Rapport från fängelset

Varit frihetsberövad snart 8 månader och det tär. Har fått stora svarta ringar runt ögonen i fängelset.

Nu kommer våren i alla fall. Gud vad jag längtar hem, det är inte klokt. Men jag har inte haft Gud med mig under fängelsetiden. Länge har det känts helt hopplöst, men om två dagar kan jag beviljas hempermission.
För tre månader sedan gick jag på promenadgården med två vakter. Nu har jag egna stadspermissioner ensam.

Men jag är helt död på insidan, har tappat lusten till allt. Tycker alla nyheter är skit. TV är skit. Allt känns värdelöst.
Är litet fixerad vid döden just nu. Björn Afzelius var ju bara 52 när han dog av lungcancer. Cornelis 50. Fred Åkerström 48. Steve McQueen 50. Alla de bästa dör ju unga. Och det vill jag också göra. Dö ung. Själv är jag 47.

Men ingen Gud har hjäpt mig under den här tiden. De har nästan tagit livet av mig för lite skadegörelse för 20 000 kr.
En dag i framtiden är det här jävla jordelivet över i alla fall. Det är sant. Livet är ju så kort, så kort. Det ser man på andra, men inte på sig själv.