En inställd spelning är också en spelning

”En inställd spelning är också en spelning”, sa Lundell 1988 efter fylleskandalen i Borgholm och i kväll är han tillbaka på brottsplatsen. Det är dags för Lundells sommarturné.
Nu börjar jag fatta vad han egentligen menade med vad han sa då för 22 år sedan. För det är ju när stjärnorna flippar ut som det blir rocknroll på riktigt. Inte när allt går enligt planerna. Publiken vill ha skandaler naturligtvis. Men det där måste man ju förklara för oss bönder i Sverige. Vi fattar inte rockgrejen.
Beatles höll ju på så där också och tokade sig och levererade helgalna svar på journalisternas frågor. The Who brukade slå sönder trumsetet på scen.
Vi har ingen klassisk ”rocker” i Sverige i dag, vi har bara vattenkammade frikyrkliga popmusiker. Endast Lundell har en luddig uppfattning om hur man skapar rubriker och uppståndelse. Men han börjar vara familjeunderhållning han också. Tre generationers familjeunderhållning. För farfar, pappa och barn. Tiden då rock var lika med revolt är väl över för gott. Men det var kul så länge det varade. Jag förstår nu vad de var ute efter.
Lundell i dag som musiker är lika mycket institution som DN och Arne Weise. Har han inga fräscha kort kvar i rock-ärmen? Men trots allt har han genom åren varit vår ende officielle rebell som vågat gå mot strömmen. Och det har han ju tjänat bra på också.
Det här med att ingen fattar rocknroll i Sverige har väl att göra med att vi är bönder innerst inne. För inom jordbruket kan man bara göra saker och ting på ett sätt, annars blir det fel. Inom konsten och kulturen kan man göra på många olika sätt. Det är en frihet som är skrämmande för inskränkta människor.