fredag 28 november 2008

Idyll eller tio små negerpojkar?


Alla känner alla.
Man träffas jämnt på byns lilla krog och skrattar, skrålar och skålar.
Allt är såååå treeeevligt!
Men så plötsligt börjar liken dyka upp.
Ett lik, två lik, tre lik, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, och till sist tio.
Ingen fattar någonting.
Vi som hade så kul!
Mitt i det gemytliga finns nu helt oväntat en seriemördare.
Vad har hänt?
Polisen står utan en ledtråd och famlar i totalt mörker.
Det handlar givetvis om svartsjukan som alltid. En rent diabolisk svartsjuka som gömmer sig någonstans bland de gamla trähusen.
Och om svartsjukan finns närvarande så finns där också en mycket vacker kvinna.
Det är smala Joanne det, byns enda skönhet, med blont, burrigt hår och förtjusande spetsiga bröst som alla killar i byn dräglar över. Hon är ständigt på gott humör och flörtar med alla som om allt var skapat enkom för henne här i världen. Hon har varit med varenda kille i byn. Alla utom en; Bengt-Åke,22.
Och det är givetvis han som har tagit fram och slipat kniven. En efter en plockar han sina förhatliga konkurrenter som tio små negerpojkar och idyllen förvandlas till rena Agatha Christie-deckaren.
Det här är en alldeles sann historia hämtad från någonstans i Sverige.
Lärdomen är att vi inget ser, inget förstår av vad som pågår i samhället förrän vi hittar kropparna.
Vi flamsar omkring som blinda och tror att allt är frid och fröjd i vår lilla håla. Så ser det visserligen ut på ytan, men det brukar sällan vara fallet på djupet.
Det bor en potentiell psykopat i oss alla som dyker upp under olyckliga omständigheter.
Den latenta galenskapen är insatsen på den sexuella arenan. Den kan drabba vem som helst som deltar i spelet. Ingen går egentligen säker.
Lust är en ganska farlig roulette som oftast alstrar fler förlorare än vinnare.