Överklassområdet Djursholm

Sveriges gräddhylla.

Läser några reportage i Expressen om Djursholm i Stockholm. De allra rikastes område i Sverige.

Fritidsintressena är golf, tennis, fina bilar och båtliv.

Det finns sociala problem i överklassområdet också.

Vissa förstår inte att man hälsar här, säger en gammal djursholmare irriterat.

Inte ens områdets rikaste man, Fredrik Lundberg, klarar den biten.

Han är jämt sur, säger någon.

Urinvånarna i området tvingas stå ut med ständiga renoveringsljud.

I ett hus har slipmaskinerna gått i sex år från morgon till kväll.

Tiggarna ger man nästan ingenting.

Många straffas med utfrysning i många år för att de inte följer spelreglerna.

Det är vanligt att även storfräsare hamnar i den sociala frysboxen.

Särskilt irriterad är man på de nyrika som inte beter sig enligt gängse konventioner. Man tycker att de kommer dit och spelar ”Allan” med sina miljoner.

Många äldre ställer sig frågan:

Vad har de överhuvudtaget här att göra?

Jag umgås inte med en enda i Djursholm. Jag känner mig totalt utanför, klagar Björn Ulvaeus från ABBA.

Den till åren komna Marina Davidsdotter avslöjar för Expressen att det är mycket skit bakom fasaderna: ”Kvinnor vågar inte skilja sig av rädsla för att förlora statuslivet.”

I dag avslöjar de unga för Expressen, att det de säger om drogkulturen här är helt sant. Vi drogar och knarkar för att klara pressen från vuxenvärlden.

En vecka senare blir en 16-årig djursholmsbo ihjälslagen med yxa av en jämnårig på en strand i Sollentuna. Förklaringen förövaren ger är att han kände för att döda någon. Båda killarna var elitstudenter med toppbetyg och tidigare ostraffade. Den mördade drömde om att bli psykolog.

Inte ens i Sveriges finaste område kommer man undan Djävulens svenska helvete.
Just i detta nu skriver Expressen; "Så skyddar de rika sina pengar från sina kära".
Vad kommer alltså först i denna värld?
Pengarna eller kärleken?