 |
| La grande bouffe. |
Precis som jag förutspådde för en månad sedan i en krönika här på bloggen, har nu Blondinbella fallit. Hon är nära konkurs, sparkar sin personal och tvingas sälja lyxhuset.
Lyxbyggaren Oscar Engelbert krisar också. Oscar Properties-aktien
är nere i 6 kronor på börsen. Pengarna är slut. En faktura på 600 miljoner till
Stockholms stad är inte betald. VD:n Engelbert går ut i ett pressmeddelande och
säger att han ska jobba gratis i ett år.
Dessa två stories ur verkligheten påminner om rapparen
Jaffar Byn när han sjunger: Djävulen tog mig på en resa till toppen. Sedan tog
han mig tillbaka till botten.
Precis så verkar det gå till här i världen.
En efter en ser vi dem falla.
Trött och håglöst i TV4:s Expeditionen.
Till och med Dr Phil ser gubbigt stel ut.
Komikern Fredrik Wikingsson och chefsekonomen Annika Winsth
börjar se deprimerade ut.
Är försvunnen energi det nya nya?
Det är ju egentligen fotbollssupportrarna som är ”the fools
on the hill”. Just det ingen vill vara.
En uppklädd gasellik vacker kvinna är ju litet vassare än en
smörgåstårta.
Ändå visar svensk tv samma tendenser till hetsätning som
filmen Brakfesten, där huvudpersonerna stänger in sig i ett stort hus i Paris för
att äta ihjäl sig.
Jättelika tårtor.
Laxfilé hela tiden.
Bara lyxmat.
Michelinkockar.
Leva för att äta, inte äta för att leva. Det är
grosshandlarstil á la svenskt 1920-tal. Eller Ann-Sofie Nybergs 1970-tal. Min
egen mor. Som tycker att mat är livets högsta goda. Man kör däremot inte så många
Friskis & Svettis-pass i tv. Vore det inte bättre att visa det?
SvD i sin tur är väldigt fixerade vid rödvin.
Alla har backat in i La grande bouffe-hörnet, och nu är det
kein Zurück på den punkten.
Det är bara wine and dine som gäller i samhället.
Det är som om vi ville ta igen en flertusenårig svält så
snabbt vi bara kan. Mår man litet dåligt tvingas man ta rygg på mat och
vin-maffian, det finns inte längre några andra utvägar.
Den här Brakfesten-trenden som växer sig allt starkare är
även den ett fall.
Toast Skagen heter smörgåsen som kocken Tore Wretman lanserade på
1950-talet.
I Nyhetsmorgon föreslår de att man ska ha ostron och vitt
vin till brunch i morgon.
Jag tar hellre en räkomelett med spenat och broccoli.
Det är fler som har problem med narkotika än alkohol i
Sverige. 675 000 har brukat otillåten narkotika det senaste året.
450 000 har alkoholproblem.
Precis som vi sett i USA ökar missbruket av receptbelagda
opioider i Sverige, rapporterar NOA i Malou efter tio.
Varför är vi så rädda för att dö, frågar sig ärkebiskop Antje
Jackelén i Malou.
Kanske därför att ingen tror på Robert Lind i Kramfors.
Inte ens Jehovas vittnen får sitt manna från himlen, sin
starka tro till trots, utan de tvingas likt alla andra söka bidrag från staten,
enligt lagen om stöd till trossamfund. Ja, det är ju litet patetiskt att staten
måste gå in och hjälpa kristna. Det borde väl deras frälsare kunna fixa åt dem.
Annars är vi ju lika goda kålsupare hela högen, både trogna och otrogna. Det
här visar hur diabolisk den nya globala kapitalismen är till sin natur, och att
Gud och Jesus satts ur spel. Inte ens högre makter kan hjälpa de sina längre,
trots böner och kyrkobesök i församlingarna.
Är inte det litet märkligt?
Det enda goda i kapitalismens värld är arbete och
investeringar, inte böner.
Och om inte Jesus kan greja stålar till sina efterföljare,
så får väl de kristna bli socialister och marxister.
Vad behöver du i en kapitalistisk värld?
1. Statsbidrag
X. Arbete
2. Kapital
Där garvade kristdemokraten Ebba Busch Thor i direktsändning.
