 |
| Ned i kolgruvan! |
Tidigare sportjournalisten Ida Björnstad menar att det
ligger stenhårt arbete bakom de fina husen och de fina bilarna i NHL-världen. Det
kräver så stora uppoffringar att det är svårt att få familjelivet att gå ihop
bakom fasaden.
Okej, då vet vi.
Det är bara att sätta igång att jobba.
För framgång.
Hard work will
never betray you, är ett amerikanskt talesätt.
Triumph begins
with a try, är ett annat.
Sverige förlorar stjärnkrog på stjärnkrog skriver SvD i dag.
Tidigare har Restaurang Fäviken Magasinet lagt ned. Frantzén har stängt ned i
Gamla stan. Nu bommar även Volt på Östermalm igen.
Vad beror det här på?
Att de tar 250 kronor för en sallad och 3000 kronor för en
avsmakningsmeny?
Förmodligen handlar det om för höga priser i kombination med
att folk nu har lärt sig det här med gastronomi själva, tack vare alla
matlagningsprogram på tv och ett enormt utbud av prisvärda gourmetråvaror i
butikerna.
På så sätt är det samma tendens i Stockholm som i övriga
landet.
Man sparar sina krogpengar och sätter dem i en fond istället,
som Warren Buffett lärt oss.
Regeringen har ju sagt nu i sommar att de ser oroande
tendenser till att vinden i ekonomin mojnar. Tvärnit säger andra. Jag märker på
min fondportfölj också att det går väldigt, väldigt trögt på marknaden just nu.
Folk drar märkbart åt svångremmen. Och det man brukar dra in på först i
kärva tider, dire straits, är just krogbesöken, säger ekonomerna. Det
verkar som om folk överlag tagit rygg på spararna och blivit småsnåla. Alla
känner i det brutaliserade samhället att de vill ha en ekonomisk trygghet som
skydd.
I dåliga tider drar man ned på krogbesöken. I goda tider
vill man fira. Därför är finkrogarna de trendkänsligaste, skrev DN under
finanskrisen 2008.
Att Sverige nu förlorar stjärnkrog på stjärnkrog visar alltså
vart vi är på väg.
Det utmärkta programmet Lyxfällan har väl varit en ekonomisk
ögonöppnare för allmänheten också. Därför vill ingen gå i just den ”fällan”, vilket har en inbromsande effekt på marknaden.
Som en kuriositet kan nämnas att den kinesiska regimen vid olika
tillfällen försökt få befolkningen att röka och dricka mer och ibland även gjort
det obligatoriskt, just för att få fart på de ekonomiska hjulen i landet. Och så
var det ju även i 60-talets Sverige, att man gärna rökte, drack, gick på krogen
och alltid var på språng. Det var svensk ekonomis guldålder. I dagens samhällsklimat
är tendenserna de rakt motsatta på samtliga punkter. Och hur tror ni det går då?
Jo, det blir tvärnit.
 |
| Dilemmat. |
