 |
| Fd finansministern Anders Borg fick avgå efter en sexskandal. |
Är man inte sexig är det ingen som vill veta vad man tycker.
Ingen som är intresserad av en.
Så funkar det i media.
Så funkar det i livet.
Sex är prio nummer ett för var och en av oss.
Ska man vara en lyckad offentlig person, ska man vara sexig
eller sensuell, (och liksom signalera att man är tillgänglig för alla).
Sen ska man prata om moral. Allas lika värde tex, eller
Jesus, eller miljön.
Då är man intressant.
Då går man hem.
Men man får inte prata om sex.
Då gör man bort sig direkt.
Man måste låtsas utåt som om det är det sista man tänker på
i livet. Att det är lågprioriterat.
Det är reglerna.
För media.
För livet.
Och det här har att göra med att vi alla är sexuella
varelser. Men samtidigt är sex en källa till ständig besvikelse och
förnedring för väldigt många.
Därför måste du som offentlig person spela dubbelt på den
punkten, annars kan folk bli rasande på dig.
Det blir skandal.
Som när socialdemokraten Björn Rosengren gick på Tabu.
Utåt sett stod han för feminism och rättvisa. Privat gick
han på porrklubb.
Kluvenheten blev uppenbar.
Det blev ett medialt ramaskri.
Han ertappades med att vara falsk.
Fast egentligen är nästan alla kändisar falska. Men bara någon gång
ibland upptäcks det med önskvärd tydlighet. Skandalen är ett faktum i några
veckor, innan saker och ting tycks återgå till det normala.
Tills nästa skandal är ett faktum.
Vi kan ju alla tycka det är intressant att se en dokumentär
om swingerpartyn i Stockholm, men vi vill inte att Stefan Löfven går dit, om ni
förstår vad jag menar.
Ju viktigare position i samhället, desto mer måste du dölja
ditt sexliv och sexintresse. För om en person med mycket makt visar sig vara
snuskis, då är farhågan att han kan ta snuskiga beslut också.
Och då kan det bli farligt i samhället.
Men om Gunilla Jonsson som jobbar som kassörska är snuskis,
det är inte så farligt.
Eller om du har rollen som excentriker, som tex GW, Edward
Blom, Charles Bukowski eller Hugh Hefner. Då har du rätt att snuska till det
litet mellan varven. Du har varit ärlig från början och har den imagen grundad
hos folk. De vet var de har dig ändå.
Vi har alltså skilda förväntningar på olika personer. Vissa
ska vara perfekta. Andra ska våga vara litet galna. Det beror på vilken roll du
spelar i livets teater.
Det är ju förvisso så, att horeri och superi kan anses hota
samhället precis som narkotika. Därför är det lite känsligt att figurera i
sådana sammanhang, särskilt om du är betydelsefull.
Men även överklassen älskar såklart att festa och ha sex.
Men det får ske diskret för att inte reta upp folk. För att inte väcka oro.
Skulle det komma fram att en högt uppsatt politiker håller
på med sexorgier tex, skulle han anses olämplig för sitt jobb.
Men i romarriket för ca 2000 år sedan, var det okej att vara
makthavare och delta i orgier.
I vårt samhälle är det inte okej.
Du tvingas avgå i nästan samtliga fall.
Ungefär som när Anders Borg nyligen gick för långt sexuellt
offentligt. Han tvingades lämna alla sina tunga poster.
Man tappar allmänhetens förtroende, och ingen kommer längre
att lyssna på vad du säger. Antingen kommer folk fortsättningsvis att förakta
dig, eller så kommer de att skratta ut dig.
Situationen blir ohållbar som offentlig person.
Ren sexism är ju att jämställa med fascism, där många hamnar
utanför spelet. Och den inställningen går inte ihop med dagens samhällsideal
som; ”alla ska vara med”, ”rättvisa”, ”jämlikhet”, ”feminism” osv.
Därför skär det ihop när man ertappas med fingrarna i
syltburken. Resten av samhället har en annan moral, i alla fall officiellt.
