Vetenskap mot religion och hur mår folk egentligen?

Det ökade intresset för intelligent design visar att vetenskapen börjar stå inför en kris.
De vetenskapligt lagda får ge allt de har nu för att hålla tillbaka de troende.
Det finns en annan kris också.
Den att vissa fått för sig att dom ska kunna leva utan tro, vilket inte är särskilt hållbart i längden.
Det är där vetenskapen fallerar och det är där alla mystiska svårförklarliga problem kommer in, för det kan inte gå så bra för en värld som lever mer på tvivel än på sin tillförsikt.
Och nyttig vetenskap i all ära, men hur fan mår folk egentligen?
Hur många har blivit lyckliga i vetenskapens namn?
Inte särskilt många, det är det som är fiaskot med vetenskapen.
Vetenskapen mot religionen är som att ställa kokkärlen mot maten. Där maten är Gud och livet och redskapen givetvis är den tomma vetenskapen.
En man flippade ur i Sverige idag. Han rände vid niotiden in i en parkerad ambulans. Sedan vid ettiden försökte han preja ner en polisbil i diket. När gärningsmannen sedan konfronterades med polisen talade han osammanhängande om saker polisen inte vill återge. Förmodligen handlade det i någon mån om metafysik skulle jag kunna tänka mig.
Men det intressanta med den här historien är att den här galne mannen, det är vi idag. Vi tvingas schackla så mycket med sanningen att vi till sist crackar och i det skicket möts vi av ännu mindre förståelse. Vad jag menar är att detta på ett ungefär är vad det vetenskapliga samhället gör med oss. Det gör oss galna helt enkelt. Förr eller senare i livet kommer de allra flesta att cracka, men även i det läget kommer de att fortsätta ljuga för oss.Etablissemanget vill förtiga sanningen in i det sista.
Det är så dom håller oss i schack.