”Och finns jag så är jag naturligtvis existensialist.”
Dom flesta orkar dock inte sätta sig in i vad denna ism står för. Dom orkar inte studera de olika grenarna. Man läser inga böcker i ämnet. Man slår inte ens upp begreppet i ett uppslagsverk, ändå är alla existensialister idag och särskilt då inom psykiatrin, för något måste ju även dom ha att tro på. Det är en lära som man i mångt och mycket kan forma efter eget gottfinnande. Man kan till och med hitta på en teori som passar en själv, för det är ingen idag som har tillräckligt med kunskap för att säga emot.
Och det ligger märkligt nog en del i detta.
Existentialismen har så många grenar och företrädare att den kan betyda nästan vad som helst nuförtiden. Men så har det inte alltid varit. Rörelsens anfader, Sören Kirkegaard, menade att livet visserligen var fritt, men att det fria valet begränsades till om man skulle bli en Jesu efterföljare eller inte. Det var vad friheten bestod i ifrån början i existentialismens historia.
Men de som har utvecklat frihetsidén sedan dess, som Jean Paul Sartre, har fjärmat sig från religionen och slagit fast att existensen går före essensen, dvs livet har ingen i förväg fastslagen sanning som går att rätta sig efter.
I den senare utvecklingen lägger man inte ens någon vikt vid individernas tankeverksamhet, utan det är endast handlingarna som formar existensen och våra liv.
I själva verket har existentialismen med tiden blivit en av de mest religionsfientliga läror man kan tänka sig. Gör vad du vill, det spelar ändå ingen roll, är mottot. Raka motsatsen till religionernas alla tabun alltså.
Att få tillskansa sig den friheten är naturligtvis frestande för alla aningslösa moderna människor i metropolisstäderna.
Tacka ”sjutton” för att alla bekänner sig till existentialismen!
Det är ju frihetens religion!
Det är ultramodernt och sista skriket naturligtvis, men då får vi också ta konsekvenserna av detta och inte döma Hitler och nazisterna på något sätt för de var ju bara fria människor - lika fria som vi är idag. Dom gjorde ett mörkt val, men enligt Sartre kan ingen säga om dom gjorde rätt eller fel utifrån några absoluta principer för sådana finns inte. Det är det som är denna filosofis svaga punkt. Den lägger grunden för en värld utan moral och medmänsklighet – vill vi hamna där?
Förstår vi riktigt konsekvenserna av det?
Dom flesta orkar dock inte sätta sig in i vad denna ism står för. Dom orkar inte studera de olika grenarna. Man läser inga böcker i ämnet. Man slår inte ens upp begreppet i ett uppslagsverk, ändå är alla existensialister idag och särskilt då inom psykiatrin, för något måste ju även dom ha att tro på. Det är en lära som man i mångt och mycket kan forma efter eget gottfinnande. Man kan till och med hitta på en teori som passar en själv, för det är ingen idag som har tillräckligt med kunskap för att säga emot.
Och det ligger märkligt nog en del i detta.
Existentialismen har så många grenar och företrädare att den kan betyda nästan vad som helst nuförtiden. Men så har det inte alltid varit. Rörelsens anfader, Sören Kirkegaard, menade att livet visserligen var fritt, men att det fria valet begränsades till om man skulle bli en Jesu efterföljare eller inte. Det var vad friheten bestod i ifrån början i existentialismens historia.
Men de som har utvecklat frihetsidén sedan dess, som Jean Paul Sartre, har fjärmat sig från religionen och slagit fast att existensen går före essensen, dvs livet har ingen i förväg fastslagen sanning som går att rätta sig efter.
I den senare utvecklingen lägger man inte ens någon vikt vid individernas tankeverksamhet, utan det är endast handlingarna som formar existensen och våra liv.
I själva verket har existentialismen med tiden blivit en av de mest religionsfientliga läror man kan tänka sig. Gör vad du vill, det spelar ändå ingen roll, är mottot. Raka motsatsen till religionernas alla tabun alltså.
Att få tillskansa sig den friheten är naturligtvis frestande för alla aningslösa moderna människor i metropolisstäderna.
Tacka ”sjutton” för att alla bekänner sig till existentialismen!
Det är ju frihetens religion!
Det är ultramodernt och sista skriket naturligtvis, men då får vi också ta konsekvenserna av detta och inte döma Hitler och nazisterna på något sätt för de var ju bara fria människor - lika fria som vi är idag. Dom gjorde ett mörkt val, men enligt Sartre kan ingen säga om dom gjorde rätt eller fel utifrån några absoluta principer för sådana finns inte. Det är det som är denna filosofis svaga punkt. Den lägger grunden för en värld utan moral och medmänsklighet – vill vi hamna där?
Förstår vi riktigt konsekvenserna av det?
Kanske är vi där redan, det är ju så bekvämt!
