Antikens Grekland 2000-350 fKr

Tre ideologiska huvudteman under antikens Grekland var frihet, rättvisa och lyx.
Lyx kan definieras som att skaffa sig något man egentligen inte behöver.
Andra säger att det är något som eliten kan unna sig men inte massorna.
Lyx har länge betraktats som korrumperande och socialt undergrävande, så även i antikens värld.
Man kritiserade aristokratin tex för att använda onödigt dyra metallbägare till vinet, slå på sig för mycket parfym och frossa i exotisk fisk.
Straffdomen som hänger över de rikas och mäktigas överdådiga liv blev tidigt under antiken ett populärt ämne bland poeterna.
Poeten och skalden Homeros levde ca 700 fKr. Skildrar hjältarnas förakt för massorna. Hans till en början muntligt traderade verk Iliaden och Odysséen kan gå tillbaka till minoisk bronsålder på Kreta, 2000-1000 fKr.
På 700-talet kom också alfabetet, en ny fenicisk uppfinning.
Aristokrati är ett grekiskt ord som betyder de bästa. Det var dåtidens förnämsta krigarklass, ungefär som riddarna i medeltidens Sverige.
Aristokratin såg på sina undersåtar ungefär som gudarna på Olympos såg på människorna. De var jordägare och tog alla de finaste dåtida ”jobben”. De ansåg sig vara vackra, ädla och goda. Resten var fula, onda och dåliga människor man i princip kunde göra vad man ville med.
Dagens atletideal kommer från Greklands aristokratiska homoerotiska olympiska spel. Man tävlade nakna och kvinnor fick inte titta på. De hade sina egna små spel. Den grekiska aristokratin hade även manliga skönhetstävlingar till guden Hermes ära. Den som vann fick bära en bagge på sina axlar genom staden som en hedersbetygelse.
Man föreställde sig att muserna på Olympos sjöng om gudarnas odödliga gåvor och de dödligas lidanden. Den kontrasten uppskattades av gudarna, liksom aristokraterna älskade att höra sånger om sina slavars vedermödor.
Heroerna var halvt gudomliga varelser vars vrede var oförutsägbar.
En gudomlig bestraffning kunde utdelas flera år efter att ett brott begåtts. Man hade rent allmänt en känsla av gudarnas närvaro på den här tiden. Man kunde beskåda deras vrede i stormar, krig och sjukdomar. Man kan nästan säga att gudarna var den tidens filmstjärnor.
Brännoffer av djur till underjordens gudar som Hades, gav namn åt uttrycket ”holocaust”.
När man talade om ”flickan” menade man årstidsgudinnan Persefone, dotter till Zeus och Demeter i sin ungdom bortrövad till dödsriket av Hades. Halvguden Adonis var den idealiske älskaren alla dåtidens hemmafruar drömde om.
Den blodiga Dionysoskulten liknade en djävulskult med djuroffer, vilda danser och ormar. Den lockade främst de irrationella kvinnorna, backanterna. Alexander den store trodde sig ha upptäckt spår efter Dionysos när han gick in i Indien.
Zeus var den fruktansvärde åskbringaren och väderguden som styrde hela världen. Krigs- och vishetsgudinnan Athena hans dotter som beskyddade Athen.
Det fanns inga ateister i det gamla grekiska samhället. Alla ville ha gudarnas hjälp och gunst.
För att uttolka gudarnas befallningar tolkade experter fåglarnas flykt och ovanliga omen. De flesta beslut togs efter böner, drömmar eller spådomar från orakelhelgedomarna. Orakelsvaren levererades på hexameter och eftersom orakelguden Apollon var den gud han var så blev svaren ofta tvetydiga och förbryllande.
Orden ”monark” liksom ”tyrann” är grekiska ord från denna tid.
Hopliterna, män med stora tvåfattade sköldar som stred till fots, lade grund till det grekiska tyranniet och innebar en politisk tillbakagång för hela aristokratin som av tradition stred till häst.
Adelns vinflödande mansfester med kvinnliga prostituerade ”hetärer” kallades symposier. De rika tävlade i lyx, men genom att slösa med sina tillgångar lyfte man underliggande klasser uppåt i den ekonomiska hierarkin.
Uttrycket ”drakonisk ryktbarhet” kommer från ädlingen Drakon, som 594 fKr skrev lagar för harmoni i samhället.
Det gjorde även poeten Solon. Men fortfarande var det hundra gånger värre om en slav våldtog en fri, än om en fri våldtog en slav.
På 570-talet fKr uppstod en kändiskultur i Grekland som hyllade idrottsmän, poeter och musiker.
Först skildrades deras skicklighet, därefter deras sorgliga förfall. Det var ett ständigt flöde av vinnare och förlorare precis som i våra dagar.
Ett idealiserat Sparta har varit den inflytelserikaste av alla utopier i hela historien och har påverkat generationer av politiska tänkare, från Platon till Thomas More och Rosseau.
De manliga spartanerna åt kollektivt och de föredrog mycket enkel mat, för det mesta svartsoppa. De underkastades en fruktansvärd träning från sju års ålder. Man skulle yttra sig så kortfattat som möjligt. Böcker ansågs för långrandiga för självförädling.
Spartanerna hade ingen kult av Dionysos, han ansågs vara för lössläppt för att passa dem.
Men det var i viss mån i krigarstaten Sparta, jämte Athen, idén om fria män och demokrati uppstod.
”Demos” är grekiska för folk. ”Kratos” betyder makt.
De manliga krigarna i Sparta var jämlika och splittrande lyx var inte tillåten. Jordlotterna var närmast att betrakta som statliga. Sparta var först någonsin i världshistorien med obligatorisk utbildning för en hel social klass.
Denna jämlikhet som var modern på 640-talet fKr levde länge kvar i Sparta och kom att verka besynnerlig för senare betraktare.
Karl Marx liksom nazisterna var intresserade av Spartas historia på grund av idén om en kollektivistisk stat.
Spartanerna höll sig under alla omständigheter i alla fall fria från tyranner som var så vanliga på den tiden. Sparta var dåtidens befriare och drog vida kring och bekämpade tyrannier över hela Grekland. Deras makt kom och gick under flera hundra år men var som störst mellan 546-520 fKr. Då försvann också de sista grekiska tyrannerna vilket lade grunden till folkstyret.
Som en liten kuriositet kan nämnas att i Sparta hade männen långt hår och kvinnorna kort.
Världens första vetenskapliga tänkande uppstod också i det antika Grekland, närmare bestämt bland östgrekerna i Mindre Asien på 500-talet fKr. Filosofen Thales hade redan då en ganska modern idé om livets uppkomst på jorden. Allt har börjat i havet, sa han. Sedan har jorden torkat upp och vattenvarelserna tvingats upp på land.
I Athen kom vid denna tid Kleisthenes med det populistiska förslaget att varje stort samhällsbeslut skulle läggas fram för en folkförsamling. Ett viktigt och stort steg mot västvärldens demokratisering.
De första demokratiseringsförsöken levde dock under ett ständigt hot av ”barbarfolken”, i första hand perserna, som var ytterst nära att lägga hela Grekland under sig. Om så hade skett hade vi förmodligen inte haft någon demokrati i dag.
Inte heller i Sverige.
Perserna var ett ganska primitivt stamfolk som gillade att härja till häst med pilbågar. Deras profet var Zarathustra.
Paradis är ett persiskt ord som användes för deras adels trädgårdar. Två av persernas mer vanliga bestraffningsmetoder var pålspetsning och hudflängning vilket väckte avsky bland de mer rättsligt orienterade grekerna.
Vid fem avgörande och mycket hårda slag lyckades grekerna hindra den hotande persiska invasionen. Marathon 490 fKr, Thermopyle 480fKr, Salamis 480 fKr, Plataiai 479 fKr och slutligen sjöslaget vid Mykale 479 fKr.
Att den spirande demokratin överhuvudtaget överlevde till våra dagar hängde alltså på ett hår.
Tack vare dessa mycket viktiga segrar fick staten Athen en mycket gynnsam period mellan 490-400 fKr och Akropolis kunde återuppbyggas i sin fulla glans. Åren mellan 450-390 kom att bli en lysande kulturepok i Greklands historia som skapade namn av världshistorisk betydelse.
De stora filosoferna Sokrates och Platon verkade under denna tid. Teatern föddes och de klassiska tragedierna av Aischylos, Sofokles och Euripides uppfördes. Tänkaren Demokritos började hävda att allt är uppbyggt av atomer, små odelbara partiklar. En för den tiden ny tanke. Det vetenskapliga verket Epidemia skrevs om sjukdomar. Matematiken utvecklades genom Hippokrates och Pythagoras. Ämnet historia uppfanns bland annat genom Herodotos från Halikarnassos. Aristokraterna fortsatte med sina symposier och dricka vin och sjunga antifolkliga sånger och drömde om demokratins snara fall och monarkins återkomst.
Bara de mest excentriska lärarna hade kvinnor som åhörare. Fruarna var bara till för att bringa barn till världen och sköta hushållet. Om en kvinna gick under eget namn i dåtidens Athen var hon prostituerad. Kvinnorna stod mycket lågt på samhällsstegen i det antika Grekland. Platon och många med honom hatade deras irrationalitet och låga natur. Om man slapp att skämmas för sin hustru fick man vara glad. Mer kunde man inte vänta sig.
Athenarna hade inga veckoslutshelger, de räknade inte ens veckor. Men de hade en kalender som var fullspäckad av religiösa fester.
Den politiska retoriken liksom dramatiken blomstrade.
Tragedins framställning var förunderligt dyster och skräckinjagande. Den tog upp både mänskliga och gudomliga sidor av livet och berörde sina åskådare djupt.
Filosofen Anaxagoras retade upp massorna genom att hävda att den gudomliga solen bara var en klump brinnande materia.
Under den berömde statsmannen och demokraten Perikles styre 450-429 fKr minskade de ledandes tro på gudarna, under inflytande av alla skeptiska filosofer som deltog i debatten. De intellektuella blomstrade under en likasinnad ledare.
De grekiska komedierna som häcklade både slavar och knasiga filosofer fick massorna att kikna av skratt med sin moderna tabloidhumor.
”Tankesmedjan” dök upp i västvärlden i och med Sokrates, som sägs ha varit fet, ful och ovårdad. Sokrates ville tona ner den traditionella gudavärlden och talade istället om en inre röst som hindrade honom från att göra vissa saker. Men det grekiska samhället tolererade ännu inte denna sortens ateism och Sokrates fängslades och tvingades att ta livet av sig med en bägare odört.
På 390-talet bröts Athens dominans och Sparta återtog kommandot på Peloponnesos.
Men demokratins idé dog inte i och med det.
I Argos hängav sig på 370-talet demokraterna åt en grym nedklubbning av 1200 rika personer.
Sparta gick sedan tillbaka på 360-talet.
350 fKr kom Makedoniens dominans genom kung Filip och hans son Alexander som medförde ett slut på den gryende demokratin .
Den eran skulle bestå i 170 år.

Fotnot: De moderna västerländska orden ”polis” och ”politik” går båda tillbaka till det antika grekiska ordet πόλις som syftade på de krigarbeskyddade stadsstater som landet då var uppbyggt av.