 |
| Det är som att köra huvudet i väggen. |
Vissa pressar man till max om deras syn på kvinnor i detta land. Som när kulturarbetare tvingas konvertera offentligt till feminismen, likt forna tiders kristna tvångsdop av trilskande vikingahövdingar. Men man brukar inte fråga elitfotbollsspelare om deras kvinnosyn, ni vet de här grabbarna med snygga modellfruar, som aldrig yttrar sig om politik. De vägrar helt enkelt att delta i samhällsdebatten. Och det är följaktligen ytterst ovanligt i Sverige att tidigare fotbollsspelare går över till politiken senare i karriären. Finns bara några enstaka exempel på det, som t.ex. Thomas Bodström. Grabbarna med choklad i har fotbollen som intresse precis hela livet, från vaggan till graven. Och det är liksom det hela.
Jag tror inte de är medvetna själva om att de är del av en
rutten industri, men jag är inte helt säker på detta. De spelar match efter
match, men i själva verket är alla på plan vinnare, oavsett resultat. Ty alla
elitfotbollsspelare får hela paketet: lyxkåk, lyxfru, lyxbil och miljoner. Trots
då att vissa av dem aldrig gjort ett enda mål i en enda match. De vinner spelet
ändå. Mest faktiskt på att springa omkring och vara snygga på plan. På att
stajla sig genom livet.
Det låter nästan för bra för att vara sant, sa polaren Pär,
som var proletär, och fick en liten tår i ögat.
"Ingen aktuell elitfotbollsspelare är gift med en feminist.
Det är väl närmast helt otänkbart för dessa muskulösa, adrenalinstinna tjurar."
Footballplayers yttrar sig aldrig om något annat än fotboll.
Och då oftast i form av klyschor i stil med ”bollen är rund” och ”en match har
90 minuter”. Politiker grillar man i media, fotbollsgrabbarna gullar man med
som maskotar. Det är ytterst ovanligt att en fotbollskille ifrågasätts. De har i
det närmaste gudastatus i samhället, trots att de verkar anse att ingenting i
livet betyder något utom fotboll.
Man kan tro att de praktiserar någon form av zenbuddhism:
att gå genom livet helt tomma i bollen, och utan att någonsin tänka en egen
tanke. De spelar med. Men de bevisar att träning ger mycket tillbaka. Enormt
mycket faktiskt. De bevisar också att dumhet premieras i livet. För de
inblandade i elitfotbollen är det vinst varje gång på lyckohjulet. Precis som
för små barn på tivoli.
"Fotbollens hjältar talar alltid som bräkande små oskyldiga lamm framför tv-kamerorna, men i omklädningsrummen är de kvinnoföraktande mansgrisar och brutala machotyper."
Unken kvinnosyn är bara förnamnet i den här miljön. Men
det vill de dölja utåt till varje pris. Och ingen tycks ställa dem mot väggen heller.
Men det är klart, som kulturarbetare kan man inte ha den
filosofin i dagens samhälle. Då går drevet igång direkt och man blir piskad hela
bygatan fram.
För rätt ska vara rätt i potatislandet.
