Det avgörande beslutet

Kenny och Roffe har haft en jobbig period med tungt supande sedan vi träffade dem senast. Men de har med nöd och näppe överlevt och sitter som vanligt på sitt favoritställe vid järnvägsstationen i Norrköping och delar ett helrör Explorer, täckt av en brun papperspåse. De börjar vara slutkörda...

Roffe: ”Fan, Kenny vad trött jag är på alltihop! Jag funderar på att ta livet av mig.”
Kenny: ”Ja, det vore kanske idé. Det är riktiga skitliv vi lever.”
Roffe: ”Jag trodde spriten skulle avsluta det hela åt mig nångång, men det verkar inte finnas något slut på det här. Fjorton dagar till nästa utbetalning från soc och jag har bara femti spänn att leva på. Hur ska jag klara det? Dessutom har jag en överjävlig tandvärk och det värker i levern. Hur fan ska man stå ut? Vad ska man ta sig till?”
Kenny: ”Känner du ingen som har en pistol?”
Roffe: ”Vänta lite! Vad är det för lustig gubbe som kliver av tåget där borta? Han ser risigare ut än vad vi gör faktiskt. Kolla! Alldeles krokig med käpp och vildvuxet skägg. Vad ska han göra i Norrköping så här dags? Stackars gubbe! Det var en äcklig typ! Och vilka ögon, dom nästan glöder. Han måste ha supit något alldeles kopiöst. Vem fan kan det där vara? Dreglar han inte lite också? Jo, visst gör han. Han ser helt förstörd ut.”
Kenny: ”Jösses, vilken luffare! Och nu tittar han på oss. Det verkar som han är på väg hit. Vi kanske ska slå ner honom och sno hans plånbok, så att du kan gå till tandläkaren?”

Den trasige gamle mannen hasar sig fram till killarna och ser på dem med hypnotisk blick.

Luffaren: ”Goderafton, goderafton mina högvördiga vänner! Här sitter ni alltså! Äntligen har jag hittat er efter alla dessa år! Jag har sökt med ljus och lykta över hela världen mycket länge och nu är stunden inne att vi får språkas. Bli inte rädda, men nu ska jag ställa er två inför ett svårt val, så tänk efter noga innan ni svarar.”
Kenny: ”Vad då för val, vad pratar du för skit?”
Luffaren: ”Ja, ni förstår det är ett beslut jag inte kan ta själv, utan två lamm måste ta åt mig.”
Roffe: ” Skojar du, är vi lamm? Och vad då för beslut?”
Luffaren: ”Det avgörande beslutet.”
Roffe: ”Det avgörande beslutet?
Luffaren: ”Ja, mina ädla vänner, trots att jag vandrat länge på denna jord och har hela makten i mina händer så får jag inte ta det här beslutet själv. Jag måste hitta två oskyldiga lamm som har lidit mer av livet än vad jag själv har gjort för att det ska kunna ske som jag väntat på sedan tidernas begynnelse. Och nu har jag hittat er: de två olyckligaste människorna i hela världen.”
Kenny: ”Vad pratar du om gubbjävel?”
Luffaren: ”Jo, det förhåller sig så att det finns en liten viktig paragraf i mitt avtal med Herren i himlen som säger att den yttersta makten i varje tids slut ska tillfalla två utstötta lamm och inte mig. Och dessa två lamm råkar vara just ni, Kenny och Rolf.”
Roffe: ”Hur fan vet du vad vi heter?”
Luffaren: ”Jag vet det mesta. Och jag vet hur ni mår i själen mina gossar. Och nu träffas vi alltså för en liten affärsuppgörelse. Om jag kan vinna över er två Guds mest pinade lamm på min sida så står det mig fritt att avsluta denna världens lidande. Vore inte det fint? Hur låter det i era öron?”
Roffe: ”Jag fattar inte ett smack! Vad är det här för galenskap?”
Luffaren: ”Det är i kväll det avgörs om världen ska fortsätta i sex miljarder år till i sitt elände, eller om allt ska ta slut nu. Och det är ni, Kenny och Rolf, som tar beslutet som avgör alla nu levande människors öde.”
Kenny: ”Det låter ju otroligt!”
Luffaren: ”Världen är otrolig.”
Kenny: ”Hur vet vi att du inte bara snackar en massa skit? Kan vi få något bevis?”
Luffaren: ”Pröva mig! Säg mig vad ni helst av allt önskar er just nu och jag ska ta fram det!”
Roffe: ”Jag är sugen på en flaska Chivas. Lagrad i tjugofyra år.”
Kenny: ”Och jag vill ha en flaska Baileys.”
Luffaren: ”Inga problem! Det ordnar jag.”

Luffaren gör ett svep med sin hand, det hörs ett litet poff och plötsligt står två flaskor framför killarna. En Chivas 24yo och en sjuttis med krämig Baileys.

Kenny: ”Jösses! Är du Djävulen?”
Luffaren: ”En del kallar mig det. Smaka på spriten nu, så får ni se att den är riktig.”

Killarna öppnar flaskorna och tar varsin klunk.

Luffaren: ”Vad säger ni nu om världens öde? Jag har inte hela natten på mig. Vill ni fortsätta vara världens två olyckligaste människor, eller vill ni ta er hämnd? Det är ni som fattar beslutet. Säger ni nej nu får ni vänta sex miljarder år på nästa chans. Till dess får ni det tufft. Okej, låt mig höra ert beslut. Jag måste vinna era själar för att kunna utplåna jorden. Hur ska ni ha det?”
Roffe: ”Det här var den godaste Chivas jag någonsin druckit. Den var magisk. Den fick mig att må jädrigt bra. Jag tror jag vill behålla världen i alla fall.
Luffaren: ”Och vad säger du Kenny?”
Kenny: ”Den här Baileyn var något alldeles extra. Jag känner mig redan som en ny människa. Jag vill nog också behålla världen.”
Luffaren: ”Nu blir jag mycket besviken på er två tragiska gossar. Ni går på de lätta stötarna här i livet. Och det är väl därför ni sitter i skiten också. Men som sagt, beslutet var ert och nu är det taget. Sådant är avtalet mellan mig och Gud. Jag kan inte göra mer. Nu kan ni inte säga att ni inte fick er chans här i livet. Då skiljs våra vägar för i dag. Tänk efter lite till vi ses nästa gång i slutet av nästa eon. Då ligger avgörandet i era händer igen. Ni har god tid på er att känna efter hur det känns att bara förlora i livet, så gör er ingen brådska. Till dess: ciao!

Luffaren höjer lite på käppen och hasar i väg inåt stan.

Roffe, efter en stund: ”Det där var det knäppaste jag varit med om i alla fall. Vad säger du?”
Kenny: ”Förmodligen nån galning som rymt från dårhuset. Han har väl jobbat som illusionist en gång i tiden.”
Roffe: ”Kanske det. Men jag känner på mig att det blir svårt att sova i natt.”
Kenny: ”Det blir definitivt inte en blund.”