Sverige har inte fattat den nya ekonomiska verkligheten

När facket i Sverige vägrar gå med på lönesänkningar, då blir det att fabrikerna läggs ner istället och flyttar utomlands. Då kommer ägarna runt det problemet. Men det vore förstås bättre att söka en kompromiss mellan alla inblandade parter, så att jobben blir kvar.
För en fabrik tillhör ju inte bara arbetarna som Mona Sahlin tycks tro, den ska ge kunderna något också, och aktieägarna. Det är så systemet fungerar, något som facket inte gärna vill erkänna.
Och då blir det att det läggs ner när lönsamheten viker.
Där måste vi hitta en annan lösning som till exempel att sänka lönenivåerna i dåliga tider och höja dem i goda tider. Aktieägarna får ju ta smällen direkt när det blir problem, varför skulle detta då inte gälla arbetarna också i viss mån?
Det som har hänt i världen de senaste 10-20 åren är ju att Ryssland och Kina gått från att vara slutna kommunistiska system, till att bli kapitalistiska tigrar på världsmarknaden. Och det är därifrån det ekonomiska hotet mot Sverige kommer, det måste vi inse och anpassa oss till medan vi ännu kan.
Vi kommer antagligen att få uppleva sänkta lönenivåer i framtiden och kanske även sänkt standard. Det vi inte, men det kan bli så. Det är en god gissning i alla fall. Sverige är ju en exportnation som är beroende av världsmarknaden för sin existens, och nu fajtas vi med 2 miljarder omvända kommunister, som är vrålhungriga på marknadsandelar och höjd levnadsstandard. Klart att det blir en tuff fajt för lilleputten Sverige, det får vi räkna med.
Men det kanske bara blir nyttigt för oss…

Kommissionen

I Flen ska man nu på grund av den höga ungdomsarbetslösheten tillsätta en kommission för att ”skapa nya jobb”, på ett ungefär. Via pappersarbete då, har man tänkt sig.
Men egentligen är det ju så att sådana här småorter har i dag i stort sett bara en chans, och det är att ett stort multinationellt bolag dyker upp och drar igång en stor industri eller liknande. Det är bara de som har resurserna och know- howet. Storbolagen har patenten på all teknologi som finns sedan flera hundra år tillbaka, de har produktionskunskapen och all den erfarenhet som krävs. Ska man börja från noll och tävla mot dessa med de resurser som finns på orten, då är man chanslös i dag. Man måste ha fram en stor investering utifrån, annars är det kört, annars får man återgå till potatisodling. Och så här ser det ut på många ställen i Sverige. Alla snackar om jobben, men ingen tycks veta varifrån de ska komma.
I dag är det ju storkapitalet som de facto styr vår ekonomiska verklighet, det måste man komma ihåg när man börjar prata jobb. Man kan inte starta en bilfabrik från noll i Flen, hur gärna man än vill och även om det är en god tanke för sysselsättningen. För det har man varken kapital eller kunskap till. Det är just det som är problemet för sådana här svenska småorter, de är hopplöst frånkörda av verkligheten. De måste ha in investeringar utifrån, annars är det kört i dagsläget, om man inte tänker sig att gå tillbaka till småbruk och torparliv för gemene man. Detta är det jävliga och fruktansvärda med kapitalismen, att den är totalt skoningslös när den inte längre kan tjäna pengar på en ort. Då drar den direkt vidare till ett lönsammare ställe i världen. Som ni vet rör sig kapitalet i dag mot Östeuropa och Kina, där lönerna är mycket lägre än i Sverige.
För i storkapitalets värld är det som bekant bara pengarna det handlar om, vilket inte tycks ha gått upp riktigt för politikerna. Ingen tycks fatta att kapitalet successivt är på väg bort från det dyra Sverige och rör sig mot fattiga tillväxtländer. Därför ser det väldigt, väldigt mörkt ut för Sverige på ett ekonomiskt plan just nu, om jag ska vara ärlig. På 1800-talet gav vi upp våra torparliv för industrialismen, nu håller industrialismen på att överge oss. Tyvärr är det så.
Oh my God, nu ser jag Sveriges framtid alldeles klart framför mig. Och det ser inte alls bra ut. Inte för jobben. Och inte för ekonomin.
Vad aningslösa alla är, Gud hjälpe oss nu. För kommunpolitikerna sitter fortfarande och tror att jobben ska komma som svampar ur jorden som på 1960-talet när allt gick på högvarv och tiderna var goda.
Sanningen är den att Sverige nu håller på att bli ifrånåkt av kapitalismen…

Investeringar, ett bra alternativ till småföretagande

Att hålla på med investeringar (aktier, fonder, guld, råvaror, mm), det är ett minst lika effektivt sätt att tjäna pengar som att vara småföretagare. Det ser jag genom siffror på lokala småföretag som finns att hämta på Gula sidorna på nätet. Kolla själva på era lokala företag så får ni se…
Ibland är en värdepappersportfölj till och med en effektivare intjäningsmaskin än att ha egen butik och stå och sälja grejer om dagarna. För du får i allmänhet bättre avkastning på Sveriges storföretag än ett hemmasnickrat småföretag. Och du behöver inte jobba heller, inte ens sköta bokföring om du har ett investeringssparkonto på banken. Då går all nödvändig redovisning automatiskt till Skatteverket fyra gånger per år. Jämför det med allt det pappersarbete egenföretagare får sitta med i helgerna…
Så om man är sugen på lite riktig business här i livet, om man står inför ett sådant beslut, så är det många gånger smartare att låna en miljon till låt oss säga aktier, än att låna en miljon för att köpa en tobaksaffär exempelvis, för det ger ungefär samma vinst på satsat kapital, ungefär en 6-9% per år.
Då säger det sig självt att man väljer den lösning som kräver minst arbete av en, fysiskt och psykiskt, så kan man ägna tiden åt sina hobbies istället.
Men detta kräver att man går in med pengarna i ett läge när börsen är lågt värderad, som i höstas när det var kris, eller 2008 när det var ännu värre kris. Det var den här tekniken Erik Penser och finansgrabbarna använde på 80-talet för att nå toppen i samhället. Det var exakt så de gjorde och de lyckades, även om Penser till slut föll, för att till sist resa sig igen. Trots alla kriser han gått igenom så är han ju i dag godsägare i England. Och det är ett mycket bra resultat på att låna sig till toppen…
Det är egentligen inte konstigare att låna några hundratusen eller miljoner till aktier och guld, än att låna samma belopp till en liten brödbutik, en korvkiosk eller en villa. Risknivån är ungefär lika hög vad du än väljer. För affärer är alltid affärer, och man vet aldrig riktigt.
Men enligt min åsikt är det bättre att satsa på värdepapper. Det är många gånger värt en liten chansning, om man går in vid rätt tillfälle, när marknaden är lågt värderad. Så det gäller att kunna sina saker naturligtvis, och inte ha för bråttom.
Egentligen är det ju lika mycket business att hålla på med investeringar som att sälja korv på stan, eller att driva en liten brödbutik. För som investerare kan du ju handplocka de allra bästa och lönsammaste företagen på marknaden och bli delägare i. Det säger sig självt att den lönsamheten är svår att nå själv på att sälja korv eller bröd, eller vad det nu kan vara.
Det är tuff match för egenföretagarna mot aktierna, till aktiernas favör.
Och därför kan man lika gärna låna ihop till en bra aktieportfölj som till ett eget företag, om man nu är sugen på lite affärer.

Fokus ökar på ekonomin

På de vanliga nyhetssajterna händer det ingenting just nu, men på ekonomisidorna är det fullt ös, action varje dag. Massor av rafflande nyheter hela tiden. Riktigt spännande läsning. Ekonomitidningarna har blivit den nya sensationspressen i samhället.
Alltså handlar allt om ekonomi i dag. Samhällets kalla krig har flyttats över från våld till det ekonomiska området. Gott så. Då vet vi vad som gäller, att allt handlar om pengarna just nu, det andra tjafset är oväsentligt.
Meja sjöng ju om det för några år sedan; ”It´s all about the money”. Och nu är vi där.
Men det gör inget. Det är bättre att folk ser om sin ekonomi, än att de blir lurade av systemet hela tiden. Det är en slags revolution det också.
Om ni funderar på att köpa guldcertifikat i banken, kan jag tala om att guld beter sig omvänt mot aktiemarknaden. När börsen går upp går guldet i allmänhet ner och tvärtom. Oljecertifikat däremot följer aktieindex. När det blir högkonjunktur och börsen går bra behövs mycket olja, och då stiger oljepriset. I tider som dessa har oljepriset en tendens att gå ner.
Penningmarknadsfonder är ett bra alternativ just nu tills vi ser en tydlig trend i ekonomin. Index har stått och stampat runt 300 i tre månader nu. Jag tror det vänder efter årsskiftet. Då brukar många göra omplaceringar på 180 grader mot fjolåret och då uppstår en rekyl på marknaden.
Ett annat tips är att spekulera i indexutvecklingen i aktiehandlade fonder. Handelsbankens variant heter XACT, SEB:s variant heter SpotR och Deutsche Banks indexfonder heter dbx-trackers. Det här är en ganska ny grej på marknaden och den innebär att du som privatperson för första gången kan blanka, dvs tjäna pengar på en börsnedgång. Tror du att index kommer att gå ner under en period köper du en sk Bear-fond (björnen går i ide och sover). Bearfonderna brukar vara försedda med derivat, hävstång på 1,5 – 2 gånger. Dvs går börsen ned 1% går Bearfonden upp med 1,5 – 2%.
Tror man däremot att börsen kommer att gå bra investerar man med fördel i en sk Bull-fond (tjuren rusar). Den arbetar också med derivat. Dvs går OMX-index upp 2% en dag kommer XACT BULL 2 att gå upp med 4%.
Detta med derivatfonder som utgår från index på olika marknader är en mycket intressant produkt. Det är lite som att spela på svart och rött på rouletten, vilket de flesta klarar av.

Årets kändisbröllop

Här har vi de två lyckliga. Den strålande bruden i rött, Demi Moore, och hennes tilltänkte make i raffinerat helsvart Steve Jobs, strax innan själva vigselakten i Kvissleboda kyrka i Brunarps socken.
Här försöker brudens far, Curt Moore, få en skymt av den första dödskyssen vid altaret (det kommer flera).


Två bröllopsgäster från det brittiska kungahuset gläds med brudparet.

Demis två yngre bröder Jake och Larry tar sig rörda åt hjärtat under ceremonin.

Steves föräldrar Adolpho och Zarah Jobs tar sig en liten funderare strax innan bröllopskaffet. Kom bara ihåg nu att vara försiktiga med gräddtårtan, den är så förbannat fettbildande…

Och slutligen ser vi här prästen och vigselförrättaren Fader Isac själv.

Världens sjukaste land?

Det påstås att 600 000 svenskar äter lyckopiller – frivilligt. Det är inte klokt. Kan ingen berätta för dem?
Om ljuset.
Om att de är grundlurade.
Jag har testat lyckopiller en gång i tiden, men jag tyckte jag mådde ännu sämre av dem. Hela huvudet snurrade. Riktigt usel medicin. Tvi vale. Och dessutom har de en antabuseffekt, så du får knappt i dig ett glas vin utan att spy.
Är det lyckan?
Till dessa 600 000 har vi de som regelbundet tar lugnande preparat, ca 100 000 minst, plus alla de som tar insomnings- och sömntabletter. Säkert en 300 000, kanske mer. Sedan har vi 500 000 svenskar med paniksyndrom, enligt officiella siffror. Det blir en och en halv miljon svenskar totalt sett som har psykiska problem, lågt räknat. Men förmodligen är den verkliga siffran minst dubbelt så hög.
Sedan har vi alla de med fysiska sjukdomar.
Jag tittar på sjukdomsstatistik från SCB. 54 procent av alla vuxna över 16 år säger sig vara kroniskt sjuka på ett eller annat sätt. En majoritet alltså, dvs 5,4 miljoner
Men det är ju fruktansvärt. Det låter som helvetet för mig, för var och en är ju sitt kött närmast som Djävulen säger i Bibeln.
54% fysiskt sjuka plus 15% psykiskt sjuka, det är den officiella siffran på ”olyckan” i samhället, dvs 69%.
Men sedan har vi ett mörkertal också på mer dolda problem, som tex ekonomiska problem, kärleksproblem och svartsjuka, spelmissbrukare och ca 400 000 alkoholister och till det ca 50 000 knarkare.
Dessutom är snart varannan svensk överviktig enligt professor Stephan Rössner. Det är inte heller så värst kul, tycker väl de flesta.
Lägger man ihop alla dessa bitar tror jag man kan hitta problem hos alla, varenda jävel därute.
Nåt smolk i glädjebägaren hos var och en. Då kan man räkna de riktigt lyckliga i detta land på ena handens fingrar.
Alltså ska man kanske inte i första hand fråga sig hur många som är sjuka i Sverige, utan hur många som verkligen är friska.
Det kanske bara är fem personer i hela landet? Och det är förmodligen dessa fem som trycker på alla knappar.
Resten haltar sig fram…

Ut ur ekorrhjulet!

Folk är inte så bra på ekonomi. Det förstår jag av de böcker som finns i ämnet. Böckerna är svindyra och råden rudimentära. Och den enda bok som handlar om konkret vardagsekonomi är på 112 sidor och kostar 347 kronor. Helt vansinnigt.
En tjej kommenterade en aktiebok på nätet och skrev att det där med aktier var inge bra, för det är så jobbigt att läsa finstilta siffror i långa K O L L U M N E R. Hon fortsatte som ett nödrop, att det måste finnas enklare sätt att komma framåt, men hon kunde inte nämna något eget exempel. Inte ett enda.
En annan har en blogg som heter ”Vägen ut ur ekorrhjulet”. Så många vill verkligen bli rikare, men de har inte karaktären för det, eller tålamodet att vänta flera år. Många gånger saknas också viktiga kunskaper om den luriga och halvkriminella finansvärlden.
Folk är alltså rent allmänt dåliga på ekonomi och man skulle kunna säga att det många gånger är deras svagaste punkt i livet.
Men att vara dålig på ekonomi är inget att skämmas för. Ekonomikunskaper är inget man föds med, det får man träna upp efter hand. Det besvärliga är, att för att gå framåt måste man göra nästan allt rätt under en längre period. Men har man väl fått ihop grundplåten, låt oss säga 50 000 om man börjar från noll, då går allt mycket lättare. Då börjar det få karaktären av en sport, en kul hobby. För i det läget vet man att det går att öka från månad till månad. Och då blir det litet roligare.
Men det här med sparande är ju en djungel. Slutar man röka är det lätt att det blir några glas vin extra, och då kanske stora delar av vinsten äts upp. Amorterar man höjer de naturligtvis räntan i samma veva, så räkningen blir inte mindre för det. Man tätar alltså vissa hål i båten, men nya dyker upp. Det kan kännas lite hopplöst. Och att ge sig ut i finansvärlden som nybörjare, det är ju verkligen att simma bland hajar. Där finns alla chanser att bli rejält lurad. Så se upp för alla skojare därute och skaffa först alla kunskaper som går att få. Det är definitivt värt besväret. Men kom ihåg att den viktigaste egenskapen som småsparare är ett mycket stort tålamod…

”Välkomna till Kumla”

”Maybe baby all the people are totally crazy out there…”
Nelly Furtado, artist

“Istället för Tranströmer borde Lundell ha fått Nobelpriset, för han har mycket roligare frisyr.”
Blaserad läsare i Grängesberg

”Aftonbladet är ett samhällsproblem”
Per-Albin Svedahl, sociolog på Nacka öppenvård

”Om Per Unckels död gav varje PPM-sparare 2 öre i arvsvinst, hur många politiker behöver då dö för att det ska bli en krona åt var och en?”
Ur Matematisk Grundkurs för sjundeklassare

”Lagar, regler, förordningar och paragrafer. Etik och moral. Sortering och kompostering och slutligen en finstämd kremering, det är livets gång. Den som inte knorrar får en guldstjärna på gravstenen.”
Knut Knutsson, styrelseordförande i Rågsved

”På Kumla får man förresten inte heller någon avkastning på sitt kapital.”
Ali Raijjoud, desperat småsparare i Rinkeby efter börsraset

La Marquise

Världens äldsta bil som fortfarande fungerar är La Marquise från 1884, på bilden här bredvid. Ser ut som en korsning mellan cykel, flakmoppe och ångmaskin. Men den har alltså rullat i 127 år. Helt fantastiskt. Nuförtiden skrotar man en bil efter femton år. Det är en viss skillnad. Kvalitet kunde de i alla fall förr, det är det inget snack om. Prylarna höll i flera generationer på den tiden. I dag är det bara slit och släng som gäller. Har vi inte förlorat något där? Tänk tex om en dator kunde hålla i 100 år istället för 5 som nu...

En gång i tiden dyrkade vi yxan och hjulet

Det är ju kapitalismen, industrialismen och vetenskapen som vill döda allt skrock för att kunna förslava och utnyttja oss.
Sedan visar det sig att de är lika irrationella och konstiga själva. Se bara på vad som händer på börsen just nu, eller hur man nu är på väg att förkasta Einsteins klassiska teorier.
Man kan säga att hela den moderna konstruktionen vilseleder folk till att tänka fel om saker och ting, att tro att världen är rationellare än vad den är. På den punkten hade vi mer rätt förr. Vetenskapen har en tendens att skala av oss all fantasi så att vi blir hjälplösa i samhället, så att vi blir beroende av deras maskiner, beroende av experterna. Och jag har en stark känsla att det är fel väg att gå. Kartan stämmer väldigt dåligt med terrängen vissa dagar.
Men det är väl så att livet är som en människa. Det har både rationella och irrationella sidor. Det beror på dagsformen, precis som på börsen.
Ibland funkar deras maskiner, ibland inte.
Ibland lyser solen, ibland inte.
Man vet aldrig riktigt vad man kan vänta sig och det är det som är själva mystiken.
Vetenskapen kan vara bra och nyttig i våra liv, men den är inte allt som den tror själv. Det behövs människor som relaterar till den och drar nytta av den, annars är den ingenting. Alltså är vetenskapen bara vår tjänare och inte vår herre på jorden.
När hjulet var en ny uppfinning då dyrkade vi hjulet som en gud. Till och med offrade till det. Och när vi såg ett hjul, då trodde vi faktiskt att vi såg Gud uppenbarad.
I dag dyrkar ingen hjul längre, men vi har gjort det en gång, på bronsåldern för ca 4 000 år sedan.
Se bara på bilden ovan…
I dag dyrkar vi våra Ipads istället och våra datorer, för vetenskapen vill gång på gång övertyga oss om att den är Gud på jorden genom sina bländverk. Och den lyckas ibland, ibland inte. Men om 100 år kommer ingen att tycka att Ipads är kul längre, inte roligare än gem eller toapapper.
Men det var inte bara hjul vi dyrkade i forntiden. Man dyrkade också yxan som det finaste som fanns i hela världen (se bild). Alla ville ha en egen yxa för några tusen år sedan, det var drömgrejen på den tiden. Nuförtiden använder knappt någon yxa längre annat än vid desperata närbutiksrån på fyllan. Så det lustiga med vetenskapen är att det vi trodde på en gång det tror vi inte alls på i dag.
Yxan och hjulet lever ju kvar, men de har ingen status i dagens samhälle, det är det som är grejen. Nu omger vi oss med nya statussymboler som får representera Gud på jorden. I dag är yxor töntiga, man säger skämtsamt att något är för ”yxigt”. Annat var det förr, för längesedan. Då var det manligt att gå omkring yxbeväpnad. Inte heller är det längre någon som har lust att resa sig en runsten. Det är också ute. Så tiderna och även vetenskapen förändras. Yxor är så billiga i dag att tillverka, så de tjänar man inga pengar på. Och i och med det blir de ointressanta för marknaden. Det gäller för vetenskapen att hitta på något man kan sälja på alla och som också ger bra betalt. Därför ligger det i vetenskapens natur att hela tiden flytta fram sina gränser. För dessa människor drömmer också om att bli rika innan de dör. Så enkelt är det.