Tellus 729: januari 2020

fredag 31 januari 2020

Corona hotar Sverige

Svensk media rapporterar om ett coronafall i
Jönköping. Jag föreställer mig det så här.
Illustration: Patrik Nyberg

PVRIS - Hallucinations

Pvris ska uttalas "Paris" och är ett band från Lowell i Massachusetts. Hallucinations är förra årets bästa poplåt enligt mig.

Portugal The Man - Purple Yellow Red & Blue

När jag såg den första videon med Portugal The Man, tänkte jag att det här är ett klockrent sundsvallsband. Men de visade sig vara från Alaska. Genomgående bra musik från dem. Men jag undrar varför de inte spelas av svensk kommersiell radio.

Gossip - En Mikael Persbrandt-utställning

Inledning:

Mikael Persbrandt, 56, målar expressionistiskt, impressionistiskt och med en dragning åt Francis Bacons förvridna värld. Det är ångestladdade bilder och en mörk människosyn som skildras. Persbrandts konst ligger väldigt långt från till exempel Marie Plosjös ytlighet. Han försöker se bakom den vackra fasaden och vill avslöja vad som finns på djupet, under civilisationsfernissan.

Enligt egen uppgift räddade konsten honom från att gå ned sig i drogträsket.

Persbrandts målningar är på många sätt intressanta i sin mångtydighet, men han kanske skulle behöva bli litet klarare i sitt gestaltande. Det är en tanke jag har.

Jag tycker inte riktigt att han hittat en vinnande stil än, men det kommer nog. Potential finns.
Faktum är att när jag sammanställer denna utställning, så känner jag mig väldigt illa berörd. Ja, även rent fysiskt. Det visar att bilderna har en dold kraftfullhet.
Bra Mikael. Fortsätt.

Galleriet:

1. "Skogen"
Mikael Persbrandt

2. "Pojke på tåg"
Mikael Persbrandt

3. "Pappan"
Mikael Persbrandt

4. "Anterior"
Mikael Persbrandt

5. "Gossip"
Mikael Persbrandt

6. "Ruus"
Mikael Persbrandt

7. "Restauranten"
Mikael Persbrandt

8. "Chanel"
Mikael Persbrandt

9. "Logen"
Mikael Persbrandt

10. "Gentlemen´s Restroom"
Mikael Persbrandt

11. "Bacon"
Mikael Persbrandt

Mikael Persbrandt

tisdag 28 januari 2020

Vykort från Wien - En Adolf Hitler-utställning

Inledning:

I debatten bland de lärde och forskarna sågas Adolf Hitler (1889-1945) totalt som en ren nolla inom konsten, men jag själv har en avvikande åsikt. Hitler saknade inte alls kvaliteter, men han saknade motiv.

Rent tekniskt tycker jag hans akvareller håller mycket hög klass, men motiven är ju kanske inte så spännande. Han målade som en arkitekt idag målar byggprospekt som ska se bra ut.

Men vid den här tiden var Hitler bara 20-25 år, och levde under mycket knappa omständigheter, till skillnad från andra konstnärer och målare med utbildning, ateljé och resurser. Ändå kan man konstatera att den senare mästaren Vassily Kandinsky, runt 1910 målade i samma stil som Hitler, mest landskap och hus. Kandinsky kom in på abstraktion först senare, och hittade där något eget som han kunde utveckla.

Hitler målade ju sina alster för att sälja till enkelt folk på gatan som vykort för en liten slant. Det måste man komma ihåg. En annan samtida konstnär, Gustav Klimt, målade för den rika överklassen, och då blir ju infallsvinkeln en helt annan.

Med detta i åtanke, hade även Adolf Hitler mycket väl kunnat bli en mästare inom måleriet, om han kommit in på konsthögskolan i Wien och fått de rätta uppdragsgivarna.

Hitler målade mestadels realistiskt och ansågs därför ointressant av den tidens konstexperter, som vurmade för de nya modernistiska trenderna.

När Hitler senare kom till makten tog han hämnd på modernisterna och bannlyste all modern ”degenererad” konst. Nazisterna ordnade en stor utställning med abstrakt konst, där man gjorde sig lustiga över den nya sjukliga konsten. Tavlorna hängdes upp huller om buller och skulle visa på konstnärernas bakomliggande vansinne. Dessutom anklagade man ”de moderna” för att vara del av en konspiration mot samhällets moral. Två miljoner tyskar såg denna utställning, och de flesta höll då med om att modernismen faktiskt var ”sinnessjuk”.

Däremot hyllade nazisterna barockmålaren Johannes Vermeer, som var ultrarealist.

Handlade nazismen egentligen om en kränkt, hämndlysten konstnär?

Det är en fråga man i det här sammanhanget kan ställa sig.

Refuseringen av Adolf Hitler kom i alla fall att sluta med förskräckelse. Men det är en annan historia. Nu tittar vi på hans målningar, så får ni bedöma själva vad han gick för.

Galleriet:

1. "Kvinnoporträtt"
Adolf Hitler

2. "Gata"
Adolf Hitler

3. "Kontorsmän"
Adolf Hitler

4. "Slottet"
Adolf Hitler

5. "Historisk byggnad"
Adolf Hitler

6. "Parlamentet"
Adolf Hitler

7. "By"
Adolf Hitler

8. "By II"
Adolf Hitler

9. "Lada"
Adolf Hitler

10. "Stilleben"
Adolf Hitler

11. "Skiss av ett vattentorn."
Adolf Hitler

Tysklands diktator Adolf Hitler år 1933.

Swedish Erotica - En Marie Plosjö-utställning

Inledning:

Marie Plosjö, 43, målar tekniskt sett mycket bra om man jämför med t.ex. Ulf Lundell. Med sin stora fascination för kvinnokroppen fortsätter hon på sätt och vis där Gustav Klimt slutade för hundra år sedan, men i popkonstversion.
Det handlar kanske fortfarande om kvinnans frigörelse. Det handlar kanske fortfarande om att tillåtas vara sexig.

Som eroticist ligger Plosjö långt framme, även internationellt sett. Inte många har skildrat kvinnans sexighet så explicit som Marie. Det får hon konstnärliga poäng för.

Men när hon målar ”gulliga djur” eller popstjärnor, tycker jag att hon är ute litet i periferin. Man kan ställa henne mot den bipoläre Mikael Persbrandts måleri, och finner då att Persbrandt tycks skildra själens oerhörda ångest och problematisera, medan Plosjö tycks idealisera tillvaron.

Hon har ännu inte nått den magiska gränsen för att vara riktigt världsklass, även om hon faktiskt som enda svensk har haft en utställning på Caesars Palace i Las Vegas.

Det Marie skulle behöva göra för att utvecklas är t.ex. att få in en djupare symbolik i sina nakenstudier. Lägga till dödskallar, äpplen, nycklar och svarta pantrar till de nakna kvinnorna, så att bilderna blir mer mångtydiga och åskådaren får tänka till litet. Men hon ser ut att ha roligt på jobbet i alla fall, och tillför mer än Sveriges byråkrater.
Nu tittar vi på hennes bilder.

Galleriet:

1. "Liberty"
Marie Plosjö

2. "Territory"
Marie Plosjö

3. "Changing"
Marie Plosjö

4. "Dark Bunny"
Marie Plosjö

5. "From Behind"
Marie Plosjö

6. "Free Your Soul"
Marie Plosjö

7. "Sinoala"
Marie Plosjö

8. "Viva Vagina"
Marie Plosjö

9. "Mick"
Marie Plosjö

10. "Snoop"
Marie Plosjö

11. "Depp"
Marie Plosjö

Marie Plosjö t.h.

måndag 27 januari 2020

Freya´s Tears - En Gustav Klimt-utställning

Inledning:

Gustav Klimt (1862-1918) tror jag ingen av er blir besviken på. Han var symbolist och jugendmålare av mycket hög rang. Något kontroversiell under sin levnad och en banbrytare för den spirande modernismen

Jag vet inte om han var av judisk härkomst, det är svårt att få fram uppgifter på, men han skildrade den mäktiga judiska eliten i Wien runt år 1900. Hans konstnärsskap har kallats startskottet för den moderna kvinnan.

När Adolf Hitler (1889-1945) målade vykort med landskap i akvarell, som han sålde på gatan för några pfennig styck, målade Klimt jättedukar med vackra gyllene nakna judinnor ur societeten i olja, och firade stora triumfer i hela Europa. De levde då i samma stad – Wien. 30 år senare kom hämnden. Nu ringer kyrkklockorna. Det var väl just denna fond med rika utsvävande judar, som levde i excess, som retade upp den då fattige och mycket utsatte unge Hitler. Hitler som tvingades leva på dåligt betalda ströjobb och bo på ungkarlshotell, där råttor var enda sällskapet. En extrem förnedring.
Även om jag inte ska sitta här och på något sätt försvara Förintelsen, så är det ju inte särskilt svårt att förstå psykologin bakom den, om man har den historiska bakgrunden klar för sig.

Ett annat sammanträffande är att Gustav Klimt var utbildad just på den konsthögskola i Wien där Adolf Hitler inte kom in.

Klimts fantastiska målning Portrait of Adele Bloch-Bauer I från 1907, gick under klubban för nästan 1,5 miljarder kronor 2006, och hänger nu på Neue Galerie i New York.

Generellt betingar Klimts målningar extremt höga priser när de någon enstaka gång auktioneras ut.

Galleriet: