Jakten på den heliga graal

Enligt medeltida legender är den heliga graal den kalk, den bägare, ur vilken Jesus och lärjungarna drack vinet vid den sista måltiden, natten innan korsfästelsen. Enligt dessa berättelser var kalken gjord av en enda ädelsten och var utrustad med underbara och övernaturliga krafter. Därför har många i historien letat efter denna bägare.

SS-chefen Heinrich Himmler anställde historikern Otto Rahn för att leta efter graal. Den skulle ge Himmler superkrafter och hjälpa tyskarna vinna kriget. Himmler ordningsställde t.o.m. en piedestal i ett rum på slottet Wewelsburg där kalken skulle placeras efter att den hittats. Så säker var han på att nazisterna skulle finna den. Men nu gjorde de aldrig det, vilket kanske var tur.

I moderna tider brukar uttrycket ”den heliga graal” användas symboliskt för något slags framgångskoncept eller hemligt vapen som gör en oövervinnerlig på marknaden. Inom bantningen skulle den heliga graal vara en ny metod som garanterat gör alla smala. Och den metoden letar vi alla efter hela tiden. Och alla jagar även ständigt efter nya sätt att bli rika. I den bemärkelsen har vi en jakt på den heliga graal än idag. Dock har i denna sekulära epok ursprungsbetydelsen i viss mån glömts bort.

På tv dyker en dokumentär upp som hävdar att två kyrkobägare idag gör anspråk på att vara den äkta heliga graal. Den ena är Léonkalken som finns i San Isidorokyrkan i Léon i Spanien. Den andra är Valenciakalken som finns i katedralen i Valencia. En het debatt pågår mellan olika forskargrupper om vilken av dessa bägare som är den äkta. Det är mellan dessa två spelet nu står. Här kommer bilder som visar hur de ser ut. Notera att man anser att utsmyckningarna har tillkommit senare. Originalbägaren skulle i båda fallen endast vara den övre stenkoppen.

Léonkalken sägs vara den heliga graal.

Valenciakalken sägs vara den heliga graal.