Second sight

"En lapp på bordet. Till Kairo".

Författaren Björn Ranelid menar att ingen i Sverige har något att klaga på.

Vi har ju vatten i kran och kläder på kroppen.

Dessutom god mat och en förträfflig sjukvård.

Värre är det i Sudan.

Roger Waters i Pink Floyd skildrar dock det västeuropeiska välfärdslivet på ett litet annorlunda sätt i låten Nobody Home:

Jag har en liten svart anteckningsbok med mina dikter i.

Jag har en necessär med kam och tandborste.

Om jag är en snäll vovve slänger de åt mig ett ben.

Jag har kardborreknäppning på skorna.

Jag har svullna händer.

Jag har tjugo tv-kanaler fulla med skit.

Jag har elektrisk belysning.

Jag har ett sjätte sinne.

Jag har en enastående iakttagelseförmåga.

Därför vet jag att om jag ringer dig så kommer ingen att svara.

Waters är alltså av en annan uppfattning. Här låter det mer sorgset. Nästan som det hela skulle vara någon form av skämt eller ironi. I alla fall kan det uppfattas så när man sitter själv och känner sig deppad och det absolut inte finns något att se på tv eller göra. Roger Waters får det moderna livet att låta meningslöst. Och det är väl han som kniper poängen här.

Björn Ranelid resonerar förnumstigt och grötmyndigt. Som om vi människor saknade vilja och känslor och vore hundra procent rationella robotar av stål. Ranelid har uppenbarligen inte second sight. Och just det är väl en av hans allra svagaste punkter som författare. Att han inte har någon fantasi. Att han är naiv, aningslös och provinsiell.

Second sight betyder klärvoajans eller fjärrsyn, enligt ordboken.

Kairo i Egypten är 4000 år. En rätt gammal stad.

Den staden ska vi också ta en titt på i Google maps.

Mexico City är vid en jämförelse bara ca 700 år.

Peking är 3000 år som riktig stad, men människor har bebott själva platsen i 700 000 år. Fantastiskt!

Världens absolut äldsta kontinuerligt bebodda stad är Damaskus i Syrien med 2 miljoner invånare. Den är 11 000 år!

Här har vi nu lite att beta av innan vi dör.

Berlin är modernt och läckert. Imponerande men opersonligt. Känns som Europas Tokyo. Utstrålar tysk ingenjörskonst. Stora ytor, stora gator. En riktig bilstad. En rymdstad. Men häftigt. Cool high-tech-arkitektur. Jag har aldrig sett en sådan här modern stad förut. Allt är nybyggt inne i city. Wow!

Berlin är dubbelt så stort som Stor-Stockholm sett till antalet invånare. 3,5 miljoner bor här.

Tokyo måste ju vara något i samma stil.

Jag ser en strippklubb i centrum med svarta skyltar där det står Hollywood i guld.

Nu spanar jag på Kairo. Det är en mäktig upplevelse. Hela staden pulserar av liv och rörelse. Mycket atmosfär. Här har tiden stått stilla sedan The Summer of Love 1968. Här är man fortfarande vid liv. Man ger ett mycket världsvant intryck.

De fria ytorna beklädda med marmorplattor utanför Al Hakim-moskén är ett arkitektoniskt genidrag. Så ljuvligt att beskåda.

Kairo är enormt stort. Hit åker man för att få uppleva sin litenhet. Här känner man sig som en myra.

Det är världens 18:e största stad. Kairo är häftigt. En massiv upplevelse. Klart mäktigare som stad än t.ex. Stockholm eller Köpenhamn. Men det är klart, som europé kommer du aldrig in i det sociala livet här. Det får man räkna med.

För mig personligen känns Kairo som Gröna Lund. Jag gillar manana-mentaliteten här. Att allt går på lösa boliner och inte är så detaljstyrt. Lustigt nog är färgen grönt också vanligt förekommande.

Egyptierna har ett knepigt förhållande till alkohol. Officiellt dricker man inte, men man gör det i smyg. Det engelska slanguttrycket booze är härlett ur det egyptiska ordet ”boozah”, en spritdryck som i slutet av 1800-talet såldes helt öppet på gatorna i det muslimska landet med alkoholförbud.

Egyptiernas dubbelmoral i förhållande till alkohol är en liten slamkrypare inte många känner till i Europa.

Profeten Muhammed menade att alkohol och kvinnans skönhet är roten till det onda i världen. Det är för att stävja ondskan i samhället muslimer har ett alkoholförbud och kräver att kvinnor ska skyla sig.

I Egypten regnar det nästan aldrig. De får bara 80 mm per år. I Sverige får vi ca 650 mm per år, vilket även det är under det globala genomsnittet.

I morgon blir det Tokyo och Hongkong.

Ulf Lundell spelade på Skansen i går.

Låten Isabella tillägnade han Tok-Greta, ”ett föredöme för oss alla”.

Genom att säga precis det man förväntas säga som en utantilläxa, kan man lura vem som helst i denna värld tydligen.

Men om du säger sanningen kommer ingen att lyssna på dig, eller tro dig.

Alla är oroliga för klimatet. Men man är inte oroliga för sina själar.

Nu ska jag titta igenom tv-kanalerna och se hur mycket som är från Sverige. Ja det är ett program på 20 kanaler. Och det är en buskisföreställning med Stefan och Krister. Miljardärerna.

Ulf Lundell klagade i går under konserten över att Sverige har så fasansfullt dåliga tv-program. Och det har han ju rätt i. Och det är för att Sverige är ett litet, fattigt och utvecklingsstört land där man av tradition premierar dumheten. Då kan det inte bli annat än skit-tv.

Die dummen Schweden, säger tyskarna.

Det ligger mycket i det.