BRANDKÄRR
1975:
"Ett
bra rödskinn är ett dött rödskinn, och en död svarting är en bra svarting..och
dessutom gillar jag Sydstatarna bättre än de där förbannade
Nordstatarna.."
Tommy vänder
sig om en sista gång uppe vid backkrönet, vinkar lite och ler en smula elakt.
Vi småungar tittar förundrat på denne bjässe på 14 år med långt hår och som
redan röker. Sedan försvinner han ner mot stan. Vi fortsätter med vårt, denna
dag Svarte Man och Tre varv runt huset..
Tjejerna
hoppar hage som de ritat upp med stulen skolkrita på den grå asfalten i
betongtunnlarna.
Sedan kommer
Raffe, Tommys brorsa, vinglande på sin brun-orangea DBS och skriker på oss
ungar att flytta på oss där vi jagar varandra i pelararkaden.
"Fan,
ungar borde ha körkort för att leka på gården..", gastar Ralf, och ser ut
som min farbror Allan på 55 år. Men i själva verket är han bara 17-18. Ralf
hastar vidare. Uppför lilla backen och sedan nerför den stora,
Stockholmsbacken. Han ska väl till samma ställe som Tommy. Det kanske är någon
rock-konsert på stan? Eller så ska de köpa öl på Systembolaget, dit min pappa
och mamma åker ibland för att köpa vin. En eller två flaskor per månad.
Vi ungar är
nu lite halvchockade av de stora killarna och försöker få igång geisten igen.
Vi hämtar ärtrören och sätter igång ett litet blåsrörskrig en halvtimme. Sedan
kommer Eva, Tommys och Raffes syster, i beige mockajacka, urtvättade jeans och
ljusbruna mockastövlar. Hon är lite halvblond, har burrigt hår och är rätt
sexig. Hon verkar också vara på väg ner mot stan, men glider förbi utan att
säga ett knyst. Bara lämnar en litet mystisk aura kring sig, som inte de andra
verkar lägga märke till. Men jag känner mig plötsligt en aning förhäxad och
undrar vad alla ska göra på stan, när vi ungar bara får leka på trygga
innergården. Jag börjar plötsligt bli sugen på något annat, fast jag vet inte
riktigt vad.
Då dyker
Micke upp, som är storebror till de tre övriga. Micke är lång, nästan 185 cm,
även han jeansklädd, med glasögon och långt hår. Micke är den schyssta av de
fyra syskonen, ser ut som Joey Ramone i the Ramones och ställer sig och snackar
en stund med oss yngre. Han frågar om vi vill höra storyn i filmen Varulven
från 1933, som gick på TV natten före. Ja eftersom han antar att vi inte varit
uppe så sent. Ja, det vill vi ju såklart, så Micke tar med oss till en träbod i
närheten där vi sätter oss och han drar den spännande storyn på 20 minuter, och
fem småglin lyssnar förundrat.
Därefter går
Micke ner till kiosken 500 meter bort och köper en stor påse Twist, som han
bjuder lite på. En påse Twist kostar 17,90 och för oss är det vid denna tid
otroligt mycket pengar. När vi går till kiosken brukar vi ha 2-3 spänn med oss,
och köpa 5 och 10-öresgodis.
Men Micke är
ju runt 20 och har börjat tjäna egna pengar, och kan kosta på sig lite nyvunnen
lyx och fresta oss yngre med. Och såklart inför en stor påse Twist vid denna
tid häpnar man. Liksom inför hans syrra Eva.
Deras mamma
heter Dagny och brukar gå i en brun poplinkappa året om. Hon är stor och ser
gammal ut, och bär något tragiskt kring sig som även jag uppfattar. Huvudet är
nedbockat, hon går långsamt och uppgivet när hon kommer hem med ett par
matkassar från Stjärnhallen eller Brandköp, som hon försvinner in med på
Ortvägen, i slutet av längan. Deras farsa syns aldrig. Kanske är han död,
kanske är föräldrarna skilda.
Eller kanske
är deras farsa "Arne" som brukar komma cyklande från stan vid
11-tiden, rödblommig och rödögd i svart kavaj. Arne, som alla ungar är rädda
för, och brukar vara berusad en kvart efter han köpt sin dagliga ranson på
Systemet, han som börjar dricka på hemvägen.. Ja precis som Henrik Niemis
farsa, finländaren i området, som gör samma dagliga tur, neråt stan till. Ja,
dit alla andra verkar vara på väg. Ja, Tommy, Raffe och Eva...och en hel del
andra.
Det är en
vanlig dag i Brandkärr på 70-talet.
