Det svenska tyskkomplexet

Vi har genom tiderna fått otroligt mycket impulser från Tyskland. Fler än vi kanske både tror, anar och vill erkänna. Här kommer några belysande exempel på det.
Till att börja med var det ju Martin Luthers reformation som avskiljde oss från den katolska världen och samhörigheten och gjorde oss till protestanter.
Vi har genom alla tider också tagit till oss av den tyska kulturens giganter och mästare. Listan är ju tämligen lång så jag går inte in på några namn här. Ni vet själva vilka det handlar om. Vi har låtit oss inspireras men inte själva inspirerat.
Både Tyskland och Sverige är gamla Wurst och Bierkulturer.
Och grisköttet har alltid stått högt i kurs här, liksom i Tyskland. I vissa kulturer är det ju ett fruktansvärt tabu.
Själva vårt språk är ju bara en avknoppning av tyskan och delar otroligt många begrepp och termer.
Vi har i Sverige också den tyska Pünktlichkeiten, liksom även Ordnungen och die Reinlichkeit. Särpräglade tyska fenomen alla tre.
Den svenska byråkratin har en mycket tysk stil och utformning. Hitler ansåg att den tyska motsvarigheten var deras främsta tillgång, något han kom att utnyttja för NSDAP:s räkning. Han vände slutligen systemet mot dom själva.
Sverige är en ingenjörskultur, något som alltid utmärkt vår storebror Tyskland.
Både tyskarna och svenskarna är galna i sina bilar på ett nästan maniskt sätt.
Några små knorrar i sammanhanget är att vi kopierat de tyska lotterisystemen rätt av, ända ner till logotyper och kupongernas utformning, och även att vi har en tysk drottning och en statsminister med tyskklingande namn. Adderas kan även den svenska polisens tyska schäferhundar och Waltherpistoler.
Båda nationerna har samma uppfattning om vad produktkvalitet är. Både tyska och svenska varor är ju internationellt erkända för sin högklassighet.
Vi delar också de höga löne och standardnivåerna.
Både tyskar och svenskar lever maskinmässigt och ser Arbeit und Pflicht som livets högsta goda.
Ja och så har vi ju vår direktimporterade preussiska auktoritetstro och vårt ständiga krypande för överklassen, liksom en ganska ytlig syn på livet, där vi alltid har lika svårt att skönja de verkliga bakomliggande motiven till det vi ser.
Vi svenskar älskar att systematisera och katalogisera allt i bästa tysk stil, och vi tror att skola och högre utbildning ger alla svar vi behöver i livet.
Språkliga likheter brukar visa att man tänker i ungefär samma banor. Delad språkform ger också likartade idéer om livet.
Engelskan är ju ett ”enkelt” språk och de engelska kulturyttringarna är följaktligen enkla till sin natur. Där handlar det nästan alltid om folklig populärkultur som vädjar till känslan.
Franskan är mer komplicerad till sitt väsen och har genererat en avancerad, intellektuell elitkultur som är helt väsensskild från den anglosaxiska. I den franska seriösa kulturen handlar det om att tänka i första hand, inte att underhålla.
Men var står den svenska och tyska kulturen i dag?
Båda kulturerna tycks ha drabbats av kramp.
Sedan Andra Världskrigets slut har tyskarna inte fått fram så mycket av värde. Jag kommer i första hand att tänka på Günther Grass, Kraftwerk och Rammstein – tre halvnazistiska produkter. Tyskarna är kvar där än. Dom har ännu inte hämtat sig från nederlaget.
Och Sverige är i en liknande situation, i en slags förlamning, passivt översköljda av den anglosaxiska smörjan som väller in överallt, varje dag. Vi är ljusår från den franska traditionella självidentiteten och stoltheten. Fransmännen inser ju klart att hela den amerikanska kulturen är skräp, vilket dom är rätt ensamma om i nuläget. Intellektuellt sett skulle jag tro att Frankrike ligger i topp i Europa. Vi skulle kunna lära oss mycket av fransmännen har jag en känsla av.