För inte så länge sedan sedan, i slutet av 1700-talet, åt man skit när man ville bli frisk. Grisskit eller barnskit, prästfett, ormfett, nermalda grodor och ben från döda eller till och med järnfilspån. Sådant rekommenderade apoteken och farmaceuterna på den tiden. Medicinerna under vår stora politiska frihetstid var rena häxbrygderna. En lära som hängde kvar från den mörka medeltiden, eller rent av ända från vår urtid. Först runt 1900 kom man på sjukdomarnas verkliga orsak: mikrobiologin med bakterier och virus. Det har vi mycket tysken Robert Koch att tacka för som fick Nobelpriset 1905. Ja, tyskarna är ju än i dag kända för sin renlighet och inom sjukvården var de alltså banbrytande. Men tänk att insikterna om våra sjukdomar kom så pass sent, det var något helt nytt för mig.
Då finns det nog mycket kvar för oss att upptäcka i tillvaron. Allt är inte kartlagt som vi tror. Det slår mig nu som en blixt från ovan.
I ca 4 miljoner år har människan funnits. I endast ca hundra år har vi haft ett hum om sjukdomsorsakerna. Det är verkligen fem sekunder i tolv, eller om man räknar matematiskt på det: två sekunder i tolv.
Ett virus är för övrigt 100 gånger mindre än en bakterie: 1/10 000 millimeter. Först på 1930-talet med de nya elektronmikroskopen kunde man börja studera dem. Det lustiga med virus är att de är mer döda än levande, de saknar helt ämnesomsättning.
