torsdag 29 augusti 2019

K. R. I. S.

Tidningarna krisar just nu.











Kris kan översättas med kriminellas revansch i samhället.
Det här skriver jag i början av juni 2019.
Så här tokigt kan det vara i dagens Sverige:
Låt oss säga att Expressen blöder med 10 mille i månaden. Stämningen på ekonomiavdelningen känns dyster och gravlik. Slutet är nära.
Men till oss läsare kommunicerar journalisterna, att MUWAPE VANN VALET I UGANDA. Eller BRAND I ÅMÅL.
Vi gillar inte att prata om vår egen så viktiga ekonomi i detta land, men vi pratar gärna om Afrika och pyromaner.
Tidningarna misstänker, att om de är ärliga om sin dåliga ekonomi, kommer de onda uppretade svenskarna genast att sätta in dödsstöten och se till att drakarna går i konkurs. Därför tvingas tidningsfolket hålla skenet uppe in i det sista. Och det är Sverige i ett nötskal. Det väsentliga mörkar man alltid.
Måndag, tisdag, onsdag, torsdag kommer tidningen Metro ut som vanligt och ser ut som vanligt. Det är såklart business as usual. Naturligtvis, så funkar Sverige. Och Sverige funkar ju..
Men på fredagen ansöker man hux flux om konkurs vid Solna Tingsrätt.
Tre månader senare rapporterar SVT-text att Expressen måste spara 40 miljoner. Stora personalneddragningar väntar. Ett 75-årsfirande för tidningen ställs in. Chefredaktören Thomas Matsson får sparken.