektiven man behöver för att bättre kunna uppskatta dagens samhälle. Historiskt sett har vi det naturligtvis bra. Många orättvisor består, men vi har alla blivit klart rikare mot förr.
I dag får man dessutom tro och tycka vad man vill. Det har inte alltid varit så. Under stormaktstidens strängt reglerade tro enligt konventikelplakatet kunde man få livstid i fästning för en oskyldig hemmaandakt. Den fattige men fromme studenten Leopold fick sitta 46 år på Bohus fästning tills han slutligen avled 1771. Hans enda brott var att han vurmade för Jesu återkomst.
Det står den moderna svensken fritt att tro på vad han vill, vilket är en verklig ynnest. Man kan om man har lust vörda de gamla fornnordiska asagudarna, eller Indiens hinduistiska devor, eller till och med djävulen om man är hågad där till. Under 1670-talets svenska häxprocesser hade man blivit bränd levande för den sakens skull och det är bara 340 år sedan.
Rent historiskt är alltså dagens religionsfrihet vår kanske förnämligaste tillgång, vilket vi har lite svårt att se och ta till oss. För om det finns en enda gud som är värd sitt namn, kan han rent teoretiskt också ta oss i hamn.
Det ska vi inte glömma bort.
