 |
| Döden väntar på oss alla. Vinnare som förlorare. |
John F Kennedy var 43 när han blev vald till president. Det är USA:s yngste valde president någonsin, kanske att det skapade avundsjuka, när en så ung man hade uppnått hela härligheten? Det kanske var just därför han blev skjuten? Kanske är det av den här anledningen man brukar ha äldre presidenter i USA, som är runt 70. Ja, jag skulle nästan tro det.
De kanske börjar bli litet avundsjuka på mig också nu när jag börjar bli smal? Det kanske är därför påhoppen ökar? Man börjar bli lite farlig i avseende på tjejerna. Du kan lika gärna hälla bensin på elden som någon sa. Och själv är jag avundsjuk på Hannah Graaf som kommer ut på lite. Just avundsjukan är en oerhörd kraft i livet. Det förstår man på ovanstående exempel. Sedan är såklart alla avundsjuka på miljonärerna och miljardärerna. Det är ruggiga grejer att verkligen beakta. Så vissa vill ju inte att jag styrketränar upp mig, för då kommer de att hoppa på mig ännu mer, typ som killarna håller på i Stockholmsförorterna och tuppar sig. Ja, det är rena helvetet bland hundarna. Och vi går ju på varann, inte östermalmarna, som är den verkliga fienden. Blinda ledda av blinda. Avundsjukan är överallt, man kan börja med att titta på sig själv, så förstår man.
Ofta brukar de stora börskrascherna komma i oktober, vi har sett det under 1900-talet. Ofta blir stämningen litet surare då än under Guds fina sommar. Börsen blir mörkrädd, vilket visar att även mörkret är en kraft här i livet. Kanske att Djävulens styrka ökar vinterhalvåret och Guds kraft avtar?
Man gifter sig i juni och skiljer sig i januari.
Både Magdalena, 44, och Hannah Graaf, 42, är egentligen naturliga brunetter som blekt sig för att slå an i media. I sin ungdom förstorade de brösten för utviken. Nu har de tagit bort silikonimplantaten och känner sig som klokare människor, men de fortsätter att bleka håret. Varför då?
Är det något Sverige tror på så är det systrarna Graaf. De är populärare än Gud, skulle man kunna säga. De har blivit något slags gudinnor för folket, och alla tycker att de är "jättebra". Hur de ser ut, vad de säger, vad de gör och så vidare.
När man väl är på fel ställe sedan på andra sidan, skulle jag tro att det är försent att ångra sig. Det tänker inte så många på. Man tar lättvindigt på livet litet till mans.
Kajorna signalerar i kväll att de är på gång, att hösten kommer snart. Jag tror de har något med Döden att göra. Kanske är Döden eller Mångudinnan deras gud. Kanske är det de som hämtar själar till andra sidan vintertid. Kanske är det deras egentliga uppdrag. De verkar gilla vintern bättre än sommaren i alla fall. Och mörkret uppskattar de mer än ljuset. Vad de i så fall gör nattetid, tror jag inte en enda människa på denna planet vet. Kanske förvandlas de till människor och festar på diverse gamla herrgårdar? Eller så jagar de själar i städerna.
Avundsjukan är överallt. Man märker när man är i butik vilka varor som är känsliga. När man tar en lyxprodukt, brukar det explodera någonstans i butiken. Likaså cigaretter är känsligt i Sverige. Som tur är röker inte jag. Och så får det väl förbli då. Och det är ju därför det är sura miner när man köper öl, för det är de ju också avundsjuka på, även personalen. Särskilt irriterande är det ju då med någon som är smal som köper öl, för denne har ju då inte fått sitt straff tycker man. Och då är man oförskämd mot denne istället. Här sitter jag liksom, och du ska hem och dricka. Orättvist. Och orättvist igen. Hundar dödar hundar i the dog-eat-dog society. Men ingen orkar bry sig om vad överklassen håller på med. Nej, så långt tänker man inte. Man är bara här och nu hela tiden. Som huggsugna reptiler som bara går på instinkt utan eftertanke. Så har samhället förvandlats till det totala helvetet här och nu, när personalen vill ha synpunkter till och med på vad vi fattiga köper. Då är idiotin total. Och det börjar lukta bankrutt om samhället. Det var det vi såg i Beirut häromdagen.
Och snart kanske vi har liknande scenarior i Sverige?
Människorna i Sverige, liksom i Libanon, är bankrutt. De ser inget, hör inget och kan inte tänka. När de sätter sig ned med Word får de inte fram ett ord. De går bara på rent hat och ren instinkt rätt ned i helvetet. Men i deras dödsannonser i DN står det sedan att de ska till himlen. Så märkligt. Det är väl typ det sista jag tror.
Avundsjukan är överallt. Helvetet är överallt. Kärleken har inte en chans i det här samhället, när butikerna är fulla "med dynamit" som tycks reta upp personalen till vansinne. Då lever vi i ett sinnessjukt land, när inte butikerna tycks klara sina egna varor på ett professionellt sätt.
Det är som i Monty Python-sketchen där sängförsäljaren inte tål höra ordet säng utan att få en papperspåse på huvudet.
Folk är galna. Det kanske är det som är hemligheten med Sverige?
När musiker sitter och applåderar andra musiker i Så mycket bättre, då är det ostbögeri. Ungefär som om cheddarosttillverkaren Kvibille skulle sitta och applådera prästosttillverkaren Arla i en konferenslokal på västkusten. Ni på Arla är helt fanatiska, ni är helt enkelt bättre än oss på Kvibille, eller ska vi säga lika fantastiska, ha ha ha. Då börjar det lukta rövslickeri, kartellbildning och mygel om alltihop. Ingen konkurrens i branschen är längre relevant. Man anser sig alla tillhöra vinnarna i samhället. Och det har man roligt åt. Mot oss andra. De i toppen ska vinna, publiken på botten förlora. Det tycks vara en naturlag. Man förnedrar tv-tittarna vecka efter vecka, men folk förstår inte det i sin enfald. Men till slut exploderar folks insikter, och då dör de här arroganta musikerna unga helt abrupt. Så brukar det se ut. I stora världen, liksom i Sverige.
