”Jag tror skrämmande nog, att varat bryter igenom ytan och
visar sin sanna natur just hos idioter.”
”Vet ni vad, ibland tycks det mig som vi lever i en bubbla
vi skapar åt oss själva.”
”Att röra sig är alltid bättre än att vara stilla,
förändring alltid ädlare än status quo.”
”Världen är mörk, nästan svart. Stillastående och kall.”
Ja, det var Olga det. Inte så hög klass på tänkandet där
inte. Och dessa citat var de bästa jag kunde hitta.
Sedan kollar vi upp Peter Handke, 76, från Österrike som får priset 2019. Och då
låter det så här:
”På sätt och vis var de mentalt sjuka och svagsinta mina
skyddsänglar, och när jag inte hade sett någon på ett tag, gav mig åsynen av en
idiot en skjuts av energi och styrka.”
”Det går inte att lita på någon som inte då och då
fascineras av sig själv.”
”När barnet var ett barn, så visste det inte att det var ett
barn, allt var besjälat, och alla själar var ett.”
”Om en nation förlorar sina berättare, förlorar den sin barndom.”
Jag håller inte nödvändigtvis med om just det sistnämnda. Och vill man se idioter är det ju bara att ta en titt i tidningen eller slå på tv:n, där kryllar det av dem. Det här ska vara Handkes bästa. Inga bevingade ord direkt. Ganska långt ifrån t.ex. Marcel
Proust-nivå. Proust som då naturligtvis aldrig fick priset. Det fick inte heller
August Strindberg, Sveriges störste författare genom tiderna. Ja, ja, årets pristagare är en stor besvikelse, i alla fall för mig.
Man kunde ha låtit ett av priserna gå till mästaren Ulf Lundell istället.
Och det andra, för skojs skull, till Astrid Lindgren.
