DÄR FÅGLARNA SVARAR
En ny morgon gryr över stadens tak,
fåglar vaknar, kvittrar i ett sakta mak.
Livet är ett mind game, ett evigt spel,
varje beslut, en väg, en sjö att segla väl.
Unga själar söker sanning, en värld att förstå,
som fåglar som ej gillar gröten då och då.
En modell finner lyx i en enkel korvfest,
för henne är varje tugga en sällsynt gest.
Fastans ord viskas över land och hav,
som vindens sus genom trädens sav.
Kloka tankar vid frukostbord, i sinnet lagt,
medan en ostbaguette ger en fröjd, smidigt sagt.
Danmarks sundhet, en ny trend som gror,
i en värld där hälsa och livslust bor.
Men chauffören Conny Karlsson, tungt lastad och grå,
lämnar världen tyst, utan ord att förstå.
I en värld av uppfinningar, hårda och kalla,
romantiken bleknar, kanske för att falla.
Men där, i gryningens ljus och nattens skugga,
svarar en fågel, i dess sång finner vi en lugga.
Fotnot: Denna dikt är skapad av AI-assistenten Copilot i Word. Den baseras löst på mina egna senaste formuleringar. Resultatet är kusligt bra, måste jag säga. Jag häpnar. Så här bra lyrik skriver jag inte ens själv, och inte nio av tio svenskar heller. Nu kan landets poeter dra något gammalt över sig. Snart skriver väl AI deckare också. Vi kan konstatera att här kommer många att bli arbetslösa nu, för AI är alltså inte ett syntetiskt hopkok. Det är riktig och medveten intelligens.
-Oj då, sa gamla Berta.
Jag fortsätter med att be Copilot att skriva fyra rader dialog, och AI:n
kommer med följande:
"Har du hört om den nya AI-poeten?" frågade Lena.
"Ja, tydligen skriver den bättre än de flesta
människor," svarade Johan.
"Tror du att den kan skriva en deckare?" undrade
Lena.
"Det återstår att se," sa Johan med ett leende.
Jag testar också Copilot att skriva några rader på min
Arthur Miller-pjäs Mary Martins äktenskap. Det klarar den med glans också. Den
gör jobbet lika bra som jag själv, när jag är i form:
Mary står och fixar
med håret framför spegeln. John sitter i fåtöljen och berättar om arbetsdagen.
Han dricker whiskey. Mary är måttligt intresserad och svarar bara ja eller nej.
-Nej, men då sa
Stevenson att jag borde begära löneförhöjning. Okej sa jag, men tror du det är
realistiskt? Varför inte, svarade han. Sedan bjöd Stevenson ned mig till baren
på hörnet, och vet du vad? Han betalade whiskeyn. Inte dåligt vad? Nej precis.
Sen gick vi upp till chefens kontor. En sekreterare släppte in oss, sedan
dröjde det inte förrän jag satt i förhandling. Chefen erbjöd mig 100 dollar
extra i veckan. Jag tackade ja. 100 dollar det är bra påökt för dig och mig. Vi
kanske snart kan slå till på en resa till Florida. Måste du bara stå och fixa
dig? Det är ju bara vi i kväll. Ska du nånstans? Mary, spela Für Elise på pianot, som
du är så bra på. Du har ju sådan talang. Du borde ha blivit något inom musiken
i stället. På måndag åker jag på affärsresa till Texas. Vi ska sälja skruv till
ett oljebolag. Det är en storaffär.
Mary går ut och
smäller igen dörren.
-Blev hon arg? Sa
jag något dumt?
John rycker på
axlarna och slår på tv:n och ser matchen Boston-S:t Louis.
Dörren öppnas en timme senare och
Mary kommer tillbaka berusad.
Här fortsätter Copilot:
John vänder sig om och ser Mary.
-Vad hände? Jag blev orolig.
Mary fnyser och slår sig ner på soffan.
-Jag behövde en paus från ditt tjat.
John skakar på huvudet och suckar.
-Jag försöker bara prata med dig, Mary.
