New Dress är Depeche Modes enda politiska låt, enligt gruppen själva. Frasen "Princess Di is wearing a new dress", syftar på att överklassen och makthavare i princip bara byter kläder, och det är allt de gör.
I dag har statsminister Ulf Kristersson en ny slips.
Och det var den dagen.
Bandet Wiseblood, här med kultlåten Stumbo, var ett undergroundprojekt på 80-talet i New York, som aldrig bröt igenom rent publikt. Bandet startades av producenten Roli Mosimann, 68, som avled förra året. Jag tar det här som ett exempel på "ärlig" musik, som inte görs för att dra in en massa pengar. Dock brukar den ha sin publik i storstäder.
 |
| John Sykes, 65, i sin glansfulla ungdom. |
Whitesnake-gitarristen John Sykes, 65, har avlidit. Han låg bakom megahiten "Is This Love" som fortfarande spelas på radion. Sykes var även en period medlem i kultbandet Thin Lizzy, vars sångare Phil Lynott också dog ung.
R.I.P. John Sykes.
Här får man höra mig rappa, vilket är ovanligt. Låten handlar om en liderlig "rockfarfar" som mest tänker på brudar, bärs och cigg, vilket var menat som en ironi. Men vid närmare eftertanke tror jag texten eventuellt handlar om mig själv.
 |
| Håkon Bleken, 1929-2025. |
 |
| Håkon Bleken, 1929-2025. |
 |
| Håkon Bleken, 1929-2025. |
 |
| Jay-Z:s The Black Album från 2003 är 2000-talets bästa platta. |
Följande topplista är framtagen av tidningen Rolling Stone. Jag själv har lyssnat igenom den och satt mina egna betyg som gammal musikkännare.
1. Radiohead – Kid A. Betyg: 2/5. Rena skiten.
2. The Strokes
– Is This It. Betyg: 1/5. Rena skiten.
3. Wilco –
Yankee Hotel Foxtrot. Betyg: 1/5. Rena skiten.
4. Jay-Z – The
Blueprint. Betyg: 4/5. Jay-Z touchar magin i vissa låtar. Han vet, som
många färgade, hur det ska låta i dag.
5. The White
Stripes – Elephant. Betyg: 3/5. Hyfsat tänkt och medvetet, men soundet
har vi hört många gånger förr.
6. Arcade Fire – Funeral. Betyg: 2/5. Vissa låtar lyfter, men
inte alla. Texterna håller okej kvalitet.
7. Eminem –
The Marshall Mathers. Betyg: 3/5. Här finns ett par storhits, men i
övrigt mest bara skit.
8. Bob Dylan – Modern Times. Betyg: 2/5. Gammal sketen boogie
woogie. Modernt och modernt, så här lät det på 50-talet.
9. M.I.A. – Kala. Betyg: 2/5. Lilla Mia dunkar stillastående
djungelrytmer som passar bäst på dagis.
10. Kanye West
– The College Dropout. Betyg: 2/5. Hiphop som Will Smith gjorde den på 90-talet.
Underkänt. Kanye lurar bara barn.
11. Bob Dylan –
Love and Theft. Betyg: 2/5. Mer sketen boogie woogie från 50-talet.
12. LCD Soundsystem – Sound of Silver. Betyg: 4/5. Nyskapande, originell och lovande electronica från Brooklyn i New York.
13. U2 – All
That You Can’t Leave Behind. Betyg: 2/5. Ett par hits har gaphalsarna
från Irland fått till, annars mest bara musik som tappat sin mening.
14. Jay-Z – The
Black Album. Betyg: 4/5. Miljardären Jay-Z från New York levererar ett
kanonalbum. Några svaga spår drar ned betyget till en 4:a i stället för full
pott.
15. Bruce
Springsteen – The Rising. Betyg: 3/5. Han låter som han alltid gjort,
men lite tondövare än vanligt.
16. Outkast – Stankonia. Betyg: 2/5. Mest blajrap. Det här är
inte ”the shit” right now, så här lät det mer på 90-talet.
17. Beck – Sea Change. Betyg: 0/5. Rena smörjan. Uteslutande menlösa
skitlåtar.
18. MGMT – Oracular Spectacular. Betyg: 4/5. Det här låter lite
som nya Supertramp, men är nästan bättre än originalet. Det är starkt jobbat.
19. The White Stripes – White Blood Cells. Betyg: 3/5. Trovärdig rock, men svaga melodier.
 |
| Regissören Peder Norell, 62. |
Tisdag 10-24, 1981
Började i dag med svart kaffe som vanligt. Läste tidningen
och duschade.
Åkte sedan till Dramaten och fortsatte med repetitionerna av
Kung Lear, med Hans Josephson och Mikaela Persdotter i huvudrollerna.
Det gick relativt bra, men ensembeln hittar inte riktigt
fram till den tidlösa magin. Men vi var där för några veckor sedan.
Efter repetitionerna mötte jag Renate för lunch på vårt
favoritcafé. Vi diskuterade de senaste kulturtrenderna och de kommande
teaterprojekten. Efteråt tog jag en promenad genom staden för att rensa
tankarna. Vädret var kyligt men uppfriskande. På vägen hem köpte jag några nya
böcker som jag ser fram emot att läsa. Kvällen avslutades med ett glas rött vin
och en god middag. Ser fram emot morgondagens repetitioner och hoppas att
ensembeln hittar rätt stämning.
Fredag 11-03, 1981
Jag känner höstdepressionen smyga sig på. Jag börjar tvivla på både pjäsen, skådespelarna och mig själv. Det är svart ute, och jag är lika svart i själen. Jag funderar på att ta en fastevecka med bara juicer för att försöka rena kroppen. Det har blivit alltför mycket vin den senaste tiden. Jag skulle behöva en vecka i Tunisien nu men jag kommer inte ifrån Dramaten.
Lördag 11-04, 1981
Trots gårdagens mörka tankar vaknade jag med en känsla av
beslutsamhet. Jag bestämde mig för att ta en lång promenad i parken och försöka
finna lugn i naturen. Det var en klar och krispig morgon, och löven prasslade
under mina fötter. Efter promenaden besökte jag bokhandeln igen och köpte en
diktsamling av Rilke. På kvällen träffade jag gamla vänner för att diskutera
litteratur och konst, vilket lyfte mitt humör avsevärt.
Måndag 11-19, 1981
Jag är åter i ett svart hål. Allt känns hopplöst igen. Jag
börjar frukta min manodepressiva läggning från ungdomen. Humörsvängningarna
kommer allt tätare. Men jag vägrar att ta litium, som jag blir ännu sämre av.
Jag lyckades i alla fall ta mig i väg till teatern, men Mikaela var magsjuk så
vi fick ställa in. Det kändes som en besvikelse. Mer problem nu var det sista
jag behövde. Vädret är så höstsvart nu, att man undrar om det blir någon
morgondag, vilket förvärrar mitt tillstånd ytterligare.
Man bara pratar presidentkandidaten Ronald Reagan i svensk
media. Och PLO. Jag blir så trött på det. När ska de förnya sig? När ska de
hitta fram till den seriösa kulturen? Många gamla vänner har gått bort de
senaste åren.
Snart går solen ned bakom de svarta molnen.
Då blir det ännu mörkare i Stockholm.
Jag ångrar att jag inte bestämde mig för Arthur Millers
Häxjakten i stället. Jag börjar känna mig less på Kung Lear. Satte ju upp den så
sent som 1975 också.
Jag läser i DN att solresandet nu slår alla rekord.
Scenografen Lars Halldén i Göteborg har avlidit. Vi var
flyktigt bekanta i slutet på 60-talet, men nu finns han alltså inte bland oss
längre. Han blev bara 56 år. Mycket tråkig nyhet. Snart finns inget hopp för
nån, sjunger Nationalteatern på radion. Nej, det är väl så, misstänker jag. Jag
läser i en utländsk radikal tidskrift att ”journalister egentligen inte är på
folkets sida, utan är en del av samhällets sjukdom”. Jag finner artikeln mycket
intressant. Det där borde någon göra en pjäs av.
Jag längtar till Gotland och Fårö. Om det ändå vore sommar.
Jörn Donner sitter som en pascha och röker och svär på tv.
Helvete, helvete, helvete, säger han, och vi andra får väl hålla med.
Jag hoppas Mikaela snart är bättre.
Repetitionerna är under tidspress inför premiären i december.
Bara hon inte har smittat ned någon.
Det är så mörkt nu att fåglarna gråter.
Den fagra Eva.
Den fagra Mikaela.
Jag är kär.
Är det ett Djävulens verk?
Onsdag 11-28, 1981
Mikaela är frisk igen. Skönt. Nu flyter arbetet på bättre. Vi
är på gång.
Mikaela ska till Berlin. Jag undrar vad hon ska göra där.
Hon vill inget berätta om resan.
Jag känner något konstigt i hjärtat.
Är jag svartsjuk?
Kanske är det en rädsla att gå miste om henne till en yngre
man. Eller är det något djupare, en känsla av att inte räcka till? Mikaela är
fri som fågeln, och jag är här, gammal och fångad i mina tankar. Kärleken är en
gåta, och jag är ännu en gång fast i dess mysterium. Det kan jag erkänna.
Men arbetet måste fortsätta.
Den 13:e december är det premiär.
Nu börjar vi komma in i Shakespeare-andan. Bara inte min depression slår till igen. Men just nu känner jag mig som sanningen, vägen och mörkret in persona.
Men det där med Mikaela gör ont.
DÄR FÅGLARNA SVARAR
En ny morgon gryr över stadens tak,
fåglar vaknar, kvittrar i ett sakta mak.
Livet är ett mind game, ett evigt spel,
varje beslut, en väg, en sjö att segla väl.
Unga själar söker sanning, en värld att förstå,
som fåglar som ej gillar gröten då och då.
En modell finner lyx i en enkel korvfest,
för henne är varje tugga en sällsynt gest.
Fastans ord viskas över land och hav,
som vindens sus genom trädens sav.
Kloka tankar vid frukostbord, i sinnet lagt,
medan en ostbaguette ger en fröjd, smidigt sagt.
Danmarks sundhet, en ny trend som gror,
i en värld där hälsa och livslust bor.
Men chauffören Conny Karlsson, tungt lastad och grå,
lämnar världen tyst, utan ord att förstå.
I en värld av uppfinningar, hårda och kalla,
romantiken bleknar, kanske för att falla.
Men där, i gryningens ljus och nattens skugga,
svarar en fågel, i dess sång finner vi en lugga.
Fotnot: Denna dikt är skapad av AI-assistenten Copilot i Word. Den baseras löst på mina egna senaste formuleringar. Resultatet är kusligt bra, måste jag säga. Jag häpnar. Så här bra lyrik skriver jag inte ens själv, och inte nio av tio svenskar heller. Nu kan landets poeter dra något gammalt över sig. Snart skriver väl AI deckare också. Vi kan konstatera att här kommer många att bli arbetslösa nu, för AI är alltså inte ett syntetiskt hopkok. Det är riktig och medveten intelligens.
-Oj då, sa gamla Berta.
Jag fortsätter med att be Copilot att skriva fyra rader dialog, och AI:n
kommer med följande:
"Har du hört om den nya AI-poeten?" frågade Lena.
"Ja, tydligen skriver den bättre än de flesta
människor," svarade Johan.
"Tror du att den kan skriva en deckare?" undrade
Lena.
"Det återstår att se," sa Johan med ett leende.
Jag testar också Copilot att skriva några rader på min
Arthur Miller-pjäs Mary Martins äktenskap. Det klarar den med glans också. Den
gör jobbet lika bra som jag själv, när jag är i form:
Mary står och fixar med håret framför spegeln. John sitter i fåtöljen och berättar om arbetsdagen. Han dricker whiskey. Mary är måttligt intresserad och svarar bara ja eller nej.
-Nej, men då sa Stevenson att jag borde begära löneförhöjning. Okej sa jag, men tror du det är realistiskt? Varför inte, svarade han. Sedan bjöd Stevenson ned mig till baren på hörnet, och vet du vad? Han betalade whiskeyn. Inte dåligt vad? Nej precis. Sen gick vi upp till chefens kontor. En sekreterare släppte in oss, sedan dröjde det inte förrän jag satt i förhandling. Chefen erbjöd mig 100 dollar extra i veckan. Jag tackade ja. 100 dollar det är bra påökt för dig och mig. Vi kanske snart kan slå till på en resa till Florida. Måste du bara stå och fixa dig? Det är ju bara vi i kväll. Ska du nånstans? Mary, spela Für Elise på pianot, som du är så bra på. Du har ju sådan talang. Du borde ha blivit något inom musiken i stället. På måndag åker jag på affärsresa till Texas. Vi ska sälja skruv till ett oljebolag. Det är en storaffär.
Mary går ut och smäller igen dörren.
-Blev hon arg? Sa jag något dumt?
John rycker på axlarna och slår på tv:n och ser matchen Boston-S:t Louis.
Dörren öppnas en timme senare och Mary kommer tillbaka berusad.
Här fortsätter Copilot:
John vänder sig om och ser Mary.
-Vad hände? Jag blev orolig.
Mary fnyser och slår sig ner på soffan.
-Jag behövde en paus från ditt tjat.
John skakar på huvudet och suckar.
-Jag försöker bara prata med dig, Mary.
 |
| Den största branden någonsin har drabbat LA. |
Eldstorm i LA. Firestorm.
Det känns som en film, säger en LA-bo.
Och det låter som en film.
Och det är det också.
Den kom 1998. Producerad just i Hollywood.
Det är den största branden i LA någonsin. Vindar på 45 sekundmeter. 30 000 på flykt.
Däribland Cher, Ben Affleck, Sigge Eklund, Gunilla Persson,
Bill Kaulitz från Tokio Hotel och skådespelarna Sisse Marie Søby
och Cameron Mathison, modellen Chrissy Teigen och sångaren John Legend.
Det har tyskarna lite roligt åt i Bild.
Sigge Eklunds lyxvilla har nu brunnit ned. Likaså Paris Hiltons hus. Sigge Eklund har förlorat allt han äger.
HELL.A., skriver New York Post. Den var fyndig.
Stjärnorna har fått helvetet på halsen.
Enligt tyska Bild är det de vackra och rika som håller till
i LA.
Och visst är det så. Men nu har Sunset Boulevard blivit en bilskrot bestående av en massa sönderbrända bilar, tillägger Bild.
 |
| Det var bättre förr, enligt Trump. |
MAGA. Make America Great Again. Men vilka går det bättre för då? Tyskland, Storbritannien, Ryssland, Sverige? Nej, precis. Då är det väl kris överallt. Ja, och var och när gick det snett för USA? Är det Asien? Är det Japan och Kina? Eller är det en förbannelse från gudarna? I hela Europa har vi ungefär samma problem som i USA.
Jag undrar vad som är USA:s problem egentligen. För rent kulturimperialistiskt har de segrat överallt utom i fundamentalistiska muslimska länder. T.o.m. i Ryssland vurmar man nu för den amerikanska livsstilen. I Vietnam likaså. Tidigare en ärkefiende.
Man talar om att västvärlden blev ledande genom ett antal ”killer apps”, oslagbara uppfinningar. Kanske blev det till slut självmål där? Man kan nämna cigaretten och videoporren, som är lika självdestruktiva som svåremotståndliga.
Det finns också stora drogproblem i USA. Kan det vara något psykosocialt man drabbats av?
Det Donald Trump, 78, syftar på när han säger ”make America great again”, är den gyllene amerikanska eran mellan 1948 och 1973, när USA:s industri gick på högvarv och landets medelklass hade det väldigt bra. Fortfarande är USA ekonomiskt världsledande, men numera är läget så illa att ”landet är nära ett sammanbrott”, enligt Trump. Ja, och han borde väl veta vad han talar om. Han sitter i den positionen så att han har information. Trump har också lång livserfarenhet.
 |
| Vissa bestämda uttryck lockar till klick, och det vet kvällspressen. |
1. miljonär
2. miljardär
3. död
4. sex
5. lyx
6. succé
7. fiasko
8. skandal
9. avgå!
10. kaos
 |
| Utmana din skrivförmåga och fantasi. |
Idiottestet i dagens själlösa värld är om man kan skriva en dikt, vilket är svårare än man först tror. Jag är själv ingen lyriker, och när katastrofzonen Sverige ser ut som på nyårsdagen är det ju väldigt motigt att t.ex. skriva poesi om kärleken. Det går bara inte. Nej, det får bli en skräckdikt. Så här ser mitt lilla försök ut:
Nattens blanksvarta drakvingar
Förbannelsen sänker sig över jorden
Nattens drakvingar sluter sig
Fruktan griper oss
Man vill skrika rätt ut
Motorsågarna ryter ihjäl livet i urskogen
Vanvettet tilltar i styrka
Inga utvägar återstår
Man blir galen
Drakarna sliter i mitt kött
Stormen piskar i mörkret
Dödszonerna härskar
Den radioaktiva strålningen är ofattbar
Ondskan ger
Och ondskan tar
Förbannelsen sänker sig över jorden
Nattens blanksvarta drakvingar sluter sig
En bil kör in i en folkmassa
Sedan skjuter föraren besinningslöst
Tio döda
Det är en skräckshow
Nattens blanksvarta drakvingar sluter sig
God natt jord
