Tokyo i skymningen. Mount Fuji syns i bakgrunden. |
Det startar med en båtsightseeing i Tokyos stora
kanalsystem i Google maps. Himlen är alldeles grå. Ja, här luktar det Berlin. Och rymden.
Massor av 50-våningshus. Mitt första intryck är att jag befinner mig på en
annan planet långt ute i rymden.
I Japan är det vänstertrafik. Staden är välplanerad och
långt ifrån så rörig som jag befarade.
Spontant blir jag litet besviken på city, om jag nu är där.
Jag tycker det är litet som Västberga i Stockholm, fast mycket större. All work
and no pleasure.
Men Tokyo känns mycket rent, fräscht och välmående. Man till
och med cyklar här.
I vissa områden som t.ex. Ginza kan man fortfarande ana en
viss småstadskänsla från tiden som fiskeby.
Det är inte fullt så mycket kommers som jag trodde det
skulle vara. Butikerna ligger ganska sporadiskt utplacerade. Man undrar litet.
Är även Tokyo en installation?
Jag irrar omkring i massor av trista radhusförorter, men jag
hittar inget nöjescentrum. Jag tror inte att jag kommer att åka hit under min
livstid. Staden känns skittråkig om jag ska vara ärlig.
Då åker jag hellre en vecka till Stockholm. Det är mer drag
där. Där sparade vi in 20-30 000.
Först blir jag mycket imponerad av Tokyos storhet. Sedan
blir jag besviken på dess pyttighet. En motsatsernas stad alltså. Men litet av
en besvikelse. Jag hade väntat mig mer.
Nu tittar jag på finanskvarteret Marunouchi. Jaha, här
luktar det pengar, klass och lyx. Så trodde jag hela Tokyo skulle vara. Men det
är inte sådär jättemycket folk ute. Mindre faktiskt än på Storgatan i Nyköping.
Stämningen i Tokyo är ganska ljum och avslagen. Här är man inte på hugget just
nu.
Sedan Shinjuku, ett annat businesskvarter. Här luktar det
rätt för mig. Men det är ytterst sparsmakat med reklamskyltar på husen i Tokyo.
Jag kan inte se några neonskyltar heller, eller bildskärmar. I Shinjuku skulle
det enligt uppgift finnas hundratals barer. Jag ser inte en enda, men hittar
några 7-Elevenbutiker.
Sedan en titt på Hongkong.
Bra puls i staden, och massor av affärer, men stadens
hamnområde utstrålar en förfärlig sjaskighet.
Hela Hongkong är i behov av en uppfräschning.
Jag blir först mycket besviken på den stora asiatiska metropolen.
Även här finns det 7-Elevenbutiker. Gatorna är mycket smala
och enkelriktade. Det är bra drag i staden. Mycket folk ute. Det är en atmosfär
av liv. Men nästan inga uteserveringar.
Nu strövar jag i Central District, finanskvarteren. Här
är Hongkong något helt annat. Här liknar det Manhattan i New York.
Efter ett tag kommer Hongkong-känslan smygande och den
känslan är ganska läcker. Då förstår man något om världen som känns rätt bra.
Plötsligt känner man sig delaktig i storbusinessen.
Hongkong har uppenbarligen någon sorts magi.
Hongkong by dusk. |