Marie Plosjö, 43, målar
tekniskt sett mycket bra om man jämför med t.ex. Ulf Lundell. Med sin stora fascination
för kvinnokroppen fortsätter hon på sätt och vis där Gustav Klimt slutade för
hundra år sedan, men i popkonstversion.
Det handlar kanske fortfarande om kvinnans frigörelse. Det handlar kanske fortfarande om att tillåtas vara sexig.
Det handlar kanske fortfarande om kvinnans frigörelse. Det handlar kanske fortfarande om att tillåtas vara sexig.
Som eroticist
ligger Plosjö långt framme, även internationellt sett. Inte många har skildrat kvinnans sexighet så explicit som Marie. Det får hon konstnärliga poäng för.
Men när hon målar
”gulliga djur” eller popstjärnor, tycker jag att hon är ute litet i periferin.
Man kan ställa henne mot den bipoläre Mikael Persbrandts måleri, och finner då
att Persbrandt tycks skildra själens oerhörda ångest och problematisera, medan Plosjö tycks idealisera tillvaron.
Hon har ännu inte
nått den magiska gränsen för att vara riktigt världsklass, även om hon faktiskt
som enda svensk har haft en utställning på Caesars Palace i Las Vegas.
Det Marie skulle
behöva göra för att utvecklas är t.ex. att få in en djupare symbolik i sina
nakenstudier. Lägga till dödskallar, äpplen, nycklar och svarta pantrar till de
nakna kvinnorna, så att bilderna blir mer mångtydiga och åskådaren får tänka till
litet. Men hon ser ut att ha roligt på jobbet i alla fall, och tillför mer än Sveriges byråkrater.
Nu tittar vi på hennes bilder.
Nu tittar vi på hennes bilder.
Galleriet:
1. "Liberty" Marie Plosjö |
2. "Territory" Marie Plosjö |
3. "Changing" Marie Plosjö |
4. "Dark Bunny" Marie Plosjö |
5. "From Behind" Marie Plosjö |
6. "Free Your Soul" Marie Plosjö |
7. "Sinoala" Marie Plosjö |
8. "Viva Vagina" Marie Plosjö |
9. "Mick" Marie Plosjö |
10. "Snoop" Marie Plosjö |
11. "Depp" Marie Plosjö |