Idyll eller tio små negerpojkar?

Alla känner alla.
Man träffas jämnt på byns lilla krog och skrattar, skrålar och skålar.
Allt är såååå treeeevligt!
Men så plötsligt börjar liken dyka upp.
Ett lik, två lik, tre lik, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, och till sist tio.
Ingen fattar någonting.
Vi som hade så kul!
Mitt i det gemytliga finns nu helt oväntat en seriemördare.
Vad har hänt?
Polisen står utan en ledtråd och famlar i totalt mörker.
Det handlar givetvis om svartsjukan som alltid. En rent diabolisk svartsjuka som gömmer sig någonstans bland de gamla trähusen.
Och om svartsjukan finns närvarande så finns där också en mycket vacker kvinna.
Det är smala Joanne det, byns enda skönhet, med blont, burrigt hår och förtjusande spetsiga bröst som alla killar i byn dräglar över. Hon är ständigt på gott humör och flörtar med alla som om allt var skapat enkom för henne här i världen. Hon har varit med varenda kille i byn. Alla utom en; Bengt-Åke,22.
Och det är givetvis han som har tagit fram och slipat kniven. En efter en plockar han sina förhatliga konkurrenter som tio små negerpojkar och idyllen förvandlas till rena Agatha Christie-deckaren.
Det här är en alldeles sann historia hämtad från någonstans i Sverige.
Lärdomen är att vi inget ser, inget förstår av vad som pågår i samhället förrän vi hittar kropparna.
Vi flamsar omkring som blinda och tror att allt är frid och fröjd i vår lilla håla. Så ser det visserligen ut på ytan, men det brukar sällan vara fallet på djupet.
Det bor en potentiell psykopat i oss alla som dyker upp under olyckliga omständigheter.
Den latenta galenskapen är insatsen på den sexuella arenan. Den kan drabba vem som helst som deltar i spelet. Ingen går egentligen säker.

Lust är en ganska farlig roulette som oftast alstrar fler förlorare än vinnare.

Sverige hjälper

Hur ska vi kunna hjälpa Afrika när vi inte har en siffra rätt i våra egna liv och i slutänden inte ens kommer att kunna hjälpa oss själva? Det är den stora frågan.
Afrika, en kontinent Europa konsekvent har ödelagt och plundrat under flera hundra års tid.
Dom enda som har klarat sig helskinnade från sekler av attacker är bushmännen som lyckats hålla sig undan från den vite mannen.
Men nu är det dags att Sverige hjälper!
Jag föreslår att vi skickar dit svenska poliser, präster, whiskey och vapen.
Det är ju så vi löser våra egna problem, så det borde funka för afrikanerna också.
Poliserna och prästerna kanske går att helsteka eller grilla? Whiskeyn kan dom skölja ner skiten med och vapen är väl alltid bra att ha?
Eller så skeppar vi ner några båtlaster svenska lucior som kan sprida litet ljus och hopp över den mörka kontinenten.
Tänk er ett megatåg på 2000 blonda ljusbärare utrustade med första hjälpen; glögg, pepparkakor och lussebullar, hela vägen genom öknen från Alexandria till Goda Hoppsudden!
Det skulle ju frälsa svartingarna direkt!
Så mycken fägring har de aldrig sett!
Och så goda pepparkakor sedan!
I övrigt har vi ju mycket gammalt skräp i vårt armélager som vi skulle behöva bli av med.
Ner med den konserverade ärtsoppan och pastejen till Afrika! Det duger väl åt dom?
Komplettera med lite tandborstar, tandtråd, gamla läderkulor och uttjänta fotbollsskor så är hjälppaketet fulländat!
Mer kan vi rimligen inte göra.

Men det är väl gott så?

Livet är ett enda jättelikt bondfångeri

Ebbot i Soundtrack of our lives frågar sig i dag om allt är en bluff egentligen.
Hehe, bra fråga. Jag ska försöka besvara den.
Så här ligger det till…
Den officiella bilden av livet som dom försöker slå i oss är i varje fall mycket av en bluff.
Ju fortare man inser det, desto bättre är det för en själv.
Här kommer en liten lista på fenomen som jag vet eller anser vara bluffar;
Vetenskapen – bluff
Förnuftstron – bluff
Slumpteorin – bluff
Fåfängan – bluff
Hollywood – bluff
Stjärnkulten – bluff
Börsen – bluff
Läkemedelsindustrin – bluff
Psykiatrin – bluff
TV – bluff
Radio – bluff
Sex – bluff
Kostcirkeln – bluff
Kvällspressen – bluff
Deckare – bluff
Listan kan göras hur lång som helst, men dessa exempel får räcka som små väckarklockor.
Ja, ett till kan ni få; DN skriver idag att en aningslös 73-årig dam lät sig övertalas att placera alla sina besparingar, en miljon kronor, hos ACTA. Dom garanterade en fin och säker avkastning. Nu mitt i finanskrisen är det 50 000 kvar av hennes miljon och ingen kan eller vill längre hjälpa henne.
Det är det jag säger; livet är ett enda jättelikt bondfångeri. Har man det klart för sig är man bättre rustad för framtiden. Då blir man inte lika lurad i längden.

Den förlorade generationen

Har i dag läst om två kvinnliga 41-åringar som båda har hamnat i djupa livskriser. En studerade till präst när hon drabbades av kronisk trötthet och blev förtidspensionerad. En var marknadsförare när hon gick in i väggen.
Det är väl det här som kommer nu för 60-talisterna, den förlorade generationen, som inte bemödade sig med att tänka själva utan gick på det kommersiella och anpassade sig rätt av.
Många av oss kan vara på väg in i väggen nu, eller riskerar att hamna där av naturliga orsaker.
Vi gjorde aldrig uppror. Vi ifrågasatte aldrig. Vi var för godtrogna. Vi kom in fel i samhället.
Vi orkade aldrig finna vår egen väg genom livet och det är det som börjar slå tillbaka nu.
Vi såg inga andra ideal än konsumtion.
Vi trodde att Sverige var färdigbyggt, att allt stod uppdukat för oss och att vi inte behövde engagera oss i något. Vi lydde alltid order och gjorde som vi blev tillsagda.
Nu tvingas vi tänka om i allt större utsträckning när vi märker att något är fel i våra liv.
Jag misstänker att det här kan bli en hel våg framöver.
Den superegoistiska och superkommersiella 60-talsgenerationen försummade sin egen identitet och integritet och nu börjar den känna sig bestulen på något den tog för givet, men egentligen aldrig hade. Något vi borde ha försökt att erövra.
Vi fajtades aldrig för våra rättigheter. Vi trodde att allt var klart, att vi inte behövde göra något själva.
Vi 60-talister gick på en riktig blåsning i livet av flera olika skäl. Det är det som börjar gå upp för allt fler nu. Och nu börjar det bli bråttom.
Vi var den generation som splittrades totalt i vårt inträde i vuxenlivet. Därför är vi utlämnade åt oss själva i dag. Vi har inget gemensamt att bygga på längre. Vi var alltför blåögda i vår tro på att företagen och systemet skulle fixa våra liv. Vi borde ha trott på oss själva istället. Vår egen uppgift och vår egen inre röst.
Nu är det tyvärr så att många sitter havererade och på något sätt måste befria sig från såväl kommersialismen och systemet för att hitta tillbaka till sig själva, vilket inte är lätt.
Men det är enda chansen. Jag misstänker att det här kommer att bli en jättegrej framöver med alla vilsna själar som måste hitta något äkta att tro och bygga på.
Det var något vi 60-talister missade, något som hör ungdomen till, nämligen upproret.
Det är ytterst få av oss som lyckats bryta någon ny mark i offentlighetens ljus. Ingen har velat bli fixstjärna för något nytt, något provokativt eller någon rörelse. Det är skrämmande tomt på den fronten.
Reinfeldt och Borg har dock lyckats. Lyckats anpassa sig. Men vad tillför dom? Vad har dom att säga oss andra?
40-talisterna frambringade en rad lysande personligheter och stora namn inom kulturen.
Men vad av intresse har det blivit av 60-talisterna?
Ingenting.
Det är det som är så typiskt för oss. Vi hemsöks fortfarande av jätteproppen Orvar och deras gamla ungdomshjältar. Det är sorgligt, ingenting annat.
Vi blev väl lurade av Per Gessle, 59:a, allihop…
Killinggänget är födda på 60-talet, liksom Stefan Sundström, men vilka handlar det i övrigt om i dag? 51:an Öijer, 44:an Guillou, 50:an Plura, 49:an Lundell, osv, osv.
Sverige är ett rent gubbvälde i dag, hur länge ska vi finna oss i det?
När kommer nästa generation in i bilden egentligen?
Måste vi verkligen vänta på så kallad ”naturlig avgång”? Är det så illa?
Två 60-talister som tillhör undantagen och har gjort några små halvhjärtade försök är Claes Holmström och Per Hagman.
Så här står det på baksidan på boken Tredje stenen från solen av Claes Holmström;
Han är en drömmare och mytoman som äger åtskilliga talanger men saknar en avgörande förmåga att omsätta dem till något värdefullt. Istället blir han hela tiden distraherad av små oväsentligheter som tycks uppta det mesta av hans tid.
Överöst av mediasamhällets utbud förälskar han sig i en tjej på MTV och vid ett tillfälle får han till och med höra att han skulle vara mer intresserad av filmer och skivor än av verkliga människor.
Det sammanfattar väl 60-talisterna rätt bra?
Vi sålde oss. Vi gick på allting. Vi lyckades inte sätta vårt avtryck på samhället, och det är därför vi inte trivs i dag.
Och dom som kommer efter oss nu, dom små idolerna, är ännu fjantigare än vad vi var. Dom framför i sin barnteater grejer från jätteproppen Orvars svunna tid, 40-talisternas grejer.
”Utvecklingen”, om man nu överhuvudtaget kan tala om en sådan, går käpprätt åt helvete.
Det blir i princip bara värre och värre. Vinet förvandlas i rask takt till grumligt vatten.
Är det ingen som ser det?
Är det ingen som orkar göra något?

Wheel of Fortune

Det är många som dras med i det pågående fallet. AIG, Lehman, Carnegie, East Capital, Swedbank, SEB och hela världens bilindustri. Många av dom det har gått väldigt bra för tidigare har plötsligt jätteproblem.
Fru Fortunas lyckohjul välver runt med full kraft nu.
Stjärnorna faller över Norrland, och i Kalifornien brinner deras drömslott.
I Santa Barbara City College går 200 svenska ungdomar.
Dom lär sig alla USA:s presidenter, inkomstligan i porrbranschen, och till sist får dom ett diplom i teater och dans. Sedan är de ready for business.
Johannes Döparen påstod på sin tid att träd som bär dålig frukt alltid huggs ner.
Det har man ju sett några exempel på genom åren, särskilt i showbiz, men nu verkar det ske överallt.
Världens drogputtar dör nästan alltid unga; 40-50 någonting. Så har det varit i alla tider och är än i dag.
Att undvika alkohol är ett klart smart drag om man vill gå litet längre här i livet. Det bevisar historien.
Det är många som har fått betala ett högt pris för sina glappkäftar genom tiderna. Det är ett av historiens vanligaste teman rentav. Magnus Jacob Crusenstolpe, 1795-1865, fick tre år på fästning för ett skämt om att Karl XIV Johan ”vanhelgade” sabbaten, med en olämplig ämbetsmannautnämning på en söndag. Norman Mailer blev jagad av Scotland Yard för sin antikrigsroman De nakna och de döda. Samma öde drabbade den provocerande ståupparen Lenny Bruce, men då var det FBI som var i farten. Johannes Döparen i sin tur blev halshuggen efter kritik av ett incestuöst kungabröllop. Aftonbladet sågs som oerhört utmanande mot överheten när den startades upp på 1830-talet och drogs in ett flertal gånger. Exemplen är otaliga. Allt man säger kan man i värsta fall få äta upp.
En del påstår ju att ordet är världens farligaste vapen...

Är teokratin Iran en mönsterstat?

Iran är ju officiellt ett mycket fattigare land än Sverige. Dom ligger på 85:e plats i välståndsligan med sin genomsnittsinkomst på 18 000 kr om året, medan vi ligger på åttonde plats med våra 260 000 kronor per år.
Men detta är inte riktigt hela sanningen. Inkomsterna för iranierna är visserligen små, men utgifterna är ännu lägre eftersom alla är fattiga. Dom kan i stort sett unna sig samma saker som vi, bortsett kanske från längre New Yorkvistelser och BMW:s. I övrigt är Iran ett välskött land, rentav en mönsterstat. Bland annat av den anledningen att alkohol är totalförbjudet, en mycket klok åtgärd av mullorna och regeringen. Inte alltid så kul för folket, men desto nyttigare.
Och så är Iran en teokrati dvs. en Gudsstat där landets lagar utgår från Koranen. Litet kontroversiellt för oss kanske, men det har utan tvekan en positiv effekt på befolkningen. Där behöver man aldrig känna sig vilsen. Där vet man vad som gäller hela livet, nämligen att följa Koranen och tjäna Gud från vaggan till graven. Det medför något som för oss liknar stora begränsningar i livet, men också stor trygghet i och med att det är samma spelregler för alla.
I denna sin filosofi är Iran självfallet skjutjärnsstatens USA:s raka motsats. Inte undra på att dom ständigt ligger i luven på varandra. Och om Iran är världens enda existerande riktiga Gudsstat, vem tjänar då deras ärkefiende USA?
Det får ni lista ut själva…
Ofta ses ju Sverige som världens främsta mönsterstat, men jag tror den bilden är oriktig. Vi gör ju hela tiden vårt yttersta för att utvecklas mer och mer i riktning mot vår storebror USA, vilket tyder på att vi inte alls känner oss nöjda med oss själva. Kanske skulle vi må bättre av att följa Irans väg? Det är inte omöjligt.
Det var som bekant i trakterna av Iran-Irak civilisationen föddes för ca 8 000-10 000 år sedan.
Det var här man uppfann vinet, ölet, hjulet och skrivkonsten. Vissa troende forskare har till och med härlett Edens lustgård till det gamla Iran. Det här är kulturens verkliga vagga.
Och fajten mellan USA och Iran blir då som en fajt mellan en muterad, beväpnad jättebebis mot en uråldrig vis man. Utgången är oviss.
USA befinner sig mentalt där Iran-Irak befann sig för ca 4 000 år sedan, på Babylons tid; i sin späda ungdom, i en syndens epok Iran har passerat för länge sedan. I själva verket är det Iran som är världens modernaste nation - och samtidigt den anrikaste.
USA som i sin infantilitet bara begriper sig på muskler, tunga vapen och pengar har egentligen ingenting att lära oss svenskar. Det är det vi måste börja inse. Vi tittar år fel håll som vanligt.
Fotnot: Det gamla Babylon är numera inneslutet i en amerikansk armébas.

Begärets slaveri och frihetens väg

Överallt där dom har oss fast, där tar dom rejält betalt.
Alltså gäller det att inte sitta fast på någonting. Då får månglarna i templet problem.
På alla varor och tjänster där man sitter i saxen höjer dom och höjer. Som med cigg, snus, hårklippning och elen bland annat.
På de varor och tjänster som vi ratar, sänker dom och sänker för att locka oss tillbaka i fällan. Det gäller exempelvis hemelektronik, dvd-filmer, choklad, chips och nu även kött.
Deras målsättning är helt klar. Den är att suga ut arbetarna till sista kronan om dom bara kan.
Och dom lockar oss och pockar oss för att så att säga bli abonnenter på så många ting som möjligt i livet. Det var det som Rousseau beskrev som att folket satt fast i ett begärets slaveri och att kapitalisterna givetvis utnyttjar detta till max. Kultur och konst såg han bara som broderier på trälarnas kättingar.
Ghandi sa att det är vår egen ofullkomlighet som håller oss nere i världen. Det tror jag kan vara sant. Därför gäller det att befria sig från så många kommersiella band som möjligt i sitt liv.
Det kan vara det som är själva vägen till friheten…

Har ni hört den om prästen?

Har ni hört den om Blekingeprästen som kollapsade på en begravning just i samma ögonblick som han förkunnade; ”Av jord är du kommen. Jord skall du åter varda”?
Eller den om TV4-meteorologen som fick diarré under sändning och var tvungen att rusa iväg på toaletten, men inte hann riktigt ända fram…
Eller den om SVT-meteorologen som blev av med rösten när han mässade över lågtrycken och började kraxa som en kråka.
Och så har vi ju såklart lekledaren i ordjakten som spydde två gånger i följd rätt in i kameran – live!
Exemplen handlar definitivt inte om skojfriskt publikfrieri.
Men det är väldigt bra historier. Talande på något sätt…
Jag ska berätta dom i sin helhet någon gång så ni kan fundera litet över innebörden.
Vad var det Agnetha Fältskog sjöng för några år sedan?
“There´s something going on”?
Kan det handla om att avslöja falskheten måhända?

Noterat

På den onormala maskeraden ska man vara normal.
På den normala maskeraden ska man vara onormal.
Så lustiga äro de små grodorna.

Sociala konventioner kan man visserligen följa om man vill, men man ska inte tro på dom som sanningar.

Politiker är riktiga slit-och-slängvaror. Ungefär som porrstjärnor.
Det kanske finns ett samband där?

Moderna kinesiska kulspetspennor och andra billighetsvaror som bara fungerar när dom själva har lust kan göra en galen. Vi får nog börja jobba oss tillbaka till någon slags kvalitetsnivå igen, för varje dag påminns man om the high cost of low price.

TCO varnar för deflation. Jag är inte förvånad. Det är som med chipsen och mjölkchokladen som blir billigare för varje år som går, eftersom efterfrågan hela tiden minskar i dessa överviktstider. Nu börjar samma fenomen inträffa med andra varor också, så snart kommer dom att slänga grejorna efter oss för att bli av med skiten.
Det är det som kallas deflation. Det vill säga att luften går ur alltihop. Bra för den fattige, dåligt för den rike.

Sagan om bröderna Tripp, Trapp och Trull

Det var en gång tre olyckligt lottade bröder som hette Tripp, Trapp och Trull. Alla tre var barnhemsbarn eftersom deras föräldrar inte ville ha dom.
Tripp var äldst. Han hade hamnat på ett hem i det fattiga södra riket. Tripp var den gode av de tre.
Sedan kom Trapp. Han hade den goda turen att komma till den norra rika dimmiga ön där han fick växa upp i en förmögen familj. Trapp var varken ond eller god till sin natur. Han gillade att vara mittemellan i livet. Därför hade han blivit mellanbroder.
Den yngste brodern Trull hamnade i det karga, hårda östra riket som gjorde honom ond i sinnet.
Åren gick och när Tripp blev vuxen skrattade alla åt honom för att han var så fattig och mager och såg ut som en fågelskrämma. Den stackaren trodde ingen på. Honom kunde det aldrig bli något med i livet.
Trapp gick det bättre för. Under sin uppväxt blev han visserligen ständigt retad för sitt eldröda hår, men lyckades bli en relativt välanpassad politiker även om kostymen kliade och stacks.
Dock kunde han inte räkna vilket fick honom att framstå som en riktig dumskalle och han blev nerskickad i källaren efter några grava ekonomiska misstag. Där fick han under många år sitta och fila på betydelselösa enmansutredningar vilket plågade honom mycket.
Trull hamnade på gatan som vuxen ung man och fick lov att dra sig fram på hopplösa småjobb. Den onde Trull kom alltmer att drömma om revolution.
Trapp drömde om att få komma upp ur källaren.
Och Tripp drömde trots folkets smädelser om att befria sitt land från den norra dimmiga öns välde.
Några år senare skulle dessa tre bröder komma att kämpa om världen – mot varandra.
Det hade ingen någonsin kunnat föreställa sig, men ödet ville annorlunda.
Deras ständiga motgångar i livet tvingade dom till slut att upptäcka sina dolda talanger.
Tripp kom alltmer underfund med hur den mänskliga själen fungerar i livet. Och det lärde han sig utnyttja genom sin stora intelligens.
Trapp upptäckte i sin källare att trots att han inte kunde räkna var han otroligt bra på militära strategier. Och när det södra riket började bli oroligt fick han komma upp ur källaren och leda hela armén mot upprorsmakarna och sin helt okände bror Tripp.
Trull upptäckte med tiden att han fått talets och entusiasmerandets gåva med sig på livets färd.
Det drog han så stor nytta av att han till slut lyckades erövra makten över hela det östra riket. Men i sitt mörka sinne kunde han inte vara nöjd. Han bestämde sig för att erövra den norra dimmiga ön också. Och så kom även den yngste och onde brodern att ta upp striden med den själsligen neutrale Trapp. Trapp som genom sin övergödda och gynnade uppväxt aldrig kunnat bestämma sig i valet mellan ont och gott fick nu plötsligt strida mot båda sidor samtidigt.
Hela den dimmiga ön höll andan. Skulle Trapp kunna rädda folket från både gott och ont så att de kunde slumra vidare i sin sköna sömn?
Det kunde han inte riktigt.
På den östra fronten lyckades han till sist krossa sin egen brors arméer, men på den södra fronten i striden mot det goda fick han ge upp.
Den äldre Tripps större listighet och erfarenhet av livet fällde avgörandet i den bataljen.
Den dimmiga ön blev sig aldrig mer lik efter Trapps tvåfrontskrig. Dess storhetstid var nu över.
Det östra kalla riket lämnade Trull i ruiner efter sig när han avslutade sitt liv för egen hand.
Det södra riket tog som ett barn sitt första steg mot en ny era genom Tripp.
De tre barnhemsbröderna kom att förändra världen för alltid.
Det var sagan om Tripp, Trapp och Trull.

Det finns två vägar genom historien

Börjar man studera historiska fakta och historiska människoöden inser man snabbt att det finns två huvudvägar genom livet. Man skulle kunna karaktärisera dessa två polariteter så här, för att skruva till det litet ;
Världslig brutal makt mot gudomlig underkastelse.
Kungar mot helgon.
Alkibiades mot Olympen.
Romarriket mot de första kristna.
Det förstockade etablissemanget mot den idealistiske och pre-revolutionäre Rousseau.
Churchill mot Ghandi.
Den vällustige Shahen mot den asketiske Ayatollan.
Den stentuffe men dödsfruktande liberalen Tingsten mot Gud själv slutligen, för att ta några exempel. Om ni kan er historia vet ni att det inte är sällan Gud och idealisterna trots allt får sista ordet, även om det brukar ta sin lilla tid.

Galningen Gustav Vasa förstörde Sverige

Skolan slog i oss småttingar att Gustav Vasa var en folkets man. En lattjolajbans hjältetyp värd att dyrka än i dag.
I själva verket var han ett riktigt svin.
Det enda han var bra på var att ha ihjäl och halshugga folk. Till och med en av hans fruar fick smaka på hans vanvett genom ett hammarslag i huvudet. Det sa dom dock inget om på mellanstadiet…
Hans värsta brott var ändå att inleda sekulariseringen vi lever med i dag. Martin Luthers reformation använde han bara som ett svepskäl för att krossa den mäktiga svenska katolska kyrkan.
Vi hade verkligen behövt den i dag; dess insikter och starkare tro. Men för Gustav Vasa var absolut ingenting heligt, och han medverkade i stor grad till att göra landet till ett svekets och otrons rike genom sin krassa, fega realpolitik och sitt iskalla blodiga maktspel. Efter honom har alla Sveriges härskare använt sig av den taktiken. Den tidigare respekten för Gud hade brutits tragiskt nog, och vi fick ett land uppmurat på ond bråd död och rigorösa kontrollsystem.
Priset den djäveln ändå slutligen fick betala sägs vara tio års ständigt molande tandröta och likstela ben.
Se det som ett straff från ovan.
Vissa forskare har kallat honom Sveriges egen Stalin.
Jag tror inte dom är helt ute och cyklar.

Dags att vrida tillbaka klockan – till medeltiden

Genom hela vår historia är det hädarna som har bränts på bål. Men i våra moderna tider har vi gjort på stället helt om och börjat bränna de verkligt troende istället.
Vad fan har hänt? Vad är det med oss egentligen?
Nej, det här duger inte. Vi måste vrida tillbaka klockan – helst till medeltiden, när saker och ting hade sin rätta plats i tillvaron. En tid när den Heliga Birgitta trädde fram som Guds eget språkrör. En stor kvinna som kan kallas Sveriges första författare. En kvinna som liknar mig genom sina visioner och sin direktlina till Gud. Jag ser i stort sett samma saker i mina visioner 700 år senare, så ingenting har egentligen hänt av värde. Samma hemska tortyr som Birgitta vittnade om väntar fortfarande all världens syndare. Den kommer få att komma undan. Men vi vägrar inse detta faktum i dag, våra fårskallar.
Såg man Gud på 1300-talet ansågs man vara utvald och kunde bli helgonförklarad om det ville sig. I dagens Sverige får man en "vetenskaplig" diagnos och en garanterad IDIOTFÖRKLARING på halsen. En viss skillnad. Tänk vad tiderna ändå alltid har en tendens att degenereras!
Självfallet drar vi i detta läge Guds ofantliga vrede på oss, för han har inte lagt av däruppe för att vi försöker avsätta honom i våra egna liv om ni tror det.
Men är det lyckat att leva under en förbannelsens sol?
Det kan ni fråga er den dag rekylen kommer.

För den kommer att komma.

Det är bara en fråga om när...

Ta en titt i min kristallkula

Jag sitter vid mitt seansbord i ett mörkt rum med tända ljus, rökelse och den dimmiga kristallkulan framför mig och jag försöker skåda Sveriges öde.
Vad ser jag?
Fram i spåkulan träder hemska scener. De närmaste fyra åren kommer slagen att hagla över detta rike. Vi har bara sett början än. En stor fara lurar runt hörnet. En destruktiv kraft kommer att slå sig lös som vi har lockat fram ur mörkret med vår gudlöshet.
Finansproblematiken kommer att tillta. Energiproblemet kommer att nå gigantiska proportioner och ond bråd död kommer att hemsöka oss varje dag. Kort sagt; jag ser problem som hopar sig överallt. Knut på knut i ett ändlöst trassel. Sverige kommer att se helt annorlunda ut om fyra år, om det överhuvudtaget finns något kvar av det. För allt kommer att gå fort nu. Så fort att ingen ens fattar att det sker. Allt kommer att spelas upp som ett skådespel inför våra ögon, ändå kommer vi inte att se det. Vi kommer att blunda för det uppenbara. Det fruktansvärda som väntar oss.

Här kommer notan för Carnegies brakfest

Baconier i SvD skriver att aktieägarna kommer att förlora alla sina pengar när nu staten tar över bolaget. I dag var aktien handelsstoppad.
Så sent som för en vecka sedan fanns det spekulanter som trodde att dom handlade Carnegieaktier på extrapris och kursen rusade från bottennivån 12 kronor upp till 35 på ett par dagar. Nu blir aktien plötsligt värdelös eftersom de sex statliga garantimiljarderna har ätits upp på några veckor och bolaget åter står med tomma byxfickor som idioter. Här kommer alltså notan för Carnegies fleråriga sex och spritorgier. Och vilka får betala den? Småspararna och skattebetalarna såklart. Bland andra kommer SEB fonder och Swedbanks Robur att åka på smällar nu. Ständigt bakfulla har carnegiegossarna dribblat med miljarder år efter år, klart det går åt helvete. Inte undra på att mina rådgivare fortfarande varnar för börsen. När tiderna är farliga är börstombolan givetvis ännu farligare. Rent livsfarlig för närvarande.

Rekordtider

Det är mycket historia som skrivs just nu både på gott och ont. Jag tänker på klimatet, ekonomin, en färgad president i USA, bland många andra ting. Det är rekord på rekord som slås överallt och Kalmar FF är inte sämre. I dag vann dom allsvenskan för första gången i klubbens drygt hundraåriga historia. Dom sällar sig till ”det nya förunderliga” som ligger i luften över hela planeten. Och vilken bragd! Det är alltid kul när den lille djäveln med små resurser lyckas bräda storfräsarna, det älskar jag. För dom som inte är så fotbollsintresserade så får man väl se till den tilltalande symboliken i denna mästerliga prestation.
Men det första tränaren Nanne Bergstrand ursäktar sig med är att det krävs mycket mer pengar i fortsättningen för att hålla sig kvar i toppen. Ungefär som att allt i år var rena turen. Dålig stil Nanne! Det är att ta udden av sin egen och spelarnas prestation att direkt insinuera att nästa gång ska man köpa sig en bekväm seger istället.
Lägg av med skitsnacket, var stolt och kämpa på din fjolla!

Var fan är vi Greta?

Alfahonan vs Barbie girl

Alfahonor har vilja, framåtanda och vill göra en anständig karriär, medan en Barbie girl irrar omkring som en vandrande förbannelse.
En alfahona bildar familj och föredrar ett strukturerat liv, medan en Barbie girl alltid slutar i modellvärlden och flackar jorden runt med jet-setet i en hejdlös karusell.
Alfahonans djuriska sida dominerar föga förvånande, men hon har i alla fall en smula själ, vett och sans.
En Barbie girl är däremot som en Pandoras ask full av överraskande hemskheter och elände. En rysk roulette för den stackare som har oturen att träffa på henne. Hon är den själlösa onda dockan som ständigt jagar skandaler för att kunna känna något i sitt tomma inre. Barbie girl måste hela tiden ha skitiga kickar som fyller henne. Och det är inga problem; världens bord står dukade och väntar på henne.
Den typiska alfahonan har liknande tendenser men på en helt annan nivå.
Barbie girl kör sin Ferrari utan bilbälte i 300 knyck på fel sida av vägen tills hon kraschar totalt.
En alfahona däremot försöker säkra sin tillvaro mot det okända.
Rafaela Lindeberg, ekonomiankare på TV 4, är ett bra exempel på den moderna uppåtsträvande alfahonan som föredrar klass på allt.
Paris Hilton är däremot en modern Barbie girl som dras till farorna och äventyren.
Två karaktärer som ligger i tiden. Men vart tog de mera själfulla hippiechicksen vägen?
Slutade dom i sillfabrikerna?

I en värld av dårar…

Är det ingen som förstår mina tårar.
Jag åker Kungsgatan fram och alla är idioter utom jag själv förstås.
Man är missförstått geni givetvis.
I bästa fall är det du och jag mot världen.
Alienationen och främlingskapet är inte längre en invandrarfråga utan något som smyger sig på oss alla, för djävulen är nu en gång alltid någon annan.
Skämt åsido, men något har verkligen skevat ur i dagens Sverige som vi måste lappa ihop illa kvickt innan den stora jordbävningen kommer. ”Det stora dundret” som Cornelis anade var på gång.
Galenskapen är överallt och snart exploderar vi.
Ibland får jag för mig att det är kapitalismens och den fria marknadens fel som gör oss till villebråd i livets djungel. Gör oss till djur. Vissa blir predatorer, andra bytesdjur, men det är mer sällsynt med människor.
Inom media är mänskligheten en utrotningshotad art, det är skrämmande uppenbart.
Behold, I send You in as sheep amongst wolves, varnar Bibeln, vilket inte är någon munter upplysning precis, men det kanske är så det är? Vart jag mig än i världen vänder, grinar vargarnas blodiga tänder, instämmer Sundström.
Visst är alltihop ett hjärtlöst spel där man måste vara både kalkylerande, illistig och knivslug för att överleva i dessa dagar. Den som satte ihop alltsammans måste ha varit en elak djävel, den saken är väl ändå rätt klar?
En planet proppfull med förbjuden frukt.
Se men inte röra
Röra men inte smaka
Smaka men inte svälja
Mal budskapet på.
Äpplet är definitivt fortfarande förbjudet, ändå bjuds det ut överallt. Hur går det ihop?
Tja, förmodligen är det någon som försöker lura skiten av oss…

Alfahonorna

Det handlar i 99 fall av 100 om kvinnor i bakgrunden när det är bråk mellan män. Det är som i djurvärlden där hannarna fajtas om honorna så det står härliga till.
Det är precis samma grej.
Men när det gäller människor är striden inte symbolisk utan den saknar spärrar.
Alltså är det en bra idé att undvika kvinnor om man vill komma loss ur labyrinten.
Det kan vara värt att pröva i alla fall.
För här i världen stångar bockarna varandra blodiga i kampen om de finaste honorna – alfahonorna.
Det är dom schismerna alltid gäller och det är följaktligen dom man ska undvika.
Alfahonorna betyder alltid trassel i någon form. Det ligger i deras natur.
Men dom är svåra att undvika eftersom så mycket kretsar kring dom hela tiden, varje dag, överallt.
Alfahonan sitter i Rapport.
Alfahonan är dagligen med i kvällspressen.
Alfahonan är med i alla filmer.
Alfahonan glassar i alla magasin.
Alfahonan är med i varenda roman.
Kort sagt hon sitter och lurpassar på sitt offer i vartenda mediahörn.
Men i verkligheten ser man henne aldrig.
Är inte det litet konstigt?

Pjäsen som fick liv – eller var det död?

Göran Stangertz spelade pjäsen ”Tills döden skiljer oss åt” mot sin fru, när han åkte på en propp i hjärnan.
Stycket handlar om en man som får problem med huvudet och tappar minnet. Fiktionen blev dessvärre verklighet i Stangertz fall.
Dödens ironi?
Gissa.
Det där måste ha varit hans första flash när man kommer på vad livet egentligen är och vad allt står för, liksom i sista sekunden precis innan det är försent. När man kommer på att allt har en djupare innebörd och djupare verklighet bakom sig, och att allt inte bara flyter ovanpå som alla i regel tror.
Han blev verkligen träffad av sitt eget budskap denna gång.
Jag är inte skadeglad, jag bara konstaterar faktum.

Rädslan sprider sig

Intressant reportage i Norrländska Socialdemokraten om att rädslan nu har kommit till Gällivare

Just i dag är jag mods

Drömde att min bäste vän på gymnasiet och jag sköt bågskytte på höstterminens sista lektion. Vi gick lite tidigare. I elevhallen dansade Christine Meltzer naken. Jag behöver inte säga att hon var rätt läcker.
Men vem här i livet är alldeles perfekt? Både utanpå och inuti?
Just i dag är jag mods. Lagom tuff, lagom snäll.
Folk vill ha nytt hela tiden, ända tills den dag dom blir nostalgiska och inser att allt var bättre förr.
Här i tillvaron handlar det mesta om pengar, ändå får man inget för dom. Inget att bygga på i varje fall.
Vad beträffar öl gäller lagen att ju konstigare namn det har, desto bättre är det. Några fina öl är exempelvis Krusovice, Zeunerts, Bishops finger och Zlatopramen.
Pripps blå, Norrlands guld och Falcon är riktiga fulöl däremot. Redan de simpla namnen är en klar varningssignal för den törstige. Vilket senare visar sig vara helt korrekt när man börjar spy.
Jag vet inte om ni har gjort samma upptäckt, nämligen hur svårt det är att få tag på ett gott burköl. Det är något med aluminiumburkarna som lämnar en otäck bismak åt innehållet, något som orenar det och förstör smaken. Jag undrar om producenterna är medvetna om det här? Dom skulle behöva glasera burkarnas insidor med någon form av plasthinna. Det tror jag skulle hjälpa. Försöka hitta en kombination av flaskornas fräschör och burkarnas smidighet.
Vill man veta vad öl egentligen ska smaka måste man någon gång prova ett personligt kvalitetsöl tappat på flaska. Det saknar motstycke! Det är en ren njutning!
Men efter det kommer man dessvärre på att de stora volymerna som bjuds ut i butikerna är billiga kopior på den äkta varan. Man blir snabbt kräsen i öldjungeln. Och det är väl likadant på vinsidan för dom som är lagda åt det hållet? En kännare kan väl inte ens ta i en svettig bag-in-box utan att må illa, trots att det är dom som är storsäljarna på systemet. Återigen ett bevis på att flocken ofta har fel i sina val när den premierar kvantitet framför kvalitet.

Mysteriet med den anarkistiska polisstaten

Polisen syns överallt i alla sammanhang i princip varje dag. Ändå löser de inga brott visar ny statistik.
Vad håller de då på med?
Spänner sig?
Visar upp sig på catwalken?
Modeuppvisning i de ”asläckra uniformerna” hela veckan lång för 40 000 i månaden?
Varenda dag är de med i nyhetsreportagen och man får intryck av att de jobbar för högtryck.
Men dom klarar bara upp tre brott per man och år. Det blir 48 000 lösta brott om året. Det låter ju bra, men problemet är bara att det begås någonstans mellan 1,3-2 miljoner brott om året. Alltså går 96-99 procent av alla kriminella fria.
Lite otäckt måste jag säga. Var har vi hamnat då?
I den anarkistiska polisstaten där man först jagas av brottslingarna och sedan av snuten också?

I ett land där rätten, lagen och moralen hotas från alla håll, även det officiella?

Märkt

Jag vägde en använd
sliten kortlek i handen
Kände att flera figurer fattades
Inte ens tomheten
ville sitta kvar och spela
Och vad som än hänt med mej
hade det skett steg för steg
Men när började allt?
När blev dagarna ett hot?
När började dom skära i mej
på ett annorlunda sätt?
Dagarna som alltid fått gå lösa i mina rum
Släpat in sol och regn under fötterna
gav mej inget längre
Livet i sig var inte nog
Räckte inte till
Jag hade kommit hit för något helt annat
Något mycket större
Jag nästan skämdes över att bara
vara en levande bland andra levande
Och av allt jag gjort
Av stjärnan jag lossat
och tagit ner från himlen
fanns inget kvar
Bara ett brännmärke
Ett sår i huden som aldrig läks

Bruno K Öijer

Selektiv kvinna söker

Selektiv kvinna söker välbärgad man med rymlig villa, hårda muskler och ett attraktivt yttre.
Ditt bankkonto är fett som ister. Du har yttre såväl som inre stil och du förstår att behandla en kvinna som en gentleman.
Tillsammans tränar vi på gymmet och gör långväga resor till fjärran länder och exotiska paradis. Du gillar att ge mig dyra presenter och din smak är lika exklusiv som gammalt vällagrat årgångsvin. Du föredrar klassisk musik och vet att njuta livets goda ihop med mig.
Heta nätter om sommaren, långa promenader om hösten och mys framför brasan om vintern. På våren plockar vi vitsippor i skogen.
Kanske kan jag jobba extra i ditt stora företag?
Kanske kommer vi att skaffa oss en vingård i Toscana eller Provence eller en jättelik ranch i USA. För du vill göra alla mina drömmar sanna.
Vem är då jag?
Har jag nån stil eller några pengar?
Skit i det du gubbdjävel!
Svar till "Villa Medusa"

Ödet är lika gråsvart som kråkorna

Frälsningen är gul