Plastålderns baksida. |
Debatten om plasten i the plastic society har det senaste
året varit intensiv. Och kanske med viss rätt. Det blir otroligt mycket
plastavfall i ett hushåll. För mig en kasse i veckan att gå till
återvinningsstationen med. Och det gör jag. Jag sköter det.
Mest av ekonomiska skäl har jag alltid fyra tygkassar med
mig i min axelremsväska. De senaste fem åren har jag bara köpt två (2)
plastbärkassar totalt sett. Jag tar heller inte små gratispåsar i butik,
förutom de nödvändiga tunna till potatis och lök. Det mesta läggs alltså i
tygkassarna.
I köket använder jag Toppits ljusblå kraftiga 6-liters
fryspåsar. De är kanonbra. Dessa diskar jag mellan varven och torkar, ett
kökshack jag lärde mig av den danske miljardären Karsten Ree. På så sätt
behöver jag nu inte längre betala för köksplastpåsar. Jag har inte köpt några
på ett år. Förmodligen håller de jag har ett eller två år till. En utgift
mindre i hushållet.
Plastfilm i köket använder jag ytterst sällan. Istället
lägger jag maten i Icas diskbara stora plastcontainrar som håller år ut och år in. De
kostar väl ca 30-40 kr för två.
Istället för att köpa mineralvatten i butik, har jag två
urdruckna 50-centiliters Ramlösaflaskor jag fyller med kranvatten och sedan
ställer in i kylen. På sätt har jag alltid iskallt vatten att tillgå, utan att
PET-flaskor behöver cirkulera i samhället. Det är också ett plasthack. Och naturligtvis
även ett ekonomiskt hack. Jag använder heller aldrig engångsartiklar av plast,
som t.ex. plastmuggar och plastbestick.
Jag lägger soporna i tunna avfallspåsar istället för i tjocka
plastbärkassar. Sorteringspåsarna återanvänder jag gång på gång.
Sopsäcken med pantburkar slänger jag inte, utan tar med mig hem
igen och fyller upp på nytt.
En sista gest mot miljön är ju att man naturligtvis inte
slänger plastskräp på gator eller i naturen, vilket i och för sig är en gammal
sanning i sammanhanget.
I övrigt är plast ett hygieniskt, billigt och bra
förpackningsmaterial, det ska vi inte glömma bort.
Men det är klart, plasten ska inte hamna i haven, på
stränderna eller som koldioxid i luften. Och där sätter vi punkt.
Toppits fryspåsar går att diska och återanvända. |