lördag 25 oktober 2008

Bad guys & good guys

Med anledning av ett klichéartat avsnitt av Scooby Doo, började jag fundera på om det låg någon sanning i serietecknarnas svartvita bilder av good guys och bad guys.
Så här ser jag på det; ett överdrivet välvårdat yttre utan personlighet, det är en bad guy. Dit kan man lätt räkna alla politiker förstås, plus alla andra som bara tänker på den yttre stilen.
Bad guys har i regel smala ögon, good guys har öppna klara ögon.
Stiff upper lip, som Ingvar Kamprad har är ett bad guy-kännetecken.
Att röka och dricka hör till bad guy´s domäner samt även dobbel och ett överdrivet penningintresse.
Pipskägg är ett annat tecken på att man tillhör bad guys liksom önskan att ha en perfekt frisyr.
Blonda är i regel good guys, liksom ärligt blåögda, men det finns ett viktigt undantag; den isiga superpsykopaten, typ Christopher Walken. Han har en ärkeängels uppenbarelse, men hamnar ofta i facket fallen ängel, och då jävlar anamma är det allvar. Då står hela världens öde på spel. Inom parentes kan nämnas att han misstänktes vara inblandad i hollywoodstjärnan Natalie Woods dödsfall, men ingenting kunde bevisas trots att indicierna pekade på honom. Men det vore så typiskt honom att låta den man just då spelar in en film med, drunkna utan att hjälpa henne upp, helt iskallt utan en enda tillstymmelse till medkänsla. Det är den roll han brukar spela inom filmen och jag tror att han vanligtvis spelar sig själv som "ängeln som verkligen hatar mänskligheten".
Helskägg indikerar i allmänhet en good guy. Liksom långt hår.
Hells Angels är undantaget som bekräftar regeln, men så utger de sig för att vara fallna änglar också och då blandas begreppen omkring litet. Änglar är som bekant gränsöverskridande till sin natur. Men deras svarta kläder avslöjar dem som onda.
Så nog går det att via looken avgöra om en person är ond eller god. Man får i alla fall hyggliga ledtrådar. Men för de allra flesta av oss innebär både tillvaron och stilen ett balanserande mittemellan livets ytterligheter.
Det är få som klarar att ta steget fullt ut åt endera hållet.