På 90-talet kom magsåren och alla skulle äta medicinen Losec
från Astra.
I samma veva härjade den dödliga könssjukdomen HIV som tog
åtskilliga svenska liv.
Då tappade kvinnorna sugen och blev utbrända, de
sjukskrev sig och alla deras ungar fick ADHD.
Vi såg en våg av lättja, eller apati som det kallas
på modern svenska. Massor av flyktingbarn som bara låg i sängen hela dagarna
och gav fan i allt. Nu har det i efterhand visat sig att just den vågen bara
var fejk. Övriga svenskar var mest uppgivna vid det här laget. Då skaffade alla
ny fin bil, för man orkade inte längre använda apostlahästarna.
Detta följs då förstås av den stora fetmaepidemin, som nu slagit
klorna i över femtio procent av befolkningen.
Den andra halvan har drabbats av den stora narcissismen, egenkärleken
och egoismen. Man vill gymma och självsvälta sig för drömkroppen man ska lägga
ut på Instagram för att få applåder och likes. Man har funnit kärleken. Man har
funnit sin egen bedårande spegelbild. Som ett eko av det syndiga 80-talet
bejakar man nu sin fåfänga som aldrig förr och alla mediapersonligheter försöker
klä sig som historiska näringslivstoppar. Enligt vissa är fåfängan Djävulens personliga
favoritsynd.
Det allra senaste är Bögpesten 2.0, när tjejer gör om sig
till killar och killar gör om sig till tjejer och man hellre är homo än hetero.
Då drabbas de jämnåriga av vrede som leder till
skjutningar, misshandel och bilbränder.
Vi ser ju vissa mönster här, eller hur.
Den ena dödssynden ledde oss till den andra.
Och nu befinner sig Djävulen i egen hög person i Sverige.
Med sig har han ett följe onda andar som har till uppgift att hemsöka svenskarna.
Och diagnosen på Sverige blir inte artros, emboli, kolik
eller gikt utan ”helvetet”.
Skrik när du brinner, för Djävulen är het och har strängar
på sin lyra ingen kan drömma om.
Den som har öron han höre och den som har ögon han se.
Det luriga med Lucifer är att han är helt osynlig och spelar
ett osynligt spel mot oss.
Och det vi inte ser, det tror vi i regel inte på.
Det är därför ingen har kommit på honom än. Hans största
bedrift är ju, enligt sägen, att ha fått oss att tro att han inte finns.
Och det är visserligen sant.
Men det går att läsa mellan raderna också.
