Det var Churchill som fällde dessa bevingade ord. Kontrasterna fanns där sida vid sida.
Byn Juhkta levde länge kvar på 1600-talet med sin jakt, sitt fiske och sin potatisodling. I Samarkand i Uzbekistan var det som ett nutida Tusen och en natt. I Sibiriens betonggruvstäder utan vare sig kyrkor, historia eller tradition, var de hypermoderna gågatorna inglasade för att kunna stå emot vinterns femtio minusgrader. I Kaukasus mognade grönsakerna året om. Georgien var Sovjets Kanarieöarna och vinbod. På hotell Tajga i Bratsk var gruvarbetarna med kallortstillägg festklädda varje kväll och mutade de influgna orkestrarna från Moskva för att spela ett par timmar extra.
Rysslands och Sovjets historia började runt år 1500 med att Ivan den store drev bort mongolerna. Till Östersjön nådde ryssarna först 1700 då Peter den förste besegrade Karl XII. Det var då S:t Petersburg grundlades som huvudstad.
Kring 1900 hade Ryssland förvandlats till en jättestat, men en underutvecklad sådan, vilket krigsnederlaget mot Japan visade 1905. Samma år exploderade missnöjet mot tsaren pga svält. Det följande första världskriget lade grunden till revolutionen, som följdes av ett utdraget inbördeskrig där de röda bolsjevikerna stod mot den vita tsaranhängarna uppbackade av japaner, britter, amerikaner och fransmän. Mot alla odds segrade bolsjevikerna.
Man valde Moskva som huvudstad, vis av historien, eftersom den var oåtkomligare. Något som skulle komma dem till godo under andra världskriget. Lenin dog 1924 och ersattes av georgiern Stalin. Andra Världskriget går under namnet Stora fosterländska kriget i Ryssland. Stalin dog 1953 och ersattes av Khrusjtjov. Hela tiden pågick en urbanisering liksom i väst. 1913 var 82% bönder. 1975 var siffran 30%.
Georgien som är aktuellt i dessa tider, har alltid varit fientligt inställt mot ryssarna och sett dom som utsugare. Armenierna däremot har alltid sett ryssarna som sina frälsare, eftersom de blev räddade undan ett turkiskt blodbad under Första Världskriget. Balterna delar som ni vet georgiernas traditionella syn på ryssarna som förtryckare.
Vad det gällde det sovjetiska utbildningssystemet så präglades det av en otrolig likriktning av barnen. Det var inget ovanligt att alla barn i en dagisgrupp ritade helt identiska teckningar där endast signeringen skilde dem åt. De flesta lärare var kvinnor på grund av de låga lönerna. Männen föredrog att jobba inom industrin eller med forskning. Statusskolorna var specialinstituten för matematik, fysik och främmande språk. Dessa garanterade en plats bland eliten. När ungdomarna inte längre orkade med alla krav och spårade ur i ligism, skyllde man på insmugglad utländsk science fiction. I Sovjet var det hög status att jobba med huvudet och mindre fint att jobba med händerna. För barnen till eliten var ett manuellt arbete otänkbart. Cirka tio procent nådde sin eftertraktade universitetsexamen. Samhällets fostran kunde ibland uppgå till hela tjugofem år, sedan var man redo för systemet, redo att göra sin plikt.
Men bara en enda kvinna fick efter revolutionen 1917 fram till Sovjets upplösning tillträde till Politbyrån. Det säger väl egentligen allt om deras enorma kvinnoförakt.
Före revolutionen var medellivslängden 32 år. På 1970-talet var den uppe i 70 år. Men åldrar på 150-160 år rapporterades från Georgien och Armenien i Kaukasus.
Sjirali Muslimov från Azerbadjan dog 1974 i en ålder av 168 år och var aktiv in det sista. När han var 75 gifte han sig med en 19-åring som han lyckades överleva med råge. Han gav upp själv till slut genom en hungerstrejk, eftersom han var trött på att äta gröt. Det var den enda föda han kunde förtära på grund av sin 80-åriga tandlöshet. Det är i bergen runt Kaukasus dom blir äldst i världen, trots att dom dricker alkohol och röker. På pluskontot står frisk bergsluft, massor av yoghurt och mycket grönsaker.
Före revolutionen lurade svälten alltid runt hörnet. Några årtionden senare behövde ingen längre bekymra sig för det dagliga brödet. Alltfler började då att samla på statusprylar som färg-tv, bilar, utländska kläder, dyrbar konst och sällsynta böcker och möbler.
Vardagsvarorna var billiga i Sovjet. Ryssarna, Kaukasierna och centralasiaterna var världsmästare i brödätning och denna vara fanns det alltid gott om till låga priser. Brödet var prioritet nummer ett i Sovjetunionen, därav skäran på fanan. På 70-talet var det däremot ständig köttbrist och den vanligaste grönsaken var vitkålen som man fick köa i timmar för. Alkohol har dock aldrig varit någon bristvara och det var fritt fram för bönderna att bränna allt vad de behövde själva.
Men i de gammalmodiga speceributikerna i storstäderna var det ett evigt köande för att få tag på mat. Först och främst skulle varan ha kommit in. Sedan skulle man ta reda på priset eftersom det inte fanns några prislappar. Därefter skulle man betala och slutligen fick man stå i en kö för att hämta ut alltihop. Det kunde ibland bli upp till tio köer innan man var klar i affären och nervpåfrestande trätor mellan kunder och personal var vanliga. Stämningen var mera hätsk än hjärtlig och många i personalen var berusade på arbetstid. En kvinna blev så utskälld att hon fick ett akut slaganfall, vilket ledde till en intensiv debatt i tidningarna om vad som pågick. Faktum var att den dåliga stämningen grundlades av butikspersonalens urusla löner i kombination med kundernas befogade misstankar om att personalen myglade bort lyxvarorna via smygförsäljning bakvägen. Det svarta och gula guldet i Sovjet var inhemsk kaviar och utländsk whiskey, varor som var helt oåtkomliga för de allra flesta och därigenom också de främsta mutprodukterna. För att få tag på de attraktiva och svåråtkomliga varorna var man tvungen att smita från jobbet ett par timmar mitt på dagen. På kvällen var nämligen alla butiker tomma. Natalja Baranskaja skrev en parodisk roman om eländet.
Kläder och mode var också en problematik i Sovjetunionen. Överrockarna och kapporna fick följa med genom årtionden av modeväxlingar. Eliten som hängde med Paris bäst låg två år efter. Skorna var det verkligt stora bekymret. Sovjetsystemet lyckades visserligen producera tre par per man årligen, men ingen ville köpa dessa eftersom de var så dåliga. Högsta lyckan var att komma över ett par specialimporterade finska stövlar för ca 5000 kronor i dagens svenska penningvärde.
Ungefär lika illa var det på möbelsidan – den mest korrumperade industrin i hela nationen. Behoven var skriande, produktionen undermålig och mutor var ett måste för att få tag på det man ville ha. Sovjet var ett bokälskande land och bokhyllan var deras käraste möbel. Dom vördade sina klassiker som Dostojevskij, Tjechov, Tolstoj, Gorkij, Pusjkin och Rasputin
1976 kostade en VAZ 50 000 och kön bland alla Ivan Ivanovitjs för att få lägga vantarna på en sådan maskin ringlade ändlös, trots att dom officiellt var väldigt fattiga.
Byn Juhkta levde länge kvar på 1600-talet med sin jakt, sitt fiske och sin potatisodling. I Samarkand i Uzbekistan var det som ett nutida Tusen och en natt. I Sibiriens betonggruvstäder utan vare sig kyrkor, historia eller tradition, var de hypermoderna gågatorna inglasade för att kunna stå emot vinterns femtio minusgrader. I Kaukasus mognade grönsakerna året om. Georgien var Sovjets Kanarieöarna och vinbod. På hotell Tajga i Bratsk var gruvarbetarna med kallortstillägg festklädda varje kväll och mutade de influgna orkestrarna från Moskva för att spela ett par timmar extra.
Rysslands och Sovjets historia började runt år 1500 med att Ivan den store drev bort mongolerna. Till Östersjön nådde ryssarna först 1700 då Peter den förste besegrade Karl XII. Det var då S:t Petersburg grundlades som huvudstad.
Kring 1900 hade Ryssland förvandlats till en jättestat, men en underutvecklad sådan, vilket krigsnederlaget mot Japan visade 1905. Samma år exploderade missnöjet mot tsaren pga svält. Det följande första världskriget lade grunden till revolutionen, som följdes av ett utdraget inbördeskrig där de röda bolsjevikerna stod mot den vita tsaranhängarna uppbackade av japaner, britter, amerikaner och fransmän. Mot alla odds segrade bolsjevikerna.
Man valde Moskva som huvudstad, vis av historien, eftersom den var oåtkomligare. Något som skulle komma dem till godo under andra världskriget. Lenin dog 1924 och ersattes av georgiern Stalin. Andra Världskriget går under namnet Stora fosterländska kriget i Ryssland. Stalin dog 1953 och ersattes av Khrusjtjov. Hela tiden pågick en urbanisering liksom i väst. 1913 var 82% bönder. 1975 var siffran 30%.
Georgien som är aktuellt i dessa tider, har alltid varit fientligt inställt mot ryssarna och sett dom som utsugare. Armenierna däremot har alltid sett ryssarna som sina frälsare, eftersom de blev räddade undan ett turkiskt blodbad under Första Världskriget. Balterna delar som ni vet georgiernas traditionella syn på ryssarna som förtryckare.
Vad det gällde det sovjetiska utbildningssystemet så präglades det av en otrolig likriktning av barnen. Det var inget ovanligt att alla barn i en dagisgrupp ritade helt identiska teckningar där endast signeringen skilde dem åt. De flesta lärare var kvinnor på grund av de låga lönerna. Männen föredrog att jobba inom industrin eller med forskning. Statusskolorna var specialinstituten för matematik, fysik och främmande språk. Dessa garanterade en plats bland eliten. När ungdomarna inte längre orkade med alla krav och spårade ur i ligism, skyllde man på insmugglad utländsk science fiction. I Sovjet var det hög status att jobba med huvudet och mindre fint att jobba med händerna. För barnen till eliten var ett manuellt arbete otänkbart. Cirka tio procent nådde sin eftertraktade universitetsexamen. Samhällets fostran kunde ibland uppgå till hela tjugofem år, sedan var man redo för systemet, redo att göra sin plikt.
Men bara en enda kvinna fick efter revolutionen 1917 fram till Sovjets upplösning tillträde till Politbyrån. Det säger väl egentligen allt om deras enorma kvinnoförakt.
Före revolutionen var medellivslängden 32 år. På 1970-talet var den uppe i 70 år. Men åldrar på 150-160 år rapporterades från Georgien och Armenien i Kaukasus.
Sjirali Muslimov från Azerbadjan dog 1974 i en ålder av 168 år och var aktiv in det sista. När han var 75 gifte han sig med en 19-åring som han lyckades överleva med råge. Han gav upp själv till slut genom en hungerstrejk, eftersom han var trött på att äta gröt. Det var den enda föda han kunde förtära på grund av sin 80-åriga tandlöshet. Det är i bergen runt Kaukasus dom blir äldst i världen, trots att dom dricker alkohol och röker. På pluskontot står frisk bergsluft, massor av yoghurt och mycket grönsaker.
Före revolutionen lurade svälten alltid runt hörnet. Några årtionden senare behövde ingen längre bekymra sig för det dagliga brödet. Alltfler började då att samla på statusprylar som färg-tv, bilar, utländska kläder, dyrbar konst och sällsynta böcker och möbler.
Vardagsvarorna var billiga i Sovjet. Ryssarna, Kaukasierna och centralasiaterna var världsmästare i brödätning och denna vara fanns det alltid gott om till låga priser. Brödet var prioritet nummer ett i Sovjetunionen, därav skäran på fanan. På 70-talet var det däremot ständig köttbrist och den vanligaste grönsaken var vitkålen som man fick köa i timmar för. Alkohol har dock aldrig varit någon bristvara och det var fritt fram för bönderna att bränna allt vad de behövde själva.
Men i de gammalmodiga speceributikerna i storstäderna var det ett evigt köande för att få tag på mat. Först och främst skulle varan ha kommit in. Sedan skulle man ta reda på priset eftersom det inte fanns några prislappar. Därefter skulle man betala och slutligen fick man stå i en kö för att hämta ut alltihop. Det kunde ibland bli upp till tio köer innan man var klar i affären och nervpåfrestande trätor mellan kunder och personal var vanliga. Stämningen var mera hätsk än hjärtlig och många i personalen var berusade på arbetstid. En kvinna blev så utskälld att hon fick ett akut slaganfall, vilket ledde till en intensiv debatt i tidningarna om vad som pågick. Faktum var att den dåliga stämningen grundlades av butikspersonalens urusla löner i kombination med kundernas befogade misstankar om att personalen myglade bort lyxvarorna via smygförsäljning bakvägen. Det svarta och gula guldet i Sovjet var inhemsk kaviar och utländsk whiskey, varor som var helt oåtkomliga för de allra flesta och därigenom också de främsta mutprodukterna. För att få tag på de attraktiva och svåråtkomliga varorna var man tvungen att smita från jobbet ett par timmar mitt på dagen. På kvällen var nämligen alla butiker tomma. Natalja Baranskaja skrev en parodisk roman om eländet.
Kläder och mode var också en problematik i Sovjetunionen. Överrockarna och kapporna fick följa med genom årtionden av modeväxlingar. Eliten som hängde med Paris bäst låg två år efter. Skorna var det verkligt stora bekymret. Sovjetsystemet lyckades visserligen producera tre par per man årligen, men ingen ville köpa dessa eftersom de var så dåliga. Högsta lyckan var att komma över ett par specialimporterade finska stövlar för ca 5000 kronor i dagens svenska penningvärde.
Ungefär lika illa var det på möbelsidan – den mest korrumperade industrin i hela nationen. Behoven var skriande, produktionen undermålig och mutor var ett måste för att få tag på det man ville ha. Sovjet var ett bokälskande land och bokhyllan var deras käraste möbel. Dom vördade sina klassiker som Dostojevskij, Tjechov, Tolstoj, Gorkij, Pusjkin och Rasputin
1976 kostade en VAZ 50 000 och kön bland alla Ivan Ivanovitjs för att få lägga vantarna på en sådan maskin ringlade ändlös, trots att dom officiellt var väldigt fattiga.
Porr var bland det mest eftertraktade som fanns på svarta börsen och det som var svårast att smuggla in i landet. De bastanta tullmadamerna var stenhårda på den punkten. Inte ens en gammal Playboy släpptes igenom. Naket var förmodligen det största tabut Sovjetunionen hade, vid sidan av knarket. Till och med de lättklädda scenerna i Mästaren och Margarita var tvungna att censureras. Så känsligt var detta område. Sex var något riktigt skrämmande för sovjeterna.
