onsdag 30 september 2020

Billy Idol - Wasteland (1993)

 

En stentuff låt från Billy Idol, som återigen bevisar att Djävulen har alla de bästa melodierna. Billy sjunger om hur han måste ha sin frihet och sitt sex och därför struntar i religionens alla krav. Han vandrar ut i "the wasteland", ödemarken, nästan som en stenåldersmänniska. En primitive som han säger.

måndag 28 september 2020

Sexism

En del kvinnor spelar med i sexismen.

Vilka kvinnor är det en 50-årig man tittar efter? Är det sina jämnåriga kvinnor? Nej, i regel spanar han efter kvinnor i 20-30-årsåldern, för de är mest gudalika. Och alla män drömmer om någon slags sexig gudinna, därför är inte kvinnor efter klimakteriet intressanta. De är för grå, dammiga och vissna helt enkelt. Samma ålderism ser vi i medias värld, där fokus ständigt ligger på unga kvinnor, aldrig de äldre. Det kan vi kalla sexism, för det är det. I medelåldern drömmer många män fortfarande om en gymnasiebrud. I huvudet är han kvar där än - på gymnasiet.

Nu panikköps det toalettpapper igen i Storbritannien. Hyllorna gapar tomma hos Asda, Tesco och Sainsbury’s. Det har gått ett halvår sedan förra hamstringen. Man fruktar en andra våg med corona, vilket också tycks vara på väg.

Jag tittar på en webbkamera från Rom, på Navonatorget. Den som finns här i högerkanten på bloggen. Klockan är 05:30. Det är helt folktomt sånär som på en ambulans som står och blinkar i bortre änden av bilden. Ja, så här såg det väl ut i Rom på 1950-talet också. Ja, även under antiken. Rom, den eviga staden. Längst fram står en stenbänk som kan ha stått där sedan Julius Caesars dagar. Det är en enorm känsla i det. När jag återvänder har ambulansen slutat blinka. Det är blickstilla. Marmorn lyser i natten.

lördag 26 september 2020

Italiensk lasagne

 

Italiensk populärmusik visar på en livsglädje och ett livsbejakande som inte vi har i Sverige normalt, men som är mer vanligt där. Låten Mamma Maria längst ned, är kul och medryckande som spaghetti eller lasagne med ett glas vin till, även om den gränsar till förförelsekonst av värsta slag. Italienska schlagers kanske vore något för svensk kommersiell radio? Lasse Holm gör i Canelloni Macaroni grejen lika bra som italienarna själva. Volare i mitten är en italiensk klassiker från 1958, ursprungligen framförd av Domenico Modugno, men här med Rita Pavone i en senare inspelning.

I Kina står pojkarna högst i kurs, i Italien är det de unga tjejerna man skattar högst, har jag uppfattat. Sverige är väl litet mittemellan som vanligt.

Fotnot:
Pastan uppfanns i Kina 2000 f.Kr. Man åt pasta under antiken i Italien. På 1600-talet kom de första makaronerna till Sverige, men inte ens på 1950-talet var pastan särskilt populär här. Då åt svenskarna bara 0,8 kg per person och år. På 1930-talet gjorde man i del fall efterrätter på makaroner i detta land, och vår svenska makaronipudding är ett liknande missförstånd av vad pasta handlar om. I dag äter vi ca 10 kg pasta per person och år. Vi hör alltså till de sista länderna i världen som detta internationellt sett populära livsmedel erövrar. Men nu går det fort. Vi vill bort från sill och potäter i granskogen. 

Veckans bild

Vitryssland 2020. En ensam, vitklädd kvinna ställs mot en vägg av sköldar.
Är det vad Freud kallade misogyni?

fredag 25 september 2020

Svenskarna i storebrorssamhället

Storebror ser dig.
Generellt kan man säga att svenskarna är extremt lättstörda. De hakar upp sig på allt som avviker från svenssonnormen. Om mig hette det att jag gick för långsamt, om min far hette det att han gick för fort. I Sverige ska som bekant allt vara lagom. Inte lättmjölk. Inte standardmjölk. Mellanmjölk. Mittemellan. Lagom. Smälta in. Inte sticka ut.

Varför har polisen och ordningsmakten i Sverige en tendens att dyka upp just när man har sex? Det är en klassiker i storebrorssamhället. Det fick ju Paolo Roberto erfara för en tid sedan. Likadant var det för John Lennon och Yoko Ono i 1960-talets London. Polisen slog till i en drograzzia och tog dem på ”bar” gärning, så att säga. They greeted the cops in their birthday suits, skriver Mirror. Håller copsen på att jaga diverse “sexcrimes” på denna planet? Ibland verkar det så. Kanske av den anledningen att sex är den hetaste potatisen för oss alla. Då blir det också där fokus hamnar, även för polisen. För de är ju bara människor de också, bakom den perfekta militäriska fasaden, som då ska illustrera kontroll, disciplin och järnvilja. Men har de röntgensyn eller sexradar på polisstationen?

Stackars Hasse. En whisky är ingen attack. På den går du bara back. Som på pipor, pulver och smack. Jag skulle gärna ta fyra drinkar medan jag sitter och skriver om dagarna, men då fungerar inte motoriken, har Jan Guillou sagt. Hur kör man bil på en slalombana med koner i berusat skick? Jo, istället för att väja kör man över alla koner. Och så är det ju svårt att skriva böcker, som en bulldozer. Mitt eget skrivsätt är ännu inte tjugo sidor om dagen, utan mer ett slags korsordslösande, där jag försöker gräva fram dolda sanningar, snarare än att fabulera. Jag lirkar mig fram. Det kanske blir två sidor per dag. Men regelbundet, så det blir en hel del sidor i längden, tack vare den berömda multiplikationseffekten.

Dagens moderna svenska system är väl menat att vara litet hemligt, där inte alla ska ha koll på alla som i bronsåldersbyn, där vi såg vad de andra höll på med hela tiden. Nu har istället alla fått varsin box att gömma sig i, där det sägs att man har ett privatliv till förfogande, vilket alltså inte är helt sant. Det finns ögon där också, som ser en genom väggarna. Det finns alltid någon som vet vad du gör, som Björn Afzelius sjunger i låten Du är aldrig ensam. Den är från 1976 och finns på albumet För kung & fosterland. Vi har inte kvar den sociala lägereldsgemenskapen från förr, vi tvingas sitta isolerade från varandra, samtidigt som vi är övervakade ända in i sovrummet. Ja, då har partypajarna saboterat rubbet. Då har "utomjordingarna" vunnit och plockat av oss allt. Hela livet. Återstår gör bara meningslös tv om dagarna och olyckor och dödsfall i pressen. Det är vad vi har kvar. På så sätt ser inte framtiden för Sverige så bra ut. Det finns risk för att samhället exploderar snart i blodiga upplopp och anarki. Och med viss rätt måste jag säga. Högre makter och myndigheter har skruvat till anrättningen litet för mycket för samhällets eget bästa. Vi ser ju att hat och hot mot officiella instanser ökar, och det gör de för att systemet upplevs som totalt felkonstruerat just nu. Folk mår inte bra. Inte sällan slår det över i hat och våld. 

Det är inte okej att vara alkoholist i Sverige (om man inte är kulturarbetare), men samtidigt förbjuds inte Systembolaget, trots att väldigt många befinner sig i riskzonen för missbruk. Det är en form av dubbelspel från de ansvariga. Hur mycket alkohol i veckan är legalt då, för att man inte ska åka in på ett LVM-hem? Vad anses lagom? Måste alla vara precis lagom i Sverige för att inte bestraffas? Ibland får man ta sig en frihet, säger Percy till mig, och det kan jag hålla med om. När Percy är på humör, är han inte helt oresonlig. Ska du vara alla till lags hela tiden, måste du vandra på en knivsegg. Det går visserligen, men är jobbigt i längden. Kjell Höglund och Ulf Lundell har uttryckt sådana tankar i sina alster. Nu gör det ont i mig. Då är väl klockan 12 då, för då brukar det göra som ondast. 

Den är 11:59.

Wikipediaartikel om George Orwells roman 1984

torsdag 24 september 2020

Apocalypse Now

Lever vi i den sista tiden?
Sverige av idag är inte ett normalt land med normala medborgare. Tvärtom. Allt är skruvat till max. Ni skall frukta varje handling, står det i Uppenbarelseboken i Bibeln. Ja, precis så känns det. Man törs knappt göra nånting längre. Armageddon och apokalypsen har kommit till villaidyllen. Och där ska det sparas ström? Klimatförändringarna och coronakrisen i världen är väl också inslag i denna apokalyps. Alltså måste vi nu leva i den sista tiden, annars skulle inte allt vara så här laddat. När nästa cigarett tänds smäller Sverige av, som det brukar skildras i Hollywoods krigsfilmer. Ni vet, en amerikansk soldat dödar fyra vietnameser i ett bakhåll. Nöjd efteråt tänder han en cigg. Just då smäller en bomb fem meter från honom och han slits i småbitar. Så brukar det gå till. Och nu är hela Sverige i det absurda läget. Hur kunde det bli så? Fråga di lärde. Börjar en att gäspa ska alla gäspa. Tar en sig en cigg ska alla röka, o.s.v. Det är rena Monty Pythons Flying Circus härute i bushen, the remote.

Detta jordeliv är egentligen menat som evigheten, och det finns gudar och gudinnor här, precis som jag alltid trott. Men de träder inte fram och presenterar sig som ”gudomliga”. Kanske på grund av psykiatrin, eller av rädsla att sluta som Jesus Kristus på korset. Däremot syns de mycket inom kulturen och konsten, där man kan ana sanningen om dem. Men mer ledtrådar än så vill de inte ge oss. Visst är alla dessa fantastiska kvinnor gudinnor, det har jag alltid hävdat. Men hittills har jag inte sett någon klara sig, när det gäller åldrandet. Vad säger det om världen? Jo, att det finns krafter som hotar de gudomliga också, främst Djävulen då, men även Döden och kanske ibland demoner och utomjordingar. De här kvinnorna, de allra vackraste, blir måltavlor för både gott och ont. För det mesta låter de sig förföras av Lucifer, och därmed är förfallet igång. Tidigare i historien skulle man kallat dagens kvinnor fallna allesammans. Idag slänger sig alla villigt in i Djävulens och Dödens käftar, och då förlorar de också till sist sin gudaglans. Det är ju naturligtvis just dit Lucifer vill komma, men det fattar ingen kvinna när hon är 20 och vill kasta sig ut i äventyret. Deras mammor säger efterklokt, gör inte som vi, men deras döttrar lyssnar aldrig. Så har det alltid varit. Same old song.

Vet ni vad dagens ord är? Jo, ”Armageddon”. Ett par dagar efter att jag skriver det här, dyker det bibliska begreppet för kosmisk slutstrid upp i NY Post, Politiken och Expressen samtidigt. Dock i olika sammanhang. Nu inträffar en stor symbolisk explosion i södra Libanon. Libaneserna har drabbats hårt av förödelse den senaste tiden. Det måste vara en indikator för Armageddon det också. Bibelns profetior om den sista tiden pekar mot detta område i världen. Och där har det nu varit värst. En explosion "som Hiroshima" skakade Beirut i augusti. 100 personer dog och 4000 skadades.

Fotnot:

Apokalypsen – Den sista tiden innan Tusenårsriket och Domedagen

Apokalypsens fyra ryttare - Dessa kommer från himlen för att straffa mänskligheten med diverse olyckor i den sista tiden. Människorna straffas för sin ogudaktighet och sina synder. Eventuellt är de osynliga för ögat, och skulle kunna härja redan nu.

Armageddon/Harmagedon – Slutstriden mellan ont och gott nära Libanons gräns

Själva ordet ”apokalyps” betyder uppenbarelse, och inom kristendomen syftar det på Johannes uppenbarelse, eller Uppenbarelseboken som den numera kallas. Där skildras hur alla som köper och säljer på marknaden kommer att få Vilddjurets tal i pannan. Det har redan börjat, det ser jag på internet. Mängder av människor har märket i pannan. Ofta rör det sig om framstående personer. Vilddjurets tid är en tid som präglas av stor girighet, vällust, och Satans närvaro på jorden. Det är en ond tid innan Armageddon och det kommande Tusenårsriket med Jesus som kung på jorden, och Satan kedjad i avgrunden. Just i detta nu skriver Expressen att Z(l)atan fått corona. Mitt i prick skulle man alltså kunna säga.

onsdag 23 september 2020

Citat

Ordbehandlaren är mäktigare än kulsprutan.
"A drink, a cigarette and a baguette, that's what you get."
PB Steve

"I kärlek och sex måste alltid någon bli lurad."
Patrik Nyberg

"Bli hög framför Nyhetsmorgon."
Patrik Nyberg

"Blott Ica Guds äpplen hava."
Patrik Nyberg

"Vi är black."
Göran Nyberg

"Man kan inte fejka empati."
Dr Phil

"Jag vill ha roligt, inte tråkigt."
Dagny Carlsson, 108, bloggare

"Jag har varit nykter i fjorton år, men det är fortfarande en kamp varje dag."
Ulf Lundell

"Polska horor tjackar horor i Polen."
Mia Jonsson, kassörska

"All the best women are lesbians, all the handsome men are gay."
Robbie Williams 

"Det här börjar kännas som vid Västfronten, där Hitler och grabbarna var fullständigt ignorerade av ledningen i Berlin."
Patrik Nyberg

Kim Wilde - Cambodia (1981)

En mycket skön låt från 1981 som handlar om en amerikansk pilot som blir nedskjuten under ett uppdrag, varvid hans kära hustru blir övergiven. Mycket tragiskt. En aning rysk känsla över melodin. Lite Babooshka. Om det betyder något får ni fundera på själva. Kambodja var ju under Röda khmererna kommunistiskt. Var skulle då Kims sympatier ligga, om jag får ge er en ledtråd.

Analys av Bowies Life on Mars

Vad ser David Bowie där han sitter vid sitt piano, påtänd, skrivandes Life on Mars 1970? Jo, han ser himlen på jorden och en misslyckad, olycklig tjej som flyr in i filmens värld med sina drömmar. Det var hans vision i det läget. Varför är det så viktigt då? Jo, därför att de här olyckliga människorna finns, och de har en tendens att dra de andra med sig i fallet så att alla missar målet, det vill säga lyckan och frälsningen, och istället hamnar i helvetet. Därför vill Bowie med den här fantastiska låten trösta denna tjej, och oss andra, och visa att himlen existerar och är verklighet. Och han gör det som den androgyna guden Apollon till alla de som ännu inte skådat himmelriket och sanningen. Delvis gör han det här för att rädda sig själv också, för snart är han ju tillbaka i den grå vardagen utan kokainrus i kroppen. Och då är det ord och inga visor som gäller igen. Han måste sätta visionen på pränt medan han kan, medan han är uppe i sitt högre tillstånd. Därför skriver han låten klar. I vers två beskriver han hur den här unga flickan växer upp till en ”kossa” förförd och lurad av Hollywood som hon är. Men i enlighet med karmas lag straffas USA för detta med en ”tortured brow”, en förgrämd och veckad panna, alltså problem gränsande till helvetet. Nu utryms Eiffeltornet efter ett bombhot. Där träffade jag en sweet spot igen. But it's a god-awful small affair, to the girl with the mousy hair.

Fotnot:

Det sägs att David Bowies mest fantastiska låtar, däribland Life on Mars, har skrivits på kokain. Och det kan jag tänka mig. Även en del tjejer i erotikbranschen laddar med kokain inför vissa nyckelscener, och då brukar det bli bra också. Rena dynamiten. Vill man uttrycka sig förnumstigt, kan man säga att kokain är en prestationshöjande drog, likt kaffe, snus och cigaretter. Kokain får dig att ge järnet helt enkelt, att gå in för det på en helt annan nivå. Du blir ofta ”seende”. Kokain är en bra raggdrog på krogen också. Förmodligen har det med seendet att göra också. Du ser var du får napp, vilket du kanske inte annars gör. Drogen hjälper också upp självförtroendet till svindlande nivåer, har jag hört. Jag har dock aldrig testat kokain själv, och jag avråder generellt sett från att göra det.

måndag 21 september 2020

Småsnåla tider

I en boomtown flödar pengar och nöjen.
Regeringen satsar 100 hoplånade miljarder på en förnyelse av svensk ekonomi. Pengarna går mest in i den knastertorra förvaltningen, som inom vård och miljö. En halvljummen pyttipanna, klagar Jimmie Åkesson (SD). En historisk skuldsättning av svenska folket, klagar Elisabeth Svantesson (M). Ni har helt rätt. Det här är ljummet och dumt. Det gäller ju att sätta fart på hjulen, och för att göra det måste man få fart på konsumtionen, få folk att börja konsumera igen. Och vilka är mest köpsugna i nuläget? Jo, de köpsvagaste. De skulle egentligen ha merparten av pengarna. 100-miljarderssatsningen motsvarar 10 000 kr per svensk. Om dessa pengar hade kommit var och en tillgodo i form av helikopterpengar, som i USA nyligen, så hade det varit bättre. Men inte heller en sådan satsning hade räckt för att få upp optimismen i samhället. Jag bedömer att man hade behövt satsa 30 000 per svensk i helikopterpengar för ren konsumtion för att få fart på Sverige igen. Det hade kanske funkat, lett till en tids köpfest, fast egentligen behövs ännu mer pengar till medborgarna. Vi ser ju i Nyhetsmorgon att folk inte ens blir glada för 100 000 i vinst på Triss. 250 000 däremot är "vinst" idag. Möjligen hade de 30 000 kronorna kunnat ses som ett första steg mot ett nytt gyllene 60-tal. Men det är lång väg dit i nuläget. Just nu härskar pessimismen bland konsumenterna. Många svenska kommuner krisar ju väldeligen ekonomiskt, likt Bengtsfors, som bekant. Och där finns inga pengar för folk att tillgå helt enkelt. Man sitter nu litet till mans och sparar ström på vischan för att få tillvaron att gå ihop. Sådana är tiderna, sådant är läget. Det är småsnåla tider. Det är dire straits. Man borrar inte direkt efter olja eller gräver guld i Bengtsfors, som är typiskt för boomtowns, om vi säger så. Det är där regeringen ska satsa, på fattiga kyrkråttor i småkommuner. Det skulle kunna ge spin-off-effekter för landet. Och börjar folk att konsumera igen, så kommer ju pengarna snart tillbaka till statskassan i form av moms och diverse lyxskatter. Så på så sätt var dagens nya budget rent fegspel. Man satsar inget på Sverige egentligen, och man får inget tillbaka. Så länge vi inte får ha kul är det tvärnit för svensk ekonomi, och så har det alltid fungerat i samhället. Det måste partypajarna och tråkmånsarna i toppen inse.