Nu är VM-loggan tillbaka på Carlsbergburkarna som alltid inför VM.
World Cup
2010
South Africa.
Fotboll och bärs, snacka om grabbigt. Kan det bli värre?
De aningslösas jul, grabbarnas jul men tyvärr också alla kvinnors blues.
För mig betyder det något annat än jul igen.
Det här är en torskgrej, en torskkrok för alla lurade stackars jävlar därute. Det här är infantilitet i kvadrat. Alla, till och med 100-åringarna, sugs in i samma svarta hål och alla blir fem år igen. Det är en magisk formel för att göra små lallande barn av bekymrade vuxna män.
Man gör sig till en skrikande pöbel precis som under gladiatorspelen i Rom eller massmötena i Nazityskland. Individen blir bara en lort i massan som får glömma sig själv och sina egna problem under några veckor. Hela tillställningen med stenrika, frustande Belgian Bleu-tjurar är en bluff. Det är en totalt anti-intellektuell show. Egentligen är det spelarna mot publiken, inte spelarna mot varandra som vi tror. De här satans broilerkillarna har alla allt att vinna på turneringen. Vi i publiken har allt att förlora på att delta i spektaklet.
Men visst är det snyggt gjort. Visst blir man sugen på att dras med. Men jag vet att man tjänar på att ställa sig vid sidan av.
En gång i tiden trodde idrotts-Sverige på Mats Wilander och Stefan Edberg. Nu ska vi tro på det här. Låt oss inte bli blåsta ännu en gång.
Johan Rylander i GP är inne på litet liknande tankar i sin aktuella TV-krönika.
