Ockulta dagboken på fem minuter

Ockulta dagboken skulle egentligen aldrig publiceras.

Ockulta dagboken av August Strindberg.

 

”Det är en otrolig kraft i den där boken.”

Ulf Lundell

 

Sammanfattning:

 

Jag håller med.

Den är mycket bra.

Otroligt intressant.

Det är ett samlarobjekt i svensk litteraturhistoria precis som alltid hävdats av experterna.

Strindberg hänger med i den tidens dödsfall.

Han får varsel om död.

Ockultism var på modet bland folk.

Ockultismen handlade om andevärlden, magi och ibland om ren vidskepelse.

Många upplevde övernaturliga ting på den här tiden.

Pressen hakade på.

Ibland på skämt ibland på allvar.

Strindberg försöker se Swedenborgs visioner redan här och nu.

Han försöker se magin i livet.

Strindberg söker det fördolda i livet.

Han letar tecken omkring sig i Paris och i tidningarna.

Strindberg har sömnproblem.

Han vaknar varje natt kl. 2.

Strindberg försöker sluta med alkohol och cigaretter, men kan inte.

Då tappar han arbetslusten.

En del saker övertolkar Strindberg.

Men som tidsdokument är boken rena tidsmaskinen.

Boken är viktig.

Strindberg själv ville inte att Ockulta dagboken skulle publiceras.

Han förbjöd det.

Strindberg säger sig ha gått från magi och satanism till katolicism.

Andra författare gjorde samma själsliga resa vid den här tiden.

Den lutherska kyrkan är ingen kyrka, säger Strindberg.

Strindberg tror sig kunna göra guld.

Det är för oss i dag en aning crazy.

Strindberg tror sig kunna se saker i spelkort.

Strindberg läser fåglar.

Kråkor, kajor, duvor och sparvar.

För Strindberg är livet hokuspokus.

Strindberg har infogat tidningsklipp om olyckor, mord och naturkatastrofer.

Extremt spännande läsning.

Det är precis som i vår tid.

Strindberg skriver om de fallerade 80-talisterna där ingen lyckats bli något.

Eva Bonnier blev ingenting, heter det.

Andrée är försvunnen på Nordpolen, och ingen vet vad som hänt, men alla spekulerar.

Österrikes kejsarinna blir knivmördad av en anarkist.

Det har en svensk gubbe profeterat om.

Det blir en riksnyhet.

Strindberg är bekant med skulptören Axel Ebbe som gjort skulpturen Famntaget föreställande Uma Thurmans mormor.

Strindberg låter Gud tala genom att på måfå slå i Bibeln.

Dessa tecken tar han på stort allvar.

Dåtidens skeptiska svenska etablissemang plågas av mardrömmar.

Strindberg drabbas av en återkommande beklämdhet i femtioårsåldern.

Valborgsmässoafton 1898 är otäck.

Det är dåligt väder och puckelryggar överallt.

Sex betydde inte så mycket för Strindberg.

Han levde oftast i celibat.

Strindberg lyckas med sina premiärer på Dramaten, men känner ingen glädje.

Strindberg älskade kaffe.

Det gav honom kraft att arbeta.

När jag var ung idealist blev jag kritiserad, och när jag blev materialist blev jag kritiserad.

När jag till sist blev kristen blev jag kritiserad för det också.

"Människan föds inte ond men hon blir ond av livet."

Strindberg uppskattar Beethoven.

Strindberg läser om hinduismen och buddhismen.

När Harriet Bosse lämnar honom börjar han att överväga självmord.

Han riktigt längtar efter döden.

Under tiden med Harriet blir dagboken allt mindre ockult och allt tråkigare.

Strindberg tycker att livet ofta behandlat honom cyniskt.

Redan som åttaåring började han fundera på självmord.

”En kvinna kan inte tala ett ord sanning.”

30 september 1902: Zola dör.

22 november 1902: Per Staaf till sjukhus. Hamsun försvinner.

Strindberg får besök av Hjalmar Branting med fru.

4 september 1904: Gustaf Essman skjuts av sin fästmö.

23 oktober 1904: Stor jordbävning i hela Sverige. Även Stockholm skakar.

Strindberg brevväxlar med Gustaf Fröding.

6 juni 1905: Norge revolterar mot Sverige.

29 juni 1905: Henrik Hedlunds fru dödas av blixten.

30 juni 1905: Marie Curie besöker Sverige. Strindberg anser henne vara en bluff.

När Strindberg misströstade ansåg han livet vara en blåsning eller ett straff.

Strindberg kände Albert Engström.

Aldrig mer whisky och brännvin säger Strindberg efter en baksmälla.

Men det håller han inte särskilt länge.

För utan alkohol tappar han skrivlusten.

Strindberg funderar på djuroffren i Gamla Testamentet.

Han undrar om Gud verkligen vill ha blod.

30 augusti 1905: Solförmörkelse, ohygglig storm. Stromboli får ett stort utbrott.

16 juli 1906: Jordbävning i Valparaiso. Hela staden brinner.

6 oktober 1906: Hittar följande franska palindrom och blir mycket betänksam: ”Et Luc colporte trop l’occulte.” 

9 oktober 1906: Hör Månskenssonaten genom ett fönster på stan. Blir fascinerad.

3 november 1906: Vaknar med smärtor i luftrör och mage.

15 april 1907: Han undrar om han snart ska dö.

Vad ska en stackars människa hålla sig till?

Vad ska hon tro?

Jag började med vin och punsch igen. Jag orkade inte lida mer.

20 maj 1907: Jorden är den sämsta av planeter säger Swedenborg. Sverige är sämst i Europa så när som på Ryssland och Italien. För här säger vi inte vad vi tycker. Swedenborg menar att jorden är ett fängelse och att kungar och regeringar är våra fångvaktare. Fångarna pinar varandra och den som går ifrån det onda blir bojkottad.

9 juni 1907: Då gud bjuder må man hämnas, eljest icke. Melin.

Strindberg räknar upp ett stort antal kollegor det gått åt helvete för.

Det finns en gudomlig rättvisa, avslutar han.

En professor i Uppsala håller på att bli innebränd.

Drottning Victoria i Storbritannien avlider.

Den svenske kungen Oscar II blir sjuk.

Han läser Swedenborgs visioner om helvetet och då blir det kolmörkt i rummet.

22 augusti 1907: Med Blå Boken är min mission i livet slut.

Jag har sagt allt jag hade att säga.

När Strindberg är 59 år ber han Gud att få dö från sina kroppsliga och själsliga plågor.

Han köper en revolver för att skjuta sig.

 

Strindberg dog 14:e maj 1912 på Drottninggatan 85, då 63 år gammal, av kärlekssorg över Harriet Bosse. Se dödsbädden här.

Dottern Greta von Philp, 31, omkom en månad efter sin far i tågolyckan i Malmslätt, då 22 personer dog. 

Boken finns att läsa i sin helhet gratis på Litteraturbanken: August Strindberg - Ockulta dagboken

August Strindbergs pedantiska skrivbord.