tisdag 30 juli 2019

Naturfoto

En örn svävar över bergen i Kirgizistan.











Naturfoto kommer nu mer och mer, även rent kommersiellt.
Jag säger själv, inget går upp mot en bra detaljrik naturbild i vidvinkel. Massor av innehåll, massor med färger.
Förr sa man ”tråkiga naturbilder”.
Idag säger man ”wow!”.
Man fokuserar nu alltmer på miljön och själva landskapet, allt mindre på djuren.
Tidigare åkte ju fotograferna till Serengeti och plåtade ”lejon”. Nu försöker man hitta spännande miljöer i spännande ljus. Fånga det storslagna. Planet Earth-foto. Helst ska bilderna vara ödsliga och utan människor, så att betraktaren får ett förstahandsperspektiv på en orörd natur. Det känns bra idag.
En annan ny trend vi ser i Nyhetsmorgon, är att man plåtar allt mer himmel och moln och skyarnas färgshow. Nu är det mer himmel och allt mindre landskap som är på ingång. Det är det allra senaste.
Det allra bästa är att beskära bilden så att bara himlen återstår. Då blir bilden helt universell och tidlös. Det ser ut som ett flygfoto eller en satellitbild trots att man tagit bilden från marken.
Dagens kameror vill ha utmaningar i form och färg.
En ung man stod häromåret på en parkeringsplats i USA och fotade kratrar på månen med sin nya digitalkamera med superzoom.
Tänk på att justera filstorleken i systemkameran så att bilderna verkligen blir högupplösta, t.ex. i 4K. Det gör mycket för slutresultatet.
JPEG-formatet som är populärt, komprimerar bilden och tar bort detaljer och skärpa. Själv experimenterar jag just nu med TIFF, som bibehåller bildens kvalitet. Proffsfotografer brukar plåta i RAW och sedan konvertera bilden till TIFF eller JPEG.
Var medveten om att kamerans ISO-inställningar (ljuskänslighet) också påverkar bildens kvalitet. Kör du full-auto hanterar kameran det. Annars är ISO 100-200 för utomhusfotografering soliga dagar. ISO 400 använder du mulna dagar, och 800 är för kvällsfotografering och fotografering inomhus. Ju lägre ISO desto finare kornighet i bilden. Du ska välja ett så lågt ISO-tal som möjligt. Men ibland måste man gå upp i högre tal, för att få tillräckligt korta slutartider för skärpa. Ska du fota en stjärnhimmel kanske du behöver gå upp i ISO 1600-3200 och använda stativ och lång slutartid dessutom. Pröva dig fram!
Ett sista tips. Naturens gyllene ögonblick uppenbarar sig bara ibland. Det är som att sitta på jaktpass och vänta på att ett rådjur ska dyka upp. Och när det väl gör det ska man inte som svensson knäppa en enda bild, nej då slår man på kulsprutan, klick, klick, klick, klick, klick! Sedan får man sitta nästa dag och grov- och finsortera. På 40-50 bilder brukar det bli en där allt stämmer. Man tar den bilden och finputsar litet i Photoshop. Trimmar in skärpan, ljuset och beskär. Voila, du har en bild i världsklass.
Himlen erbjuder ofta fantastiska fotomöjligheter.