onsdag 29 oktober 2008

Mediala besattheter


Ett tag var det gnuerna. Dom var överallt. Så till den milda grad att man började drömma mardrömmar om dom och nästan förväntade sig att få se dem invadera stadens centrum när man var på shoppingrunda.
Efter gnuerna var det pyramiderna, som i vart fall dominerade tv-utbudet totalt. Allt kunde plötsligt härledas till det gamla Egypten. Vi skulle nu alla frälsas på gamla mumier och antika gudar.
Sedan kom HIV-paniken, vilken varade i några år innan den dog ut. I dag bryr sig ingen om HIV längre.
Efter HIV kom terrorpaniken som fyllde spaltkilometrar månad efter månad. Men för närvarande hör man inte ett ord om att världen skulle vara särskilt hotad av terror.
En period minns jag skulle alla reportage handla om den svenska sjukvården. Den tröskades dag efter dag på längden och på tvären. För nyhetskonsumenten kändes det som man plötsligt levde i världens sjukaste land. Det var intrycket man fick.
Sedan kom fågelviruset. Då skulle alla plötsligt vara livrädda för det. Ni vet hur det gick. Det bidde inget av det heller.
Den näst senaste vevan var klimathotet. Gud, nu var det verkligen allvar! Men hela grejen övergavs helt när finanskrisen gjorde entré. Då blev plötsligt pengarna grej nummer ett och har varit så i några månader nu.
Men hux flux en dag kommer denna kris också att försvinna utan ett spår ur nyhetsrapporteringen liksom alla andra stora grejer har gjort innan den.
Allt är bara chimärer.
Allt är så enögt, så dumt!
Man orkar från medias håll bara med en vinkel i taget och satsar allt på den för att slippa ta ett helhetsgrepp om tillvaron.
Drevets minne är som bekant kort och dom springer alla alltid åt samma håll.
Men jag tror hela fenomenet egentligen handlar om något annat än vad det ger sken av.
Kanske en projicering och kollektiv bearbetning av vår fruktan för döden?