Digerdöden Anno 2009?

Det är en stor global pandemi på gång nu från Mexiko. En form av korsning mellan ”galna svinsjukan” och fågelviruset. The Who är allvarligt bekymrade. Menar att man redan tappat kontrollen över smittspridningen. Kan det här bli nya digerdöden anno 2009 som leder till USA:s undergång, vilken vissa profeter väntar på? Ja, det är troligare att det sker den här vägen än via ett världskrig i alla fall. Vi som lever får se.
I övrigt noterar jag att livet är som filmen Matrix nu. Det finns inte många survivors kvar. Allt är likriktat ända in i döden över hela världen. Det är en slags pest det också. En tidning i fucking Åmål serverar samma stoff varje dag som L.A. Times gör, för att ta ett litet exempel. Helt sinnessjukt. Vart tog de egna idéerna och originaliteten vägen? Det gäller i första hand att komma bort från de stora likriktarna inom media, drakarna, om man ska bryta någon egen mark. Människan i dagens mediavärld är som regel förlorad.

Otursprogrammet

Elisabet Höglund åkte på två armfrakturer i Let´s dance. Hon har ett helvete i dag; ont jämt och kan inte sova. Så totalt blev det fyra allvarliga skador i tävlingen. Undrar vad det beror på? Där har vi ett klart mönster; Mojjes hjärtattack, Magdalenas hjärnblödning, Nicklas stukade fot och Elisabets arm slutligen – plus en rumpchock som pricken över i:t. Det där var en riktigt ”otursförföljd” serie minsann. Nästa säsong kan vi nog förvänta oss något letalt.

Utbildning eller burkar?

Burk-Curt från Skellefteå var en man som lyckades spara ihop 12 miljoner på att leta burkar. Han levde extremt snålt i och för sig, bytte aldrig kläder och unnade sig bara falukorv och köttbullar. Han blev 60 år. Curt ägde fastigheter, guld och fonder när han dog. Så varför ska man gå på högskola och dra på sig lån, när man kan bli miljonär på burkar och smarta placeringar?
En sådan här historia visar ju att vem som helst kan bli rik, bara man är metodisk och ger det gott om tid. Det här är ett ganska hoppfullt exempel för alla fattiga. Man kan ju byta kläder någon gång ibland. Burkar och fonder kan till och med vara en bättre karriär än författarbanan rent ekonomiskt. Jag tror inte många svenska författare är goda för över 10 miljoner i dagens läge. Där ser man hur crazy livet kan vara.

Kändisarna som försvann

Det fanns ett helt gäng svenska kändisar som jämt var på löpen för 10-20-30 år sedan. I dag hörs inte ett ord från eller om dem. Här kommer några exempel;
Lillemor Arvidsson – fd ordförande i Kommunal
Staffan Hildebrandt – gjorde ungdomsfilmen G
Sara Wedlund – 5000 m-löperska
Jannike Björling – scandal beauty på 80-talet
Johan Kinde – Lustans Lakejer
Tom Wolgers – Lustans Lakejer
Kerstin Sandels – premiärlejoninna på 70-talet
Henning Sjöström – fd kändisadvokat
Mary Stävin – svensk Miss World på 70-talet
Noice – popband
Gigi Hamilton från "Freestyle"
Navigators – hade hiten ”Superstar” 1999
Christer Garpenborg – fd 100-meterslöpare
Attack – ”Oah hela natten”
Mattias Sunneborn – längdhoppare
Trance Dance – syntpopare i slutet av 80-talet
Leila K – artist
Bibi Andersson – En av Bergmans favoritaktriser
Pierre Lindstedt – tidigare populär skådis
Kjell Isaksson – stavhoppare på 70-talet
Annika Jankell – fd programledare
Neneh Cherry – popartist
Eagle-Eye Cherry – popartist
Undrar vad som hände med dem alla? Men man kan väl säga att när läppar tiger, talar tystnaden desto mer…

Lilleputtarna och jättekvinnan

Brian Johnson, AC/DC; 1,60
Angus Young, AC/DC; 1,50
Danni Minogue, modell/artist; 1,40
Kylie Minogue, sångerska; 1,35
Är australiensarna lilleputtarna som dyrkar gudinnan/jättekvinnan Elle MacPherson istället för Gud? Australien är det konstiga landet som bekant. Och kanske är det ännu konstigare än vi trott?
Att göra sig en förmögenhet på att lovprisa helvetet där vi ska pinas en dag – det är konstigt.
Att alla verkar vara lilleputtar runt 1,50, det är ännu konstigare. Och att dessa små puttar lyckas avla fram världsmodeller på 1,85-1,90 det är riktigt konstigt. Det känns faktiskt transcendentalt. Som en helt annan värld från den tiden Gullivers resor skrevs. Då såg man ännu världen som magisk. I dag är vi så avtrubbade och överjästa att vi inget ser längre. Men det är fortfarande en fantasy world vi lever i, all vetenskap, utveckling och rationalism till trots.

Ett franskt familjemord

En fransk polisman i en avlägsen bergsby skjuter hela sin familj, och flyr sedan för att ta livet av sig. Han misslyckas och grips svårt sargad och skadad. Det är alltid intressant när en skötsam polis spårar ur totalt. Jag undrar vad som fick honom att göra det? Livslögnen? Tristessen? Fruns vänsterprassel? Den eviga korsfästelsen? Slentrianens karantän? Saknade bredband? Trött på den lokala inaveln?
Jag har ju varit inne på det tidigare här, att livet inte är så kul egentligen, vilket går upp för en efterhand. Men trots detta finns det de som gör det rätta i livet, och då kan det skeva ur rejält en dag för de som aldrig brytt sig, i ett slags olustigt uppvaknande till tillvarons underströmmar. Och i ett sådant läge kan det bli väldigt otäckt plötsligt. Och det var väl något sådant som hände denna gång. Det är inte alltid det hjälper att ha en ”trygg” familj, tvärtom, det bevisar ett sådant här fall.

Pyramiden

En vinnare är värd mer än en förlorare.
En frisk är värd mer än en sjuk.
En 25-åring är värd mer än en 75-åring.
En modell är värd mer än en städerska.
En polis är värd mer än en kassörska.
En smal är värd mer än en fet.
En lång är värd mer än en kort.
En jätte är värd mer än en dvärg.
En elefant är värd mer än en myra.
En bankdirektör är värd mer än en sophämtare.
En byråkrat är värd mer än en gatsopare.
En politiker är värd mer än en väljare.
En arkitekt är värd mer än en hyresgäst.
En författare är värd mer än sina läsare.
En journalist är värd mer än ett tidningsbud.
En flygkapten är värd mer än en steward.
Storbond är värd mer än torparen,
och greven är värd mer än betjänten.
Generalen är värd mer än soldaten,
och Kungen är värd mer än prinsen,
men prinsen är värd mer än den obetitlade.
Det hela handlar om allas olika värde inför Marknaden.
Det hela handlar om den gamla stinkande pyramiden.

Rom skakar i påskatider

Rom har skakat till ett par gånger i dagarna, och nu är det påsk. Det kan finnas ett dolt historiskt budskap från ovan där, om vi nu utgår ifrån att ingenting i denna värld är en slump, vilket jag tidigare hävdat här på bloggen. Och det dolda budskapet skulle då naturligtvis vara kopplat till korsfästelsen för 2000 år sedan. Det är ju den vi högtidlighåller nu på fredag, och det var ju som bekant romarna som var de ansvariga. En senkommen hämnd från Gud motiverat utifrån arvsynden? Vem vet? Men för mig förefaller det ganska trovärdigt. När Aquila rasade ihop ryckte de likgiltiga romarna på axlarna, och fortsatte som vanligt med sina liv som om ingenting hade hänt, men det kan vara de själva som drabbas nästa gång. Vi får väl hålla andan i helgen och se vad som kommer. Det kan bli mer därnere.
Min känsla säger mig det.

”Vi har varit en vända i helvetet”

Alla rikstidningar är lite småäckliga i sitt urval av tankegods börjar jag känna. Allt känns lite lätt hjärnskadat, gjort för att vädja till folks lägsta instinkter. Likadant med TV nu, de spelar också dummare än vad de är. Det är vad alla håller på med nu; ”playing dumb”.
Jag löste kycklingmysteriet före både polis, åklagare, journalistkår och Kronfågels ledning. Jag tror att jag har bilden rätt klar för mig, men den är en helt annan än den officiella.
Vi har varit en vända i helvetet allesammans under cirka tjugo års tid. På riktigt alltså. Det har varit helvetet på jorden om man tänker efter. Gamla kompisar säger det, jag hör folk säga det och jag känner likadant själv. En naturlig följd av detta är naturligtvis den ökande korruptionen och penningmyglet. Under högmedeltiden ansågs korruption vara en av de absolut värsta synderna som fanns, eftersom den får medborgarna att tappa tron på samhället. Alltså har vi ett samhälle i dag inte så många tror på längre, det måste bli slutsatsen. Och hur ska det kunna fungera i längden?
Ulf Lundell säger i senaste intervjun på svt.se att han börjar känna sig som Sveriges John Lennon; hotad av sina egna fans. Han börjar bli orolig för sin säkerhet nu. Det är ju för övrigt inte bara John Lennon som har råkat illa ut av stjärnorna, utan upp till 75-80% av dem. I princip alla de bästa har råkat ut för något otäckt. Det har dock Lundell inte klart för sig, och det kanske han ska vara glad för. Att vara storstjärna verkar vara ett av världens farligaste yrken, om inte det farligaste.