Amerikanen Edward Hopper, 1882-1967, var en nytänkande målare och stilbildare. Han var modernist. Påminner i stilen om bildspråket i Roy Anderssons filmer. Han talar om ett ”faktum” som gestaltas som tomhet och distans. Många filmare har blivit inspirerade av den osynliga laddningen i hans bilder. Man frågar sig om det är en glimt av ondskan. Den amerikanska drömmen skildras som en kluvenhet mellan sken och verklighet. Människorna i Hoppers målningar utstrålar hopplöshet, som om de var desperata efter en drink, som om de bara inväntade döden. Som om de var oförmögna att kommunicera i nyktert skick, trots att de tycks leva i en solig idyll. Som många målare fascinerades Hopper av ljuset, och han var mycket skicklig på att gestalta det.
”Det vita bladet är en oerhörd provokation. Kanske för att man inte räcker
till själv.”
Ta hit en filosof som kan trösta mig på ålderns höst, sa Hopper mot slutet av sitt liv.
På en bild målad strax innan andra världskriget ser ett par tysta ned i marken utanför sitt hus. Bara hunden tycks ana faran.
1. Automat (1929) Edward Hopper |
2. Room in New York (1932) Edward Hopper |
3, New York Movie (1939) Edward Hopper |
4. Cape Cod Evening (1939) Edward Hopper |
5. Office at Night (1940) Edward Hopper |
6. Nighthawks (1942) Edward Hopper |
7. Summertime (1943) Edward Hopper |
8. Summer Evening (1947) Edward Hopper |
9. Western Motel (1957) Edward Hopper |
10. Chair Car (1965) Edward Hopper |