Haitikatastrofen var en varning

OS i Vancouver inleds med en dödskrasch i rodel.

En symbolik i det förmodligen, som betyder att världen med sina lekar lever i någon slags livsfarlig fördömelse just nu. Det måste vara så, kan inte betyda något annat. Att det ligger en dödsskugga över spelen från dag ett.

Förmodligen finns det kopplingar till Haiti och vad som hände där. Det är för tidigt att börja lattja bara en månad senare. Det är respektlöst.

Haitikatastrofen var förmodligen ett varningstecken och en uppmaning att tänka om kring livet. Att börja ta saker och ting på allvar istället för att vara så ytliga. Haiti var en blixt av gudarnas vrede och en förvarning om vad som kan hända oss alla om vi inte lägger om vår materiella och fördummade livsstil snarast.

Två kuggar på en bänk

Två gamla polare i 45-årsåldern tar varsin bärs och diskuterar livet på en parkbänk:

"Fan vad tröstlöst det är att hålla på och jobba vecka ut och vecka in, år efter år, och aldrig få något tack för det. Aldrig få något svar på varför man håller på, aldrig hitta någon Gud, aldrig finna någon väg ut. 20-30 år i den totala lögnens ekorrhjul kan knäcka vem som helst, både kroppsligen och mentalt, eller hur?"

"Ja, du har helt rätt. Det är ett riktigt helvete i längden att planlöst knega och knega som Sisyfos och endast förtjäna sitt levebröd, men aldrig sin personliga frihet. Baxa den där förbannade stenen uppför backen och så rullar den ner igen. Vi kugghjul ska bara nätt och jämnt överleva så att vi kan fortsätta snurra i evigheters evighet, vi får absolut inte komma loss ur maskineriet. Så jävligt det är, vilken skit, vilken idioti, ett sådant slöseri med människoliv! Och det är väl därför folk blir galna. Samhället knäcker dem till slut. Antingen får man en kniv i ryggen av någon närstående eller så blir det full tilt poker hela vägen in i vårdsvängen."

"Vi är bara dumma knegare, fastlåsta kuggar som inte kan komma loss hur vi än vrider oss runt våra hjulaxlar."

"Sure grabben, vi är de dömda döende trälarna i den så kallade fria världen."

"Jag skulle vilja ha tag på den som hittade på hela skiten, det måste ha varit en riktigt elak jävel."

"Om du lyssnar riktigt noga kan du förmodligen höra honom skratta åt dig, polarn. Har du en cigg till förresten? Mina är slut."

Tidsmaskinen och författarmyten

Det verkar som en tidsmaskin gått i gång. Urgamla rekord slås på löpande band, och nu tänker jag framförallt på vädret, gudarnas vapen. SMHI kallar den isiga januarimånaden i Stockholmsområdet för sensationell, den saknar motstycke sedan 1829, trots allt snack om global uppvärmning. I dag ser vi apokalypssnöstormen med en meter snö i Washington som knäcker rekordet från 1922. I England fick vi i somras uppleva ett regnoväder som saknade motstycke på 1000 år. Så visst är vi inne I någon sorts tidsmaskin just nu. Det var ju som jag skrev på nyårsafton, att 2010 skulle bli ett skruvat år, och det ser vi väl redan vissa exempel på?

Därifrån till författarmyten. Man har en omedveten bild, gärna serverad av kvällspressen, att alla författare är miljonärer. Men så är det inte. De flesta har det tufft och lever på existensminimum helt utan skyddsnät. Tänk bara på de två ”kulturessen” Stig Larsson och Maja Lundgren som bor i ettor och verkligen får kämpa för brödfödan. Stig, som var otroligt inne på 1990-talet och ett tag fick smaka på det ljuva livet, blev senare under fem års tid ständigt totalsågad i pressen, framförallt i DN, sålde inga böcker, och blev nödgad att tigga mat från grannarna. Så illa kan det gå även för den bäste.

Det är klart att killen exploderar, är Åsa Beckman så förvånad som hon påstår?

Maja Lundgren i sin tur som skrev den kritikerrosade Myggor och tigrar sålde bara 12 000 ex, vilket väl skulle ge ungefär samma inkomst efter skatt som en som går på A-kassa. Och så har vi vår store Strindberg som mot slutet av sin levnad var totalt bankrutt och fick förlita sig på det svenska folkets goda vilja genom en nationell insamling.

De som de facto har lyckats i ekonomiskt avseende är några få som inte är representativa för skrået som helhet. De flesta får gå igenom helvetets alla kval i sin gärning, men det talas det tyst om i detta kulturfientliga samhälle. Kultur för Reinfeldt och hans sittande regering är Kalle Anka, Magnus Uggla, Grease, melodifestivalen och modevisningar. Det är den nivå vi befinner oss på till makthavarnas stora förtjusning.

Men från all denna ytlighet så tror jag att nästa modevåg kommer att bli ett riktigt djupt kunskapssökande om livet i sig självt. För ett riktigt svar, inte förförelsekonster, är vad vi egentligen vill ha.